Monday 4 August 2008 photo 1/1
|
Monday 4 August 2008 photo 1/1
|
Jag har tröttnat nu, vad ja än gör så blir allt fel, världen sätts emot mig. Om allt bara var som de en gång var, den lyckliga tiden, kankse allt skulle bli bra igen men de är inge att hoppas på. Vem vil vänta på en förändering när man själv vet att inget kommer förändras, elr blir bättre? Förr var allt perfekt, inge dåliga tider bröt ner mig, ingen kunde sänka mitt självförtroende, inget tjaffs pågick mer än en liten stund och ordet förlåt gjorde allt bra igen. Om tiden bara kunde spolas tillbaka, och alla misstag suddas bort kanske allt skulle vara bra och inget av detta skulle behöva hända. Men de går inte, därför är ja fasst, fasst imellan alla förändanigar, all sorg, och alla desaa jävl bråk varenda jävla dag. förösker ta mig ut, försöker ta mig bort. Blir lycklig en stund, med lite tur en hel dag. men sen tillbaka till verkligeheten igen. Varför kan inte allt bli bra igen?