Sunday 2 December 2007 photo 1/2
|
den här känslan jag fick nu är bara sinnesjuk och snedvriden. eller något. jag vet inte. jag blir bara så chockerad. jag läste för jävligt länge om alla dina känslor. för det första så kände jag igen mig så jävla mycket i allt du skrivit. för jag har vart i precis samma sits med samma människa. och jag har varit där med samma känsla. gråtandes framför en dataskärm och helt iskallt söndertrampad. nog om det. det som gjorde som mest ont var att jag tydligen var död i dina ögon. att jag var som ett mörkt moln. att du på något sätt hatar mig. det var nog det som skadade mig mest nu ikväll. det är så förbannat krossande att höra sådant när jag känner som jag gör. du tror väl att jag hatar dig. nu efter att du gett mig sån här skit borde jag väl egentligen göra det, men sanningen är den att jag saknar dig så mycket att det till och med kan göra mig illa. vänskapen vi hade innan Du svek mig kanske inte betydde något för dig, men för mig så gjorde den det. för trots all denna skit så saknar jag dig. du är verkligen inte död i mina ögon. ibland tror jag till och med att jag fortfarande älskar dig. det går inte en enda jävla dag utan att jag tänker på dig. och det värsta är att det faktiskt var Du som skapade problemen. du verkar ha glömt det.. men det var Du. och ändå hade du mage att säga sånt här till mig. det förvånar mig. jag vet inte om du någonstans i din text ville få fram att jag tydligen tagit din vän ifrån dig så kan jag inte mer än att le åt det. ganska klockrent egentligen, för den stora frågan jag vill ställa dig är, "Blir du aldrig nöjd någon gång?". du tog han jag älskade högst på jorden ifrån mig trots att jag bad dig med hela mitt hjärta att inte göra det. sen när jag trodde att jag skulle få stöttning och hjälp att hantera det så lyckas du ta min allra bästa vän ifrån mig också. hon jag älskar mer än någonting på denna jord, med alla människor inkluderade. förstår du hur mycket jag gråtit för henne, framför allt? det dög inte med bara honom, du kunde inte bara låta bli att ta henne ifrån mig också? jag säger inte att hon inte gick självmant till dig. och jag säger inte att jag inte sårat henne. och jag säger inte att hon och jag inte haft problem. det säger jag inte. för något annat än det vore lögn. men du var bara tvungen att ta halva mitt hjärta ifrån mig när jag var som sårbarast? mitt hjärta. jag älskar henne mer än något annat. kan du inte bli nöjd någon jävla gång, m! (om vi nu använder bokstäver för att tilltala varandra, visst var det så, ja?) hon är den jag skulle släppa allt för om jag var tvungen. hon är den jag inte kan leva utan. jag tänker på henne hela tiden. utan henne finns ingen mening med livet längre. så det var väl därför du tog henne ifrån mig. så säg inte att jag tagit något ifrån dig. och anledning till mitt beteende som får dig att vara rädd för mig är väl ganska simpel, eller hur? du kanske tror att allt bara är ett spel för mig. ett spel som går ut på att såra dig. du tror väl det. men om du nu glömt allt i din förändring, som fler påpekar, - så är det så att jag älskar jag med. jag har inte ändrat vad jag känner för honom. jag älskar honom jag med. och jag har älskat honom längre. och vem är det som begår misstag egentligen? det är inte jag som har respektive partner. är det verkligen bara jag och ingen annan i ditt liv som ger dig ärr, och tårar? är det verkligen bara jag. gud ska veta hur många tårar jag fällt för dig, och pga. dig. lägg det på minnet bara. jag är bara helt enkelt så jävla sårad pga. dig, nu för fler anledningar. och jag älskar fortfarande. jag vet fortfarande hur jag älskar. till och med dig. du trodde säkert inte det, men jag saknar dig. men uppenbarligen så är jag inte någon annan än den som förstört ditt liv. så då är det väl så. men jag tänker inte göra något åt någonting längre. vad har jag att ta mig till när du tagit allt jag hade ifrån mig? du har ingen rätt att få mig till den som förstörde. nånstans och på något sätt hamnar vi ännu en gång i sandlådan när vi var 4 5 år. och det är just då som jag inte kan säga så mycket mer än, "det var hon som började!"
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 3 Dec 2007 10:15
Man kan fälla tårar och man kan skratta men vad fan ska jag göra för dig, hur ska jag veta vad jag ska våga med. Jag skulle kunna ge dig en andra chans fler 'än två men hur skulle jag våga när jag vet innerst inne att du aldrig skulle ta den, hur vågar man visa en känsla när man redan vet responsen på dig. Jag vet inte hur jag kom henne så nära men jag älskar de men det var aldruig meningen att ta henne ifrån dig, det var aldrig meningen att jag skulle bryta en kontakt. DU och HAN fick mig att välja, hade jag fått gjort som jag ville hade jag valt er båda, men hur skulle jag kunna göra de? Hur skulle jag kunna hålla en känsla som kallas kärlek inom mig? Hur skulle jag kunna dölja den, jag vet att dte var det hemsklaste i världen jag kunde göra men jag kan inte rå för att vi älskar samma "han". Men jag vet vad du säger om mig, jag vet att du pratar, men lägger jag dumma ord om dig? SÄger jag att du är sjuk i mina ögon, NEJ. Det är inte bara jag som är dte stora problemet i det hela det är DU och JAG. Vi måste förstå. Att du läser mina tankar och känslor ska jag ändra på nu genast eftersom du verkar må dåligt av de. Men tack jag älskar idg med, fast jag egentligen inte vågar <3
m-aya
Mon 3 Dec 2007 10:16
Vad menar du med andra chans? När svek jag dig? Och jag vet att du aldrig ville förstöra något, men det känns som om du bara tog och tog hela tiden. Och du säger att du inte sagt ngt ont om mig. Men i så fall så vet jag inte vad du kallar för ont, men när det står saker som att du hatar mitt skratt och att du aldrig skulle be för mig och andra riktigt jävla hemska saker, Miccis, så kan jag fan inte annat än att bli ledsen för du svek mig först!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/m-aya/128645138/