May
Show more 19 June 2007
Låt mig ta er med till mitt hem...
Idag skall ni få följa med utanför Högborgens murar. Håll i er.
Vardagsrummet med utsikt mot Skogen, mitt andra hem.
Tata! Framsidan.
Sidosidan och ena bilen. Notera den gigantiska studsmattan. Mmmm.
Jag roade mig med en av mina favoritsysslor: Att gunga.
Oj vad det går! :D Ouiiiii!
Skuggan av ett liv. Bokstavligen. Ett lyckligt sådant.
Jo, jag har faktiskt hatt på mig, hör och häpna! Det trode ni inte om mig va?
Gungeligung. Allting tycks så annorlunda uppifrån.
Sidosidan/baksidan.
Jag lever i ett paradis.
Hej Pyret. Hur mår du idag?
Jag upptäckte att det växte svamp i buren. Kanske dags att städa?
Hej hej Kaninutt.
Baksidan.
Utsikten från mitt gemak. Var inte otåliga, snart skall vi ta en tur ut i skogen också.
Baksidan.
Fler bilder kommer snart, måste åka nu. Adieu.
Rabatter. Krokiga och finfina sådana.
En ensam blomma har bosatt sig på tomten.
Den stora granen som aldrig någonsin kommer upphöra att vara stor. Gigantisch.
Hej äng.
Hejdå hus.
"The road goes ever on and on..."
Don't ever look back.
Mitt vatten.
Mitt vatten.
Mitt vatten.
Jag vet inte hur många tusentals gånger jag badat i den här sjön. Jag älskar den.
Spegelglas.
En drake bor i mitt vatten. Jag vet inte vad han heter, eller om han över huvud taget har ett namn. Jag har aldrig frågat.
En av skogens många gigantiska stenar. Minnen från svunna tider.
Ljusspel i trädtopparna.
"The road goes ever on and on..."
Det bor massor av drakar i min skog. Här vilar Draken Oskar.
Mina batterier tog slut, så jag gömde dem här i väntan på att jag skulle gå tillbaka. Som tur var hade jag ett par till med mig ^^
Nästa äng. En mindre sådan denna gång.
Emilia i Underlandet? Ett hål rakt ned i marken uppenbarar sig...
Nejdå, det är bara en av Jättegrytorna. Stora hål i berget orsakat av inlandsisens framfart. Min Skog kryllar av fornlämningar. Jag har, exempelvis, åkt pulka öve
Dagens vapen. (för er som inte vet så måste jag alltid ha ett "vapen" när jag är ute och går i skogen. Detta är alltså dagens dito)
Fler Jättegrytor. Det är här Trollen lagar sin mat. Ibland bjuder de Älvorna till gästabud. Då dansar de på ängen utanför mitt fönster.
Kokeligryta.
...Den största grytan av dem alla gömmer sig bland stenarna.
Trots att det inte ser så ut så är den jättestor. Jag lovar.
Ronja Rövardotter.
På våren rinner det en bäck här, stark och vacker. Just nu strilar endast några trötta rännor ned för kullen.
Trädkramare, bokstavligen.
Porten till ... Ja, till vad då? Narnia kanske? Eleria, eller törhända "Tiriririririria"?
Rötter.
"Den lutande tallen i Knarkbergaskogen"
Solglitter.
Himlen är oändlig.
Här har kommunens maskiner förstört. Jag vet att det är för skogens bästa, men jag tycker fortfarande inte om det.
Mot oändligheten...
De gula märken ni ser är tecknen för den snitslade runda man kan gå runt sjön. Jag går den ofta.
Jag måste ha trampat denna sitg minst 1000 gånger. Jag älskar den mer för varje gång.
På de leriga partierna finns det stora plankor att gå på.
Vackerhet.
Harsyra. Mmmmm...
Plankor över gyttjan.
Jag blev både glad och småskraj på samma gång. Äntligen, sommarhästarna har kommit! Har inte ridit sedan höstlovet (därtill skall tilläggas att jag rid
Mera harsyra. Mmmm...
Första tecknet på någon form av bebyggelse.
Rosor. Det är rosor över allt i hela skogen.
Trots de farliga sommarhästarna vågade jag mig på Den Mörka Stigen.
Färskt bajs. Det närmar sig ...
Ännu en äng. En av de vackraste jag vet. Här känns det alltid som om man vore den enda levande varelsen i hela världen. En underbart skrämmande känsla. Jag mås
Min äng. Min och älvornas.
Himlen tycks närmare här.
Grodperspektiv.
Det låg ett lik i gräset.
Ett dött lik.
Ljus och mörker.
Träden sträcker sig mot himlen.
Som långa fingrar ...
Ljus och mörker.
Den är stor.
Rosor och törnen. Stenen/Lejonklippan skymtar i bakgrunden. Mitt barndomshem.
Ännu en grön äng. Brukar vara De Farliga Sommarhästarnas favorittillhåll, men nu hänger de tydligen någon annan stans.
På hösten simmar det ankor h&aum
Jappjapp, utsikten från Lejonklippan. Inte illa minsann.
Det är långt till marken.
Hej på er där ute.
Efter detta begav jag mig hemmåt. Trött och frusen. Inga hästar såg jag. Attans.
Plötsligt stod jag öga mot öga med ett gigantiskt halvblod som glodde storögt på mig. "NAJS!" tänkte jag och drog fram kameran. Problemet var dock att den bestämmt
Snel Hest.
Hej där fjårding.
Det kröp en rolig larv på mig. Snusk!
Nu begav jag mig alltså hemmåt, muntert trallande, hej hå hej hå.
Hemma.
Tack för mig.
Direct link:
http://dayviews.com/maerg/2007/6/19/
Visa toppen
Show footer