Så mycket jag vill säga som inte ord kan beskriva i. vad ska man göra när alla bara skiter i , när du har tappat hoppet och ingen tycks lyssna. När orden i munnen får dig tillbaka till de dystra, det är då du måste gå du måste kämpa på. Känslan finns kvar men du klarar dig en då. Ge aldrig upp hoppet och ställdig aldrig frågan: Varför lever jag,
tänd istället livslågan.
Allt för många gånger har du fallit in i gråt, skrikigt och sagt att ingen annan kan förstå. Men alla har vi jobbigt men däljer utanpå, så tänk innan du dömer hur personen är och så. Det finns mycket värdefullt som livet har att ge dig, titta runt omkring dig och njut av själva friheten. Tänk sen tillbaka när drömmen blivit sann. Hur du krigade mot helvetet men till slut vann. Du är bara halv nu men snart så är du hel. Snart glömmer du de svåra och glömmer dina fel. Dagarna förbättrar sig du står på ett livsval, fortsätt vandra framåt eller välj att stanna kvar. Jag vet hur det kan vara, du är faktiskt inte ensam, Även fast du känner att du inte alls är stark. Det finns många så som du som inte har non lust att leva. Men tänk på dem som täcker dig, du måste kritisera.

hänt nåt? ;*<3!