Sunday 8 February 2009 photo 1/1
|
Man känner sig så ensam
när luften tar slut
Och man kippar efter andan
men utan resultat
Och man söker
efter en ynka vindpust
som åter kan få liv i ens själ
Men det känns omöjligt när man ligger på botten
Och man skriker med ögonen
fyllda med tårar
och ångesten krypande
innanför huden
Och samtidigt som man kvävs
Så minns man
Och smärtan sticker hål på hjärtat
Och man tömms på det vackra som man en gång önskat att man hade
Och kvar finns tårarna
kvar finns blodet
Kvar finns paniken
Och så minns man det som gjorde ondast
När ingen längre kunde se en
inte ens vänskapen fanns kvar
hjärtat kan krossar tusen gånger om
men ändå fortsätter det slå
när luften tar slut
Och man kippar efter andan
men utan resultat
Och man söker
efter en ynka vindpust
som åter kan få liv i ens själ
Men det känns omöjligt när man ligger på botten
Och man skriker med ögonen
fyllda med tårar
och ångesten krypande
innanför huden
Och samtidigt som man kvävs
Så minns man
Och smärtan sticker hål på hjärtat
Och man tömms på det vackra som man en gång önskat att man hade
Och kvar finns tårarna
kvar finns blodet
Kvar finns paniken
Och så minns man det som gjorde ondast
När ingen längre kunde se en
inte ens vänskapen fanns kvar
hjärtat kan krossar tusen gånger om
men ändå fortsätter det slå
Comment the photo
Även om de kanske inte innebär samma sak för dig som för mig, så är känslan densamma och vartenda ord i dina dikter är sanning för mig. De berör på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Visst, för att det jag skriver låter klyshigt, men det är precis så det är.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/majarteelius/329465528/