Wednesday 20 August 2008 photo 2/2
|
Nykära som vi var på bilden, helt ovetande om vart detta skulle bära...
Det började i en lift i Tandådalen då samtalet börjar "så du går på skavsta..?" Och det hela spinner vidare och vi kommer fram till att min bästa vänn Annis umgicks med honom när dem var mindre osv osv. Marcus och hans familj åker hem från Tandådalen dagen efter och min familj var kvar ett par dagar. Väl hemma igen var allt som vanligt, jag hade träffat en trevlig kille, men inget mer. Av en slump hamnar jag på hans sida på "lunarstorm" ett par veckor efter vi träffades i Tandådalen. Ett litet hej och kommer du ihåg mig i hans gästbok leder till en vänskaplig fika på stan med Marcus och hans kompis. Marcus var inte sen med att inse att jag var mer än en kompis för honom, men trögare gick det för mig och jag förstod inte ens att han var kär i mig.
Dev blev Valborg och marcus var hemma hos mig innan vi drog ut, han var fortfarande en kompis för mig.
Det blev skolavslutning och även då var jag med Marcus. Även nu helt ovetande att han var dökär i mig. Det var några dagar efter skolavslutningen som en av Marcus kompisar förklarade för mig att alla såg att Marcus var kär i mig, alla utom jag.
Det var nu sommarlov och vi träffades mer och mer, vi blev bättre och bättre kompisar, men. Då skulle jag iväg tre veckor på semester till Kroatien med familjen. Men det var under dessa tre veckor som jag förstod att mina känslor för honom var starkare än vänskapliga. Jag saknade verkligen honom. När jag kom hem var det dags för karneval och vi umgicks hela helgen. Ändå var jag så osäker på vad jag ville. Karnevalshelgen slutade med att jag fick en puss på kinden innan vi skildes åt för natten. Den pussen var avgörande. NU var jag kär. Fast det tog ett tag innan det verkligen slog till. Jag började skolan en vecka innan honom. Och efter min första skoldag mötte han mig vid tågstationen, vi tog en promenad runt kvarteren och innan vi sa hej då och skildes åt för natten så kysstes vi för första gången. Jag var i himlen! Det tog sedan ungefär en vecka innan den avgörande repliken kom; "får jag kalla dig för min flickvänn?"
Jag minns dagen som igår. Datumet var 20 Augusti 2006. Och det är idag exakt två år sedan han sa det till mig som gjorde att vi blev tillsammans<3
Älskling, du är det underbaraste en tjej som jag kan ha i sitt liv. Du har stöttat mig och hjälpt mig ur svåra och jobbiga situationer. Utan ditt stöd, tålamod och hjärta för mig skulle jag inte vara den jag är idag.
Marcus jag älskar dig. Du är mitt allt, Nu och för all framtid <3
Det började i en lift i Tandådalen då samtalet börjar "så du går på skavsta..?" Och det hela spinner vidare och vi kommer fram till att min bästa vänn Annis umgicks med honom när dem var mindre osv osv. Marcus och hans familj åker hem från Tandådalen dagen efter och min familj var kvar ett par dagar. Väl hemma igen var allt som vanligt, jag hade träffat en trevlig kille, men inget mer. Av en slump hamnar jag på hans sida på "lunarstorm" ett par veckor efter vi träffades i Tandådalen. Ett litet hej och kommer du ihåg mig i hans gästbok leder till en vänskaplig fika på stan med Marcus och hans kompis. Marcus var inte sen med att inse att jag var mer än en kompis för honom, men trögare gick det för mig och jag förstod inte ens att han var kär i mig.
Dev blev Valborg och marcus var hemma hos mig innan vi drog ut, han var fortfarande en kompis för mig.
Det blev skolavslutning och även då var jag med Marcus. Även nu helt ovetande att han var dökär i mig. Det var några dagar efter skolavslutningen som en av Marcus kompisar förklarade för mig att alla såg att Marcus var kär i mig, alla utom jag.
Det var nu sommarlov och vi träffades mer och mer, vi blev bättre och bättre kompisar, men. Då skulle jag iväg tre veckor på semester till Kroatien med familjen. Men det var under dessa tre veckor som jag förstod att mina känslor för honom var starkare än vänskapliga. Jag saknade verkligen honom. När jag kom hem var det dags för karneval och vi umgicks hela helgen. Ändå var jag så osäker på vad jag ville. Karnevalshelgen slutade med att jag fick en puss på kinden innan vi skildes åt för natten. Den pussen var avgörande. NU var jag kär. Fast det tog ett tag innan det verkligen slog till. Jag började skolan en vecka innan honom. Och efter min första skoldag mötte han mig vid tågstationen, vi tog en promenad runt kvarteren och innan vi sa hej då och skildes åt för natten så kysstes vi för första gången. Jag var i himlen! Det tog sedan ungefär en vecka innan den avgörande repliken kom; "får jag kalla dig för min flickvänn?"
Jag minns dagen som igår. Datumet var 20 Augusti 2006. Och det är idag exakt två år sedan han sa det till mig som gjorde att vi blev tillsammans<3
Älskling, du är det underbaraste en tjej som jag kan ha i sitt liv. Du har stöttat mig och hjälpt mig ur svåra och jobbiga situationer. Utan ditt stöd, tålamod och hjärta för mig skulle jag inte vara den jag är idag.
Marcus jag älskar dig. Du är mitt allt, Nu och för all framtid <3
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/madeleninen/254139356/