2 dagar sedan han skulle varit här nu och jag väntar fortfarande, är det inte patetiskt ?
Tror jag kan rädda hela världen. Har stött bort allt annat och bara väntat, haft luren klistrad vid mig hela tiden, för att inte missa ett enda samtal.
Men nu är det väl ändå slut med väntandet, nu borde jag ha insett att  han inte dyker upp. Något annat drog i honom hårdare. Han kommer inte dyka upp, han ändrade planerna, eller så glömde han dom helt.
Det stör mig att jag bryr mig, han har själv bett mig att inte bry mig, för att skydda mig själv. Han menar på att jag tjänar ingenting på att vara godhjärtad mot honom, tyvärr.
Men det är svårt, jag känner ju honom, den riktiga han.
Det är svårt när allt annat utom han själv kontrollerar honom,,,,

Fastnat för dingata 100.6 - alla talar skåånska :P
Igår pratade dom om att vända något negativt till något positivt och hur svårt det kan vara.
I den situationen jag sitter i just nu så är det väldigt svårt att se något ljus överhuvudtaget. S kommer hem, på söndag, men vad hjälper det ? Det är inte samma sak längre, det kan nästan kvitta.

Äsch, borde inte skriva blogg överhuvudtaget när jag är negativ.
Vi tar nya tag nu - jag går och jobbar sen är allt bra ikväll när jag kommer hem igen.