August
Monday 14 December 2009 photo 1/1
|
14 december 2004
Det är datum för mig att minnas, kommer alltid finnas i mitt huvud. Orkar och vill inte tänka på vad som hände, men tankarna finns hela tiden ändå. Det räcker med att bryta ihop en gång för vad som hänt, och det har jag gjort idag redan. Du förstörde mitt liv och fick det att gå i kras men jag tänker nu att du ska inte få förstöra resten av min framtid. Den är bara min och den ska bli som jag vill. Jag känner förfarande smärtan i mig när jag tänker på det, hur ont det gjorde. Jag var helt splittrad och jag blev aldrig mig själv igen. Du ställde om hela mig, jag ändrades helt och hållet. Jag vill kunna skylla allt på dig, men det känns som om jag får skylla mig själv. Det jag mår sämst över är att jag fortfarande skäms, jag går fortfarande med skammen i kroppen. Som om det skulle vara mitt fel att du gjorde så, men det är det inte. Jag skäms när jag gråter över det, jag skäms över vad som har hänt. Jag borde inte göra det, jag borde stå upp för vad som hänt istället. Jag vågar inte visa vad som har hänt, jag vågar knappt prata om det. Jag är rädd att folk ska tänka och tycka fel saker, tro att jag valde det själv. Det kommer nog en deppstund ikväll också, men jag ska verkligen försöka bearbeta det på ett bra sätt. Jag ska kunna stå om några år och prata om det och försöka hjälpa andra. Jag ska sluta skämmas över det, sluta må dåligt och tro att det var mitt fel. Jag ska intala mig själv att det inte var mitt fel, intala mig att jag kunde inte göra mer än vad jag gjorde då. Jag kan inte göra det ogjort i efterhand, men jag kan försöka att bearbeta det så det inte kommer kännas lika mycket. Jag är rädd för att inte kunna leva mitt liv utan att behöva tänka på det nästan varje dag, rädd att jag ska gräva ner mig igen. Jag är rädd för att få tillbaka mina flashbacks, få upp bilderna i huvudet av vad som hände. Ibland tror jag inte att det är sant, det hände aldrig mig. Det funkar oftast bara en stund innan smärtan är tillbaka och jag kommer på att det faktiskt har hänt. I mina ögon så är du inte värd att få gå med det här utan konsekvenser, men jag lovar att en dag kommer dom ifatt dig också. Du kan bara önska att den dagen faller in, men någon gång kommer den göra det. Då ska du få smaka på din egen medicin, du ska få känna samma smärta som jag gjorde. Det är fem år sen du gjorde så mot mig och jag måste säga att jag lever ett ganska bra liv ändå. Jag känner att det tär inte lika mycket på mig längre, då kommer känslan av att jag faktiskt kommer att klara av det här. Jag är stolt över mig själv att jag gick upp ur sängen i morse, att jag klarade av en hel skoldag med det här hängande på samvetet. Jag är glad att jag gjorde det, det är den första stora delen av mitt bearbetande. Jag ska ta tag i det här, fast jag vet att du kommer att finnas som en punkt i min hjärna resten av livet. Du kommer aldrig försvinna helt, men det kan bli bättre än vad det är nu. Jag hatar dig och kommer alltid att göra det, var glad för att vi lever i Sverige. Någon annanstans skulle du inte komma undan så lätt, men det var mitt val. Jag orkade aldrig ta upp det och låta dig stå för vad du gjort. Orken fanns inte i mig då, skulle jag spola tillbaka tiden så skulle jag ha anmält dig på en gång. Jag kommer inte kunna bli helt och håller hel igen, men nu jävlar ska jag ta tag i det här. Jag ska sluta gräva ner mig för det, jag ska sluta gömma mig. Jag ska se skräcken i vitögat, jag får leva med det. Ännu en gång, hoppas du känner dig nöjd över att vara tvungen att tvinga mig till något som jag inte vill. Varsegod till att du fick vad du ville till slut, hoppas du har dåligt samvete. Tänk efter nästa gång, du kanske inte har tur då. Jag hoppas verkligen att du kommer på en dag att du faktiskt förstörde en ung helt oskyldig flickas liv!
Tack till alla som har orkat lyssna på allt gnäll om det här.
Tack för att ni funnits vid min sida, att ni har hjälpt mig.
Tack, ni är guld värda allihop <3<3<3
Tack för att ni funnits vid min sida, att ni har hjälpt mig.
Tack, ni är guld värda allihop <3<3<3
Comment the photo
<3
men kom ihåg, att det ALDRIG är ditt fel. att tvinga sig till något en annan människa inte vill, är aldrig rätt.
oavsett om orde inte yttrats om att man inte vill, så är att gråta ett sätt att visa det på sa min stödperson till mig.
ja det blir för långt om jag ska fortsätta, men jag finns! <3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/m-o-n-g-o/430646954/
Visa toppen
Show footer