Monday 8 June 2009 photo 1/1
|
I mina ögon är, eller jag kanske ska säga var han perfekt!
Det var ett tag sen jag mådde så bra som jag gjorde när jag var med dig! Du hade en tendens att behandla mig som en på miljonen! Det kändes som jag värd nånting mer i dina ögon! Men som jag redan efter en vecka fick en känsla av att nånting kommer gå fel & ett jätte stort jobbigt frågetecken kommer dyka upp! Gissa vad gott folk? Jag har hittat mitt frågetecken & inte kan jag påstå att det var litet! Jag vet igentligen inte än idag vart det var som gick fel! Jag antar att jag är som en skräckfilm! En aning läskig & farlig! Är det mig det är fel på, fäster jag mig vid personer & situationer för lätt? Är det så att jag har lätt för att fatta tycke för männsikor, killar som tjejer! För inte tror jag att detta endast har med känslor att göra! Det handlar om mig & mitt sätt att alltid se så positivt på folk & lita på alla från första stund! Jag önskar att jag kunde ha ett kritiskt öga! Nått som fick mig att inse att detta kanske inte är så bra som det ser ut! Jag måste helt enkelt sluta vara så blåögd!
Jag vet igentligen inte varför jag ska dela med mig av mina tankar & funderingar! Jag känner mig på något sätt bortkastad, helt jävla meningslös! Ja om man ska gå för gammal skrock är det bara en gång kvar, en besvikelse till sen kanske man funnit rätt väg & lärt sig av sina misstag! Jag ösnkar typ att jag gjort så mycket ogjort, typ gått när jag hade chansen & inte blivigt så fucking känslomässigt rubbad som jag är idag!
Det var ett tag sen jag mådde så bra som jag gjorde när jag var med dig! Du hade en tendens att behandla mig som en på miljonen! Det kändes som jag värd nånting mer i dina ögon! Men som jag redan efter en vecka fick en känsla av att nånting kommer gå fel & ett jätte stort jobbigt frågetecken kommer dyka upp! Gissa vad gott folk? Jag har hittat mitt frågetecken & inte kan jag påstå att det var litet! Jag vet igentligen inte än idag vart det var som gick fel! Jag antar att jag är som en skräckfilm! En aning läskig & farlig! Är det mig det är fel på, fäster jag mig vid personer & situationer för lätt? Är det så att jag har lätt för att fatta tycke för männsikor, killar som tjejer! För inte tror jag att detta endast har med känslor att göra! Det handlar om mig & mitt sätt att alltid se så positivt på folk & lita på alla från första stund! Jag önskar att jag kunde ha ett kritiskt öga! Nått som fick mig att inse att detta kanske inte är så bra som det ser ut! Jag måste helt enkelt sluta vara så blåögd!
Jag vet igentligen inte varför jag ska dela med mig av mina tankar & funderingar! Jag känner mig på något sätt bortkastad, helt jävla meningslös! Ja om man ska gå för gammal skrock är det bara en gång kvar, en besvikelse till sen kanske man funnit rätt väg & lärt sig av sina misstag! Jag ösnkar typ att jag gjort så mycket ogjort, typ gått när jag hade chansen & inte blivigt så fucking känslomässigt rubbad som jag är idag!