Tuesday 1 February 2011 photo 1/3
|
här sitter man i godan ro och ska uppdatera sin bilddagbok när man råkar få syn på gamla foton. det här är från 12/12 2000.
plötsligt ser jag suddigt och blir blöt i hela ansiktet. tårarna rullar som regn. min lilla katt. jag har aldrig älskat en annan varelse så mycket som jag älskade henne. skit också, nu börjar jag gråta igen. jag saknar henne så mycket. jag minns hur hon luktade, hur hon lät, hur hon alltid stal min kudde när jag skulle sova och hur jag alltid, alltid kunde gråta i hennes päls. skit också, det är ju evigheter sen hon dog, varför ska jag gråta nu. jag saknar hennes päls. jag saknar hur den alltid fastnade i näsan och infiltrerade alla mina kläder. jag saknar hur hon brukade ställa sig under mitt fönster på natten och ropa på mig tills jag gick ner och släppte in henne. jag saknar att se på henne och jag saknar hur hon gned sin nos mot mig om och om och om igen. jag saknar hennes lilla tyngd, hennes försiktiga tassar och hennes lurviga värme. jag saknar hur hon försökte trösta mig när jag var ledsen. hon visste alltid när jag var ledsen, hon var den enda som alltid visste när jag var ledsen. jag kan fortfarande se hennes morrhår vibrera av kurrandet i ett nyvaket, frågande hej när väcker henne bara för att få känna henne säga hej. jag önskar så att jag fick träffa dig igen. min lilla skatt.
Annons
Comment the photo
Pappa.
Wed 2 Feb 2011 22:09
Det är inte bara Du som gråter...
maertha
Tue 1 Feb 2011 23:46
jag är fortfarande inte säker på om det var hon som inte förstod att hon var katt eller om det var jag som inte förstod att jag var människa.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maertha/483822550/