March
Monday 19 January 2009 photo 1/1
|
Våra blickar möttes i korridoren, vi tog tag i varandras händer för att sedan tillsammans gå in i det närmaste, lediga rummet. Jag visste inte vad som skulle ske, men du sa att du hade förberett allt. När vi satte oss för att börja prata, då kändes det som att jag ville berätta Allt om mig, jag ville öppna mitt hjärta och dela med mig av mitt liv. Vi satt ner och pratade, vi pratade länge. När vi kollade på varandra, för att sedan tillsammans börja le och känna hur härligt livet kan vara, ja då kände jag som att jag aldrig någonsin ville lämna rummet. Men jag var tvungen, jag var tvungen att lämna dig. När jag gick ut ur rummet sa du att du skulle höra av dig, du skulle ringa.
Men du ringde aldrig?
Du hörde aldrig av dig!
Du sa att jag var underbar, du kallade mig för härlig.Du sa att du gärna skulle vilja träffa mig igen. Hade det varit för mig så hade jag blivit med dig direkt, men du sa att jag var tvungen att lämna dig, att jag var tvungen att lämna dig nu! Hur kunde du svika mig så, du valde någon annan, någon annan istället för mig? Hur kunde du välja någon annan, när jag var den bästa för dig?
Menmen, livet går vidare. Man kan inte deppa i flera dagar bara för att en arbetsintervju gick som planerat. Jag har ju redan ett jobb sedan tidigare, det får räcka i en lågkonjunktur som denna :)
Men du ringde aldrig?
Du hörde aldrig av dig!
Du sa att jag var underbar, du kallade mig för härlig.Du sa att du gärna skulle vilja träffa mig igen. Hade det varit för mig så hade jag blivit med dig direkt, men du sa att jag var tvungen att lämna dig, att jag var tvungen att lämna dig nu! Hur kunde du svika mig så, du valde någon annan, någon annan istället för mig? Hur kunde du välja någon annan, när jag var den bästa för dig?
Menmen, livet går vidare. Man kan inte deppa i flera dagar bara för att en arbetsintervju gick som planerat. Jag har ju redan ett jobb sedan tidigare, det får räcka i en lågkonjunktur som denna :)
Visa toppen
Show footer