Först försvinner alla vänner man en gång haft. Fattar inte vad jaggör för fel. Men alla verkar tydligen hata mig. Sen börjar familjenförsvinna. Jag orkar inte. Ibland undrar man om det inte vore bättreatt ta livet av sig. Slippa läsa allt skit om en. Sitter och läsergästboksinläggen gång på gång. Retar mig så jävla mycket att alla jämtska tycka synd om mig. Så har inte jag uppfattat det.

Jag har fått veta att jag är en omtänksam tjej som alltid sättervännerna före allt annat. Uppenbarligen ljuger folk. Jag tycker jagställer upp för vänner. Lånar ut pengar hit och dit. Sen ska jag fåkämpa för att få tillbaka dom. Jag orkar inte längre. Jag vill bara fåallt som det en gång var.

Alla dom gånger jag har fått försvara dom vänner jag har valt införmamma. Alla gånger jag har fått säga att det är mitt val vilka jagumgås med. Att den och den personen är en bra vän. Fan vad jag lurademig själv. Och vill du veta en sak mamma? Du är fan lika jävlig duockså. Fattar inte varför du skaffade barn när du uppenbarligen intevill veta av oss.

Men jag kan lova att så fort jag kan flyttar jag ifrån Uppsala.Lämnar allt skit och börjar ett nytt liv utan familj och utan vänner.Varför ska jag gå hemma och hoppas på att allt ska bli som förrut närjag fattar att jag inte är önskad. Varken som vän eller somfamiljemedlem.

:( hoppas allt blir bättre för dig!