Jag älskar att sitta och lyssna på min bror när han spelar "when the children cry" på sin gittarr.
Lugnande som fan. Borde kanske gå och väcka honom och låta han spela en stund för mig.

Om 1.5 timme ska jag upp och sen ska jag ha huvudet med mig en hel dag, så jag inte skapar kaos på jobbet.
Jag fixar inte det, kommer sätta mig ner och gråta i ett hörn.
Eller bita mig i läppen och hålla det inom mig som alltid, vilket tar enormt mycket på krafterna. Och det lönar inte sig heller, känslan försvinner inte, jag skjuter bara upp den till något som blir 100 gånger värre sedan.

Är det dessutom stressigt där och folk inte har tid att vara trevliga så blir livet ännu jobbigare. Jag tar åt mig som fan, blir känsligare än känsligast när jag mår såhär. Blåser du på mig så trillar jag.

Jag skulle inte ätit godis, jag har ont i magen som tusan. Jag tål helt enkelt inte sånt skit längre.

Ångrar nu att jag gjorde min blogg synlig för alla, eftersom jag vet att här  finns några som älskar att leva på andras misslyckande. Pratar om dom och sådär istället för att konsentrera sig på sitt eget race med skönhetsoprationer och allt vad det kan vara.
Dumt att yttra sig om vilka människor som är korkade, sist jag gjorde det fick jag sparken. Så jag är tyst, man lär av sina misstag. 
jaja nu har jag sagt för mycket igen - men yttrande frihet mina vänner, tänk på det.
Vissa tycker det är roligare att prata om mig än med mig, och det får ju dom stå för.

Jag tar hand om mig själv, detta löser sig, visst ?
Jag har bara en dålig natt, en riktigt dålig natt. imorgon är det nya tag.
Jag är inte så djupt nere som jag var innan, eller hur ? Be strong !

Gamla inlägg från min förra blogg - bevis på att jag är på väg åt rätt håll nu.
Jag kämpar inte varje dag längre som då, jag behöver inte det.
Men när känslan väl är där så kan jag inte göra annat än att känna den.

big girls dont cry am I the only one ?

Like a fucking crasy person

ah,kill me !

Det är inte alls så illa längre, men en titt för nya läsare. För att kanske förstå, eller så bara dömmer man mig. Mig kvittar det.

Jag är så trött, så himla trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna - men ändå kan jag inte sova.