June
Show more 
Sunday 12 July 2009 photo 280/423
|
pitstop. det är kanske egentligen inte så varmt, men luften är tryckande som bara den och man behöver sätta sig ner och äta lite glass ibland.
promenadens syfte var att hämta bilen hos hans far.
de normala biljetterna fanns inte så christian var snäll och körde mig till laxå. till en början var tåget bra, förutom att det stannade i varenda liten skithåla som existerar, och jag lyckades till och med sova en liten stund. men sen kom det barn på tåget. särskilt ett jobbigt, bortskämt litet barn i tre-fyraårsåldern som omväxlande skrattade och skrek och omväxlande grät och skrek, beroende av vad det ville ha antar jag. jag hade god lust att gå fram till det och ryta ett bestämt HÅLLKÄFTEN! men jag lät bli. man vet ju aldrig hur föräldrarna skulle reagera och jag var för trött för att orka med ett sånt samtal...
jag har haft lite otur med ungar och tåg ett tag nu. i fredags när jag åkte till dfs var det några som sprang och sjöng-skrek två ord ur en låt om och om och om igen. och om och om och om och om och och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen tills jag blev tokig och försiktigt tog tag i den ena och bad henne att sluta eller att åtminstone vara mellan vagnarna med dörren stängd om de nödvändigtvis var tvungna att springa runt och skrika (de sprang fram och tillbaka mellan kupén och mellanrummet och öppnade dörren hela tiden). hon kom tillbaka tre eller fyra gånger och frågade vad det var jag sagt åt henne och sen sket hon i det i alla fall. hon och vad jag antar var hennes jobbiga, jävla lillebror. det var tre eller fyra vuxna med i sällskapet och ingen av dem gjorde minsta lilla ansträngning att ens försöka få dem att dämpa sig lite. det minsta man kan begära är väl ändå att föräldrarna ska försöka få ungarna att sitta ner och hålla käften. eller att stanna mellan vagnarna med dörrarna till kupén stängda om de nu måste kuta runt och skrika. det var inte direkt som att ungarna var för små för att förstå. en av de vuxna hörde mig dessutom säga till tjejen utan att göra något. men jag antar att jag lät alldeles för glad och snäll när jag bad henne vara lugn. nästa gång får jag väl visa min irritation lite tydligare.
föräldrajävlar.
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer