December 2009
jag blir så sur. jag förstår inte hur han kan göra så. han är en fantastisk författare och ändå släpper han böcker som är hälften skit. andra hälften är riktigt bra men det förstör he
jamenvisst hade alma och sjömännen rätt igår, idag är det kallt, klart och rimfrostigt för hela slanten. jag är lite ledsen att jag inte såg allt det röda igår, men jag får väl skylla mig
efter en kvart vädrar man ut den ånga som tidigare proppades in i form av isbitar. vädra gör man sen var femte minut tills brödet är färdigt.
brödet luktar så gott att min koordinationsförmåga totalförsvinner och tyngdlagarna upphävs för en kort stund.
och det smakar så gott att almas huvud, likt en pålad vampyr, går upp i rök ! lyckligtvis återmaterialiserades det på ett väldigt ovampyrigt sätt såfort hon hade svalt ordentligt. undrar om d
mmm, jo, precis vad man behöver mitt i natten när man faktiskt för en gångs skull känner sig sömnig. man rör sig lite klumpigt, nuddar glaset med höften när man reser sig ur soffan, fryser i
"Vad är det i så fall som driver dig att fortsätta? – Om man ska gå under, kan man lika gärna göra det i strid." slutorden i en text jag fick skickad till mig. http
låtsaspengar som fungerar precis som riktiga pengar, fast lite sämre och inte överallt. jag förstår inte poängen... i alla fall var åtminstone ett av knäckebröden skapligt gott.
satan vad svåra en del frågor är. men jag gjorde det tre gånger och det enda som skilde sig åt var att tanke----känslapluppen satt två steg längre mot känsla första gången, i övrigt identi
en poänglös film jag inte minns namnet på. jag reagerade bara på att det var bruden från true blood som gjorde en fullkomligt poänglös roll som "sexig student" utan anledning och utan att tillf
officiella versionen är att jag har gått upp i rök. planerad återmaterialisering imorgon eftermiddag.
det magiska med att gå upp i rök och sedan sättas ihop igen verkar vara att man efteråt av någon underlig anledning finner sin lägenhet dofta svagt men distinkt av mint. jag var avancerad publi
"...lillklockan klämtar till storklockans dön..." jag tänker på bellman och går åt höger, mot klockklangen, istället för åt vänster, mot lägenheten. lite lätt förtrollad tror jag.
jag gick hela vägen tills gamla stan tog slut och vattnet började innan jag insÃ¥g att jag gÃ¥tt Ã¥t fel hÃ¥ll. och till och med där tog det en stunds förbryllat funderande innan jag fattade varfÃ
jag tror, ta mig sjutton, att varenda ägg i den där kartongen hade dubbelgula. och ja, jag vet att min kost nog kan tendera att ligga åt det lite lätt ensidiga hållet, potatisplättar och bröd,