Monday 28 April 2008 photo 1/1
|
Idag satt jag vid altanen, sjöng till låtarna i iPoden och kisade upp mot solen. I två månader har jag av en ren reflex hoppat över låten som kommer efter The Scientist av Coldplay. Idag pausade jag bara vid de första tonerna, sedan ställde jag mig sakta upp. Jag insåg att jag fick ta tag i det hela. I två månader har jag varit för rädd för att minnas och för rädd att ännu en gång gråta som jag aldrig gråtit förut. Jag började faktiskt gråta redan då, när jag stod upp. Fast på ett annat sätt. Jag log samtidigt. Och att minnas kändes nu, för första gången, väldigt skönt. Jag bestämde mig för att från och med nu våga göra det jag innan var så otroligt rädd för. Idag ville jag verkligen komma ihåg, jag ville samla ihop alla minnen och tänka på allt som funnits.
Jag tog upp min iPod igen och tittade på den. Sedan såg jag upp mot himlen igen och kände mig faktiskt lycklig. För även om jag ignorerar dem så kommer alltid minnerna finnas kvar.
Jag tryckte på Play. När den var slut lyssnade jag på den igen. Ännu en gång, och efter det några gånger till. Jag tror jag låg där ute på gräset i en halvtimme och kisade upp mot solen. Jag tänkte på Simon och sjöng tyst med till raderna "And I would have stayed up with you all night, Had I known how to save a life." Det kändes bra...
Annons
Anonymous
Mon 28 Apr 2008 20:20
Jag grinar också fortfarande till den låten! :'(
madigan
Mon 28 Apr 2008 20:21
Fast nu gråter jag liksom, tja, fint? Ser säkert fortfarande totalt idiotisk ut, men det känns just nu rätt bra (:
Hur var det i skogen? :*
Hur var det i skogen? :*
Anonymous
Mon 28 Apr 2008 19:54
Sophie, när saker känns svåra, tänk: "snitta, snitta" [eller alternativt "slicka, slicka"].
Anonymous
Mon 28 Apr 2008 15:28
usch sophie, du får sluta skriva så förbarmat fint, :) känner igen mej lite faktiskt. man försöker verkligen titta förbi det.
ring om det är något=}<3
ring om det är något=}<3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/madigan/199508433/