February
Sunday 16 November 2008 photo 1/1
|
Bilden: av Kidchan @ DA
Oooookej...eftersom ingen klaga på min "idé" om att skriva av mig lite så kommer här massa klagande och tjatande och annat tjaffs.
Sluta läs här om ni inte bryr er, och klaga inte om ni läste och inte direkt hitta nått intressant.
Jag har nyligen flyttat hemifrån, vilket innebär att jag är ganska så lagom fattig just nu. Jag har inte ens råd med min egen hyra än, så mamma har fått betalat hitills, vilket jag kommer få betala tillbaka senare. Jag kommer få börja betala hyran själv när jag börjar få mitt innackorderingstillägg på ca. 1800kr, vilket innebär att min inkomst per månad blir ungefär 2850kr. Min hyra ligger på 2300kr. Det betyder att efter att jag betalat den varje månad så har jag 500kr till ALLT annat, som då bland annat är mat, kläder, andra grejer man behöver i hushållet, PLUS andra grejer jag vill ha, och till fritiden. 500kr i månaden.....när jag gillar att cosplaya....det är typ...bajs. Jag ska försöka prata med mamma om det här när jag kommer hem nästa helg, och kolla om hon i alla fall kan bidra med pengar till mat, för seriöst....jag är en sån person som hellre lägger pengarna på roliga saker än att lägga dom på mat, så jag får ju knappast i mig all mat jag egentligen borde få i mig...men ja, det är inte säkert att mamma går med på det, men man kan ju hoppas.
Jag och mamma kommer inte alltid så bra överrens. Kan ha en del att göra med att hon nästan alltid tjatar på mig om olika saker varje gång vi pratar. Som "har du skaffat nått jobb än? Har du gjort det där, har du gjort det här, bla bla bla?" Det är inte så kul att få höra sånt VARENDA GÅNG som hon ringer hit. Jag HAR sökt jobb, men inte fått nått än. Okej, jag skulle kunna söka mer och oftare, men urgh. Jag är lat. Och på grund av att jag nu ÄR lat så är jag även rätt lat när det gäller skolan, så....jag skulle egentligen inte riktigt behöva MER att tänka på än skolan och allt annat med pengar och sånt...det räcker typ redan. Men jag behöver ett jobb om jag vill ha råd med allt, speciellt om mamma inte går med på att bidra med matpengar. Sen har nog mammas och mina tjaffs-samtal mycket att göra med att jag antagligen är rätt lik pappa, och mamma tycker väl pappa är jobbig, så då är väl jag jobbig som liknar honom liksom...jag vet inte, men...ja.
Just nu är jag med om ett "ensidigt kärleksdrama", så att kalla det, som nu har medfört att jag har typ....deppat ihop ganska totalt (kanske har märkts på typ....mina bilder och så?). Även om jag skulle vilja låta bli så kan jag inte direkt...sluta tänka på det HELA TIDEN. Så jag går mer eller mindre och tänker på det varje dag, hela tiden. Jag typ.....gråter mig till sömns varannan dag eller nått...jag mår helt enkelt inte bra av det, men...jag försöker faktiskt att inte vara så jävla deppig hela tiden, vilket är svårt.....men nu har jag i alla fall lovat Ämma att vi ska försöka ta kontakt med en psykolog åt mig, så jag ska tydligen gå dit och...tja....göra det man gör hos psykologer. Får se om det hjälper.
Jag har aldrig haft en pojkvän/flickvän på riktigt nån gång, och det känns som jag mer eller mindre börjar bli rätt så desperat. Jag börjar bli trött på att se alla andra vara ihop med nån, vara glad för alla andras skull för att dom hittar nån att vara med. Och jag börjar fan bli trött på att bli dissad/dumpad/ignorerad av folk jag gillar. Det har hänt flera gånger, men nu senast var fan det värsta. Jag vet inte riktigt varför egentligen, men antagligen var det för att jag helt enkelt....var kär på riktigt den här gången, och inte bara "gilla personen lite mer än andra". Jag blev seriöst sepig efter det här som har hänt nyss....jag blev ju nästan rädd själv. Men ah....det är väl bara att ge upp egentligen, men jag kan inte direkt göra det heller....och jag VILL inte ge upp egentligen, men.....jag vill heller inte liksom....tvinga mig på nån...ah...jag vet inte riktigt....nån som har tips? .___.
Nått annat jag mår dåligt av är bland annat mitt utseende. Jag har dåligt självförtroende, så jag....tycker helt enkelt att jag är ful. Men seriöst....jag tror inte jag är så jävla ful egentligen, och det känns som jag egentligen känner mig fetare än vad jag är, men jag kan helt enkelt inte FATTA DET helt och hållet, utan jag känner mig tjock och ful. Det kunde faktiskt varit väldigt mycket värre. Jag vill kunna fatta det, men det går inge bra...och jag vill känna mig...söt eller snygg eller...ja.....Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, men...jag ska försöka träna bort det på nått sätt, förhoppningsvis kanske det går att få hjälp med det hos psykologen också då....
Jag är jävligt blyg. Jag vågar fan knappt göra nånting alls. Jag hatar det, men samtidigt känns det inte som jag kan göra nått åt det, vilket jag antagligen egentligen kan. Det är bara jobbigt att jag ska va sån hela tiden, antagligen inte bara för mig själv utan för er andra också, mina vänner och så....Jag ska försöka bättre mig så mycket jag kan, börja göra sånt jag egentligen inte känner att jag vågar...kanske inte direkt....livshotande saker då, men sånt som man fan i mig BORDE våga göra. Som t.ex. ringa folk. Vafan....det är seriöst jobbigt att bli helt rädd och...jag vet inte...."blyg" bara för att man ska ringa nån. Det finns typ....två personer jag inte blir rädd alls för när jag ska ringa, och det är min syrra och min pappa....det är fan dåligt. Man ska inte vara rädd för sånt, men det är jag. Och då ska jag nu, som sagt, försöka börja göra sånt utan att bli "rädd"....önska mig lycka till... -___-''''
Och nu...orkar jag inte skriva mer, och jag tror inte direkt det är nån som orkar läsa mer heller.....jag vet inte än om det vart bättre av att jag skrev av mig, men det märks väl sen antagligen....
Tack till alla som orkar läsa och kommentera (= 0? XD)!! Jag ska försöka sluta deppa och vara emo hela tiden, jag lovar!! ;w; <333
(Förlåt om det är en massa stavfel, jag orkar inte läsa igenom allt och rätta just nu... x___x''')
Oooookej...eftersom ingen klaga på min "idé" om att skriva av mig lite så kommer här massa klagande och tjatande och annat tjaffs.
Sluta läs här om ni inte bryr er, och klaga inte om ni läste och inte direkt hitta nått intressant.
Jag har nyligen flyttat hemifrån, vilket innebär att jag är ganska så lagom fattig just nu. Jag har inte ens råd med min egen hyra än, så mamma har fått betalat hitills, vilket jag kommer få betala tillbaka senare. Jag kommer få börja betala hyran själv när jag börjar få mitt innackorderingstillägg på ca. 1800kr, vilket innebär att min inkomst per månad blir ungefär 2850kr. Min hyra ligger på 2300kr. Det betyder att efter att jag betalat den varje månad så har jag 500kr till ALLT annat, som då bland annat är mat, kläder, andra grejer man behöver i hushållet, PLUS andra grejer jag vill ha, och till fritiden. 500kr i månaden.....när jag gillar att cosplaya....det är typ...bajs. Jag ska försöka prata med mamma om det här när jag kommer hem nästa helg, och kolla om hon i alla fall kan bidra med pengar till mat, för seriöst....jag är en sån person som hellre lägger pengarna på roliga saker än att lägga dom på mat, så jag får ju knappast i mig all mat jag egentligen borde få i mig...men ja, det är inte säkert att mamma går med på det, men man kan ju hoppas.
Jag och mamma kommer inte alltid så bra överrens. Kan ha en del att göra med att hon nästan alltid tjatar på mig om olika saker varje gång vi pratar. Som "har du skaffat nått jobb än? Har du gjort det där, har du gjort det här, bla bla bla?" Det är inte så kul att få höra sånt VARENDA GÅNG som hon ringer hit. Jag HAR sökt jobb, men inte fått nått än. Okej, jag skulle kunna söka mer och oftare, men urgh. Jag är lat. Och på grund av att jag nu ÄR lat så är jag även rätt lat när det gäller skolan, så....jag skulle egentligen inte riktigt behöva MER att tänka på än skolan och allt annat med pengar och sånt...det räcker typ redan. Men jag behöver ett jobb om jag vill ha råd med allt, speciellt om mamma inte går med på att bidra med matpengar. Sen har nog mammas och mina tjaffs-samtal mycket att göra med att jag antagligen är rätt lik pappa, och mamma tycker väl pappa är jobbig, så då är väl jag jobbig som liknar honom liksom...jag vet inte, men...ja.
Just nu är jag med om ett "ensidigt kärleksdrama", så att kalla det, som nu har medfört att jag har typ....deppat ihop ganska totalt (kanske har märkts på typ....mina bilder och så?). Även om jag skulle vilja låta bli så kan jag inte direkt...sluta tänka på det HELA TIDEN. Så jag går mer eller mindre och tänker på det varje dag, hela tiden. Jag typ.....gråter mig till sömns varannan dag eller nått...jag mår helt enkelt inte bra av det, men...jag försöker faktiskt att inte vara så jävla deppig hela tiden, vilket är svårt.....men nu har jag i alla fall lovat Ämma att vi ska försöka ta kontakt med en psykolog åt mig, så jag ska tydligen gå dit och...tja....göra det man gör hos psykologer. Får se om det hjälper.
Jag har aldrig haft en pojkvän/flickvän på riktigt nån gång, och det känns som jag mer eller mindre börjar bli rätt så desperat. Jag börjar bli trött på att se alla andra vara ihop med nån, vara glad för alla andras skull för att dom hittar nån att vara med. Och jag börjar fan bli trött på att bli dissad/dumpad/ignorerad av folk jag gillar. Det har hänt flera gånger, men nu senast var fan det värsta. Jag vet inte riktigt varför egentligen, men antagligen var det för att jag helt enkelt....var kär på riktigt den här gången, och inte bara "gilla personen lite mer än andra". Jag blev seriöst sepig efter det här som har hänt nyss....jag blev ju nästan rädd själv. Men ah....det är väl bara att ge upp egentligen, men jag kan inte direkt göra det heller....och jag VILL inte ge upp egentligen, men.....jag vill heller inte liksom....tvinga mig på nån...ah...jag vet inte riktigt....nån som har tips? .___.
Nått annat jag mår dåligt av är bland annat mitt utseende. Jag har dåligt självförtroende, så jag....tycker helt enkelt att jag är ful. Men seriöst....jag tror inte jag är så jävla ful egentligen, och det känns som jag egentligen känner mig fetare än vad jag är, men jag kan helt enkelt inte FATTA DET helt och hållet, utan jag känner mig tjock och ful. Det kunde faktiskt varit väldigt mycket värre. Jag vill kunna fatta det, men det går inge bra...och jag vill känna mig...söt eller snygg eller...ja.....Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, men...jag ska försöka träna bort det på nått sätt, förhoppningsvis kanske det går att få hjälp med det hos psykologen också då....
Jag är jävligt blyg. Jag vågar fan knappt göra nånting alls. Jag hatar det, men samtidigt känns det inte som jag kan göra nått åt det, vilket jag antagligen egentligen kan. Det är bara jobbigt att jag ska va sån hela tiden, antagligen inte bara för mig själv utan för er andra också, mina vänner och så....Jag ska försöka bättre mig så mycket jag kan, börja göra sånt jag egentligen inte känner att jag vågar...kanske inte direkt....livshotande saker då, men sånt som man fan i mig BORDE våga göra. Som t.ex. ringa folk. Vafan....det är seriöst jobbigt att bli helt rädd och...jag vet inte...."blyg" bara för att man ska ringa nån. Det finns typ....två personer jag inte blir rädd alls för när jag ska ringa, och det är min syrra och min pappa....det är fan dåligt. Man ska inte vara rädd för sånt, men det är jag. Och då ska jag nu, som sagt, försöka börja göra sånt utan att bli "rädd"....önska mig lycka till... -___-''''
Och nu...orkar jag inte skriva mer, och jag tror inte direkt det är nån som orkar läsa mer heller.....jag vet inte än om det vart bättre av att jag skrev av mig, men det märks väl sen antagligen....
Tack till alla som orkar läsa och kommentera (= 0? XD)!! Jag ska försöka sluta deppa och vara emo hela tiden, jag lovar!! ;w; <333
(Förlåt om det är en massa stavfel, jag orkar inte läsa igenom allt och rätta just nu... x___x''')
Comment the photo
Det där med flytten måste verkligen vara jobbigt. Det vuxna livet verkar vara jobbigt i huvud taget. Hoppas det blir bättre snart för dig i alla fall, håller tummarna för din skull.
Jag känner helt klart igen det där med jobbig förälder. Min pappa är ju jobbig som fan. Man får aldrig höra något positivt av honom, kanske händer ibland men det är väldigt sällan. Har du provat säga till din mamma att du inte direkt har lust att höra på hennes klagande? Hon kanske inte själv förstår att hon bara klagar på dig liksom.
Känns dumt att fråga, men jag är så nyfiken, vem är det du har kärat ner dig i? Om jag dessutom känner personen så kanske det blir lite lättare för mig att hjälpa dig med det.
Jag förstår hur du känner, inte för att jag känt så tidigare men jag kan tänka mig hur det är. Jag menar, om jag inte hade Oliver så skulle nog jag bli helt knäpp. Det är verkligen inge roligt att se på folk som kramas och kysser varandra när man själv inte kan göra det. Eftersom att jag och Oliver inte hela tiden kan göra det så förstår jag lite grann hur du känner.
Jag har ju själv väldigt dåligt självförtroende angående mitt utseende så jag kan nog inte hjälpa dig så mycket där, tyvärr.
Blyghet får man jobba bort. Det lär ta lång tid, lär vara jobbigt, men om man vill få bort den så får man försöka. Om du vill ha hjälp med det där med telefonen så får du ringa till mig. Ju mer du ringer och pratar med någon i telefon så tror jag att rädslan kommer att försvinna, faktiskt. Dessutom pratar jag gladeligen med dig, skulle vara kul att få höra din röst lite oftare.
Som sagt, önska jag kunde göra något mer. Hoppas det blir bra snart och att du slipper må dåligt. Jag finns här för dig, vad det än gäller. Om du behöver någon att prata med mitt i natten så sms:a mig bara och oroa dig inte för att väcka mig, det är chill. <3
Jag kände igen mig i allt du skrev, typ. Jag för ett par år sen. Jag kan bara säga, hang in there... Du hittar säkerligen någon som får dig att inse hur bra du är ;)
Och slutligen... be inte om ursäkt om du mår dåligt och behöver prata av dig. Om dina vänner bryr sig om dig, vilket jag tror de gör, så kommer de att vilja lyssna. <3
OMG! HUR många gånger har jag inte fått höra det från min morsa! Helt sjukt. Och vad är det för jävla diss egentligen? Utan pappa skulle jag inte vara här. BETCH! ohwell..
jag är också själv olyckligt förälskad i en god vän till mig and it suuuuuuuucks balls! känner mig korkad och allmänt pinsam och tror att jag alllllldrig kommer hitta någon så underbar som honom. my ass is DOOMED! så jag vet hur det känns. men tiden går och vi glömmer. vi tröttnar.. vi hittar nya personer att bli galna i. min pappa sa en gång till mig "Tänk på att allting är temporärt." sorg, känslor, bekymmer, dåligt självförtoende.. allting är temporärt.
förövrigt kan jag tipsa dig om en über-bra bok som har hjälpt mig en hel del. http://www.bokus.com/b/9137127578.html
ha det gööött! sköt om dig<3
Det känns otroligt träligt det här med hyran och maten och så och det känns sjukt att du bara ska ha femhundra kronor till mat, kläder osv i veckan. Det känns ju som om mor din ialla fall kunde hjälpa till lite med hyran.
Och det här med kärleksbekymmerna känner jag verkligen för dig<3 Det finns typ inget som gör så jävla ont som att vara olyckligt kär och man känner sig så jävla hjälplös. Men du ska veta att du är helt totalt underbar och du kommer hitta någon det vet jag!<333
OCH DU ÄR VERKLIGEN VARKEN TJOCK ELLER FUL. Det är skitsvårt att tycka om sitt eget utseende och jag tror knappt det finns en person i hela världen som känner sig okej med sin kropp men det låter bra att ni funderar på att fixa hjälp<3
Jag vet typ inte vad jag ska skriva men jag vill att du ska veta att jag alltid finns och prata med och du är liksom hej världens underbaraste person<333333333
Jag känner igen mig så jävla mkt i det du skriver.
Det är jobbigt att flytta hemifrån men jag tycker din mamma borde hjälpa dig med pengar så länge du går i skolan. Jag är också fattigm jag vet ju hur hårt det suger.
Det suger att vara singel när man inte vill det. Men du är bra, och jag hoppas att vem det nu är du gillar, också ser det.
Sen att det sunda förnuftet och känslorna om sig själv inte hänger ihop är nog det mest irriterande jag vet. Men du är fin, du är söt och jag misstänker att du tror att du är mkt tjockare än du är. För du är inte det. *smart*
Sen hjälper det antagligen om vi börjar prata lite mer irl så det känns tryggare här "hemma" men vi ska se filmerna, snart?
Jag vet att vi inte är västa bästisar eller något men jag bryr mig om dig ändå.
<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/luxord/295826954/
Visa toppen
Show footer