hur kan man ens försöka att ge sig på att skriva ut någonting nu? när man är så jävla arg, ledsen, frustrerad, svag, äcklad och bara rakt igenom sårad och trasig som människa? jag vet verkligen inte… jag trodde att du alltid skulle vara en vän. jag äcklades verkligen av det du gjorde mot mig. jag verkligen hatade att du kunde förmå dig att såra mig så som du gjorde. men jag älskade dig och jag trodde att jag någon gång kanske skulle kunna hitta tillbaka till dig, eftersom du gav mig så mycket ”lycka” en gång. (inte för att jag tror själv att det var äkta, men i alla fall.) jag trodde att jag betydde något för dig. och du kan säga vad fan du vill gällande det, men att jag skulle betyda något för dig är så jävla mycket lögn och så jävla mycket skitsnack att jag mår illa. du är någon jag verkligen lärt mig att tycka illa om. Jag känner bara att du kan försvinna ut ur mitt liv, för så mycket smärta som du åstadkommit, det kan jag inte ens hitta ett ord till. hela mitt liv trycks sakta ner med hårda slag och jag orkar nog inte med ens en blick från dig. nag vill inte ha med dig att göra. för du ljuger. du säger att du älskar mig. men det gör du inte. någon som älskar gör aldrig så. hur fan kan du tror själv att jag ska tro dig när du säger att jag betyder ngt för dig? det är bara ett sånt patetiskt försök på uppmärksamhet att jag inte vill veta av dig längre. jag älskar dig inte längre. inte alls, faktiskt. och om dig finns det så sjukt mycket att säga. du är så falsk. du playar runt alla och respekterar inte någons känslor. du tror att jag tar emot precis vad som helst. du tror att jag är ngn du kan landa på. det går inte längre. du sårar mig så jävla mycket. du förstör mitt liv med vartenda ord du säger. du tänker aldrig på någon annan än dig själv. jag älskar dig men du vägrar inse. du vägrar förstå. du bara tror att du har allt glasklart framför dig, men du är så jävla vilsen. du kan inte bete dig såhär. ryck upp dig för fan och inse att du inte kan hålla på och bete dig som ett svin. den du är nu är inte den jag skulle tycka om! du har fan också plikter och ansvar som alla andra! lev upp till dom för helvete! du säger att jag är förändrad men den enda som blivit till ngn annan och i det här fallet sämre är ju bara du. du förstår verkligen inte någonting! du vill ju inte ens förstå. vad håller du på med för jävla spel? jag blir så jävla trött på dig! jag klarar mig bra utan dig men jag irriterar mig bara så jävla mycket på dig! du är så falsk, fattar du inte det? du vet ju själv inte hur mycket jag gjort för dig? jag har och jag skulle kunna göra allt på denna jord. jag skulle ge dig allt du pekar på. så mycket älskar jag dig. men du fattar ju inte ett jävla dugg. inte någonting alls. jag orkar inte med det här jävla spelet du kör med. jag orkar inte med den jävla stilen du har. jag orkar inte med dig och dina lögner. jag orkar fan inte med dig. den du var verkar aldrig komma tillbaka. det är hårt som fan men jag har försökt. men du bevisar bara gång på gång hur jävla lågt du sjunkit. kan inte du bara dra åt helvete och låta mig vara? du har bränt dina broar och du kan inte bara fjäska bort dom med ditt jävla sätt och tro att allt är bra sen. du är så jävla feg och jag funderar hela tiden varför du söker en sån jävla bekräftelse. det räcker nu. det är över. jag klarar mig utan er och erat jävla skitsnack. ni är så falska att det är synd om er. ni har förstört så mycket för mig. ni har stampat ner mig på botten allt för många gånger för att jag ska kunna komma upp igen. det räcker nu. ni är inte värd någonting. om jag vill fortsätta bli ledsen och sårad av folk som kallar sig för mina "vänner", så kan jag ju låta er hålla på. men det gör jag inte längre. jag är ledsen men innan ni plockar isär mig helt så måste jag göra ngt och det måste jag göra utan er. jag behöver inte er. och ni behöver fan inte mig. det räcker nu. det är fan nog! aldrig mer. ni gör det så svårt att andas... (hannah, jag var bara tvungen att avsluta rutinen.)

i will... will.