Alyeska halftime

Fick "sovmorgon" till strax innan 9 idag, då bokstavsbarnen på skidor bestämde sig för att skutta runt i rummet som små Duracellkaniner på grund av det "otroliga fina vädret och kanonsnön som man bara får vara med om 2 gånger i livet", jag väljer dock att vänta tills nästa gång jag får vara med om detta otroliga väderfenomen...

Nu har äntligen de andra svenskarna (Linda och Jonas) dragit ut i backarna och Valerie har stuckigt till Anchorage för att kolla på bröllopsklänning (hon gifter sig 3 dagar efter hon tar examen, vilken planering!)

Och jag sitter i vardagsrummet på Alyeska Backpackers Inn i Gridwood och tänkte sammanfatta de senaste dagarna:

Vi tillbringade som sagt den första natten i Anchorage, på ett hostel i sann backpackers-anda.

Priset började på 25 dollar per person, men när det var dags att betala sa (den kvinnliga) receptionisten att svenska studenter skall prioriteras. 3 dollar rabatt och Linda tackar oss killar för att ha "flörtat ned priset", något som varken jag eller Jonas tror att vi har gjort?

Efter en alldeles för kort natt väcks man av ett bankande på dörren, det är Linda som klockan 07.20 (!!!) är fullt påklädd för att bege sig iväg till Alyeska för att åka skidor! Jag ville inte ens tänka på hur den här veckan kommer sluta, semester och tidiga dagar klingar inte riktigt bra ihop i mina öron.

Då jag och Jonas funderar på om vi ska klä på oss alla underställ osv. nu, så vi slipper byta om när vi kommer fram, kommer kvinnoligan med idén att vi första åker till boendet, checkar in och sedan åker till skidbacken. Som den anonyma medresenär jag är så följer jag bara med strömmen och försöker ta så få initiativ som möjligt.

När vi då kom fram till huset (runt klockan 9) visade det sig att incheckningen inte var förrän klockan 5, något som jag och Jonas accepterar samtidigt som Linda inte kan förstå hur man inte kan få tillgång till ett rum man har betalat för, förrän så sent på eftermiddagen. 

Vi fick i alla fall last av alla saker i receptionen, innan det var dags för oss att åka och hyra snowboard, köpa skidor samt ställa in Lindas snowboard så den passar Val(erie).

Efter 1,5 timme, när Linda fortfarande står och provar ut pjäxor, så går jag och Val till det typiska amerikanska, närliggande cafét. En medelålders, överviktig servitris i vitt/rött förkläde kommer med kaffekokaren samtidigt som hon frågar oss om vi vill ha frukost.

En kycklingburgare senare gick vi tillbaka till affären där Lindas skidor äntligen var klara! 

När det var dags att införskaffa veckans liftkort fick vi förklarat för oss att det inte blir billigare om man köper ett veckopass, de har bara multiplicerat dagspriset med 7, för att man ska slippa köpa liftkort varje gång man ska åka. Ett dagskort kostar 30 dollar, vilket vi alla betalar (vi hade ju redan hyrt all utrustning) förutom jag. Jag går sist av oss fyra och för att underlätta för alla parter säger jag bara "samma som de" och syftar på mina medresenärer.

"Ok, 25 dollar." blir svaret.

De andra i gänget bara skrattar och konstaterar att mina ekonomistudier verkligen har gett resultat (kan även vara mitt sköna yttre, men det är inte upp till mig att avgöra!).

De nästkommande 3 timmarna spenderar jag och Jonas med att utforska så många backar som möjligt, medan Linda förtvivlat försöker få Val att stå på snowboarden i mer än 1 minut.

(Jag vet inte riktigt om Val gjorde några framsteg på brädan, men då hon beslutade sig för att lämna backen och bege sig till Anchorage idag så antar jag att det inte blev några storslagna triumfer i barnbacken...)

There are more blog posts on this day (4)