Monday 3 July 2006 photo 12/105
|
vid järnvägen växer det blåeld. humlor verkar tycka om blåeld. jag tycker också om blåeld. och humlor. särskilt om kvällen när det blivit lite kallt och de är trötta och sega, när man kan klappa dem utan att de sticks. jag brukade ofta göra det om kvällarna när jag var liten, för i mor mins rabatter växte det nån sorts blommor som de alltid satt och sov i på sommarnätterna. jag minns daggfuktigt gräs, doftande blommor och slöa, ludna humlor. humlor är så mjuka. och de låter så trevligt. över huvud taget finns det få saker med humlor som inte är enbart positivt. det enda jag kan tänka på är när de fastnar i ens hår... det är inte enbart positivt...
konstigt nog finns det en del människor tror att humlor bränns. det gör de inte. bara så ni vet. särskilt stockholmare verkar tro det. det är märkligt, på sistone har jag haft ett flertal långa diskussioner om det med just stockholmare... en del människor verkar också tro på fullaste allvar att bin bits. jag kan inte för mitt liv förstå vart alla dessa galenskaper kommer ifrån. madness
Comment the photo
1 comments on this photo