Saturday 3 October 2009 photo 1/1
|
Time to face the FACTS
Jag vet inte vad jag håller på med.
Jag känner mig som världens sämsta människa, och det spelar ingen roll
hur mycket folk än säger att jag är underbar och att dom finns där, för
jag tar verkligen inte åt mig längre. Jag har verkligen gett upp.
Hur mycket jag än försöker blir jag bara värre. Folk tar mig på fel sätt, jag
vet inte hur jag ska bete mig för jag har glömt vem jag är. Nog fan för att jag är lite småfull nu men jag känner mig verkligen så jävla hemsk.
Jag har glidit ifrån den människan som jag älskar över allt annat som jag skulle kunna dö för vilken sekund som helst och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lämna honom, jag vill inte lämna något. Men kommer nog aldrig må bra om jag inte lämnar allt det här bakom mig, mitt tidigare liv med alkoholism som förstörde min familj, själmordsförsök, och allt annat skit jag fick gå igenom under min uppväxt. Dom säger att jag ska få hjälp nu, och jag har fått mediciner men har bara blivit värre sen jag tog dom. Pallar inte vara beroende av sånt skit igen.
Hur mycket jag än älskar någon verkar jag aldrig få den kärleken besvarad fullt ut. Jag har slutat lita på folk. Helt och hållet. Jag vet inte varför, men så är det. Ensam är aldrig stark men vad kan man göra annars än att fortsätta leva och hoppas på det bästa?
Fredrik, om du läser det här;
Du är mitt allt och jag älskar dig. Jag är bara så jävla förvirrad om allt nu och det är helt åt helvete att det ska gå ut över oss. Jag älskar dig.
Till er andra; Fortsätt försöka hålla ut tills jag mår bättre, jag kommer bli bra. Det har jag lovat er och mig själv. Frågan är när.
Jag vet inte vad jag håller på med.
Jag känner mig som världens sämsta människa, och det spelar ingen roll
hur mycket folk än säger att jag är underbar och att dom finns där, för
jag tar verkligen inte åt mig längre. Jag har verkligen gett upp.
Hur mycket jag än försöker blir jag bara värre. Folk tar mig på fel sätt, jag
vet inte hur jag ska bete mig för jag har glömt vem jag är. Nog fan för att jag är lite småfull nu men jag känner mig verkligen så jävla hemsk.
Jag har glidit ifrån den människan som jag älskar över allt annat som jag skulle kunna dö för vilken sekund som helst och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lämna honom, jag vill inte lämna något. Men kommer nog aldrig må bra om jag inte lämnar allt det här bakom mig, mitt tidigare liv med alkoholism som förstörde min familj, själmordsförsök, och allt annat skit jag fick gå igenom under min uppväxt. Dom säger att jag ska få hjälp nu, och jag har fått mediciner men har bara blivit värre sen jag tog dom. Pallar inte vara beroende av sånt skit igen.
Hur mycket jag än älskar någon verkar jag aldrig få den kärleken besvarad fullt ut. Jag har slutat lita på folk. Helt och hållet. Jag vet inte varför, men så är det. Ensam är aldrig stark men vad kan man göra annars än att fortsätta leva och hoppas på det bästa?
Fredrik, om du läser det här;
Du är mitt allt och jag älskar dig. Jag är bara så jävla förvirrad om allt nu och det är helt åt helvete att det ska gå ut över oss. Jag älskar dig.
Till er andra; Fortsätt försöka hålla ut tills jag mår bättre, jag kommer bli bra. Det har jag lovat er och mig själv. Frågan är när.
Ta inte en massa mediciner, de blockerar det fina i dig. Visst att mediciner kan hjälpa, men aldrig fullt ut. Ta din tid, ligger i samma jävla skit som dig. Vi mår väl bättre snart?..hoppas jag!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/m--ah/414082755/