November
Sunday 22 June 2008 photo 1/1
|
Broder, tänk att du alltid funnits där
försvarade mig när jag var liten
drog mig alltid upp ur den där skiten
Du var den som kunde hota mina vänner
om de på nåt sätt skulle ändra hur jag känner
Det var den tiden, det var de åren
Sen kom uppbrottet, din frustration
du skulle inte stanna kvar här, inte ens för en miljon
Du sa att allt var mitt fel, men det visste inte du att jag vet
det var bara till mamma du sa det, och hon hindrade inte att du smet
Du stack till din pappa, för vi är bara halvblod
men en sak jag inte tror att du förstod
var hur mycket jag blev sårad, hur mycket jag tog
åt mig av alla de skälen att du lämnade oss
och eftersom din pappa är som han är så kom du tillbaka förstås
Men ingenting är som förut, och det kommer det aldrig att bli
du kommer aldrig att känna samma saker, inte samma sympati
Jag kommer aldrig kunna prata med dig på samma sätt igen
Och snart lämnar du oss åter, fan du är stor nu
och det kommer aldrig bli den samma gamla du
Jag tror inte du vet hur mycket jag saknar dig, för vi pratar aldrig
Även fast du alltid är hemma, så är jag bara rädd för att vara mallig
och att du ska säga att allt är mitt fel som det var innan
Jag kommer aldrig kunna tränga igenom den hinnan
Det går inte kort att förklara hela situationen,
även fast man tror på mirakel och hela den religionen
Och inte kommer du att läsa det här heller,
och om du gör det.. ja, då kommer du låtsas som ingenting.
Fan, jag saknar dig broshan. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner inte ens dig.
försvarade mig när jag var liten
drog mig alltid upp ur den där skiten
Du var den som kunde hota mina vänner
om de på nåt sätt skulle ändra hur jag känner
Det var den tiden, det var de åren
Sen kom uppbrottet, din frustration
du skulle inte stanna kvar här, inte ens för en miljon
Du sa att allt var mitt fel, men det visste inte du att jag vet
det var bara till mamma du sa det, och hon hindrade inte att du smet
Du stack till din pappa, för vi är bara halvblod
men en sak jag inte tror att du förstod
var hur mycket jag blev sårad, hur mycket jag tog
åt mig av alla de skälen att du lämnade oss
och eftersom din pappa är som han är så kom du tillbaka förstås
Men ingenting är som förut, och det kommer det aldrig att bli
du kommer aldrig att känna samma saker, inte samma sympati
Jag kommer aldrig kunna prata med dig på samma sätt igen
Och snart lämnar du oss åter, fan du är stor nu
och det kommer aldrig bli den samma gamla du
Jag tror inte du vet hur mycket jag saknar dig, för vi pratar aldrig
Även fast du alltid är hemma, så är jag bara rädd för att vara mallig
och att du ska säga att allt är mitt fel som det var innan
Jag kommer aldrig kunna tränga igenom den hinnan
Det går inte kort att förklara hela situationen,
även fast man tror på mirakel och hela den religionen
Och inte kommer du att läsa det här heller,
och om du gör det.. ja, då kommer du låtsas som ingenting.
Fan, jag saknar dig broshan. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner inte ens dig.
Lilla gumman, herregud! jag finns här för dig <3 jag visste inte ens att du hade en bror :S
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/luunea/227786750/
Visa toppen
Show footer