October
Friday 22 October 2010 photo 1/2
|
Återigen hemma orkar inte resa på mig är hellt slut här kommer lite vad jag känner just nu och varför jag känner som jag känner :)
allt började men att jag va en söt trevlig tjej som älskade sina
föräldrat var omtyckt av alla det började när jag flyttade hitt
som det hemska började hända allt börja med att jag flyyta hitt
i 4 va jag omtyckt av alla sen i 5:an det va då en tjej flytta hitt
och det va då allt börja hända hon vände hella klassen imot mig kunde inte få hjälp någonsans det blev mishandel efter misshandel det forsatte i örnaskolan jag hadde tapat lusten och gå till skolan heelt men gick endå eftersom man va tvungen och gå men varje rast varje lektion jag hadde det enda jag tänkte på va när ska hon hoppa på mig igen hur ska
jag skydda mig vart ska jag ta hjälp jag polisanmälde henne men det enda polisen sa va vi kan inte göra mer än att skicka socialen på henne där tänkte jag bara hon kommer alldrig sluta det slutade inte förens i 9:an tills des hadde jag missat en hell del i skolan hadde inte plugat något ordentligt sen 5:an och så va man redan uppe i 9:an för att lärarna och alla tyckte så synd om mig tycker själv det e konstigt för betyg hadde
jag inte att komma upp enda till 9:an med detta försöker jag säga att det går inte och gå upp till trapa 2 3 4 5 6 7 8 9 om man inte tar trapa ett först samma sak med skolan kan inte hålla på med 9:ans grejer när jag e mycket längre bak bara tanken att komma till lärcentrum får mig att ta död på mig för jag vet varför jag e där nu när jag borde va i ett
gjymnasum nu jag e där pga 5 års misshandel och som ingen bryt sig om medans dem som misshandlat mig sitter finnt i gjymnasie skolor nu och inte fått skit inte fått lida som jag lider varje dag varje dag när jag kommer till lärcentrum kommer jag tänka på att det e tack
vare dem jag går här tro mig när jag skriver deta så e det med tårrar i ögonen och med hat kommer aldrig förlåta dem alldrig och kommer inte va lung tills dem får tillbaka det skit dem har get mig jag kan inte fortsätta komma dit kommer endå inte komma någon vart jag har
sår som aldrig aldrig kommer läcka och jag har blivit så trött på att kämpa jag orkar inte mer så som jag håller på hella tiden gå ut från klassrumet så höll jag på i örnaskolan det e mitt sätt och ignorera grejer som hänt genom att gå göra saker som jag känner för det kanske har gått två år sen misshandlet sluta men jag har smärtan kvar men gömd me facke
smile förlorat alla som en gång stod på min sida pga att jag blivit så agresiv då menar jag Alla . klarar ej av att skiva mer ...vill gå bårt från denna stället vill gå bårt från allt
som påminder mig om dem :)
allt började men att jag va en söt trevlig tjej som älskade sina
föräldrat var omtyckt av alla det började när jag flyttade hitt
som det hemska började hända allt börja med att jag flyyta hitt
i 4 va jag omtyckt av alla sen i 5:an det va då en tjej flytta hitt
och det va då allt börja hända hon vände hella klassen imot mig kunde inte få hjälp någonsans det blev mishandel efter misshandel det forsatte i örnaskolan jag hadde tapat lusten och gå till skolan heelt men gick endå eftersom man va tvungen och gå men varje rast varje lektion jag hadde det enda jag tänkte på va när ska hon hoppa på mig igen hur ska
jag skydda mig vart ska jag ta hjälp jag polisanmälde henne men det enda polisen sa va vi kan inte göra mer än att skicka socialen på henne där tänkte jag bara hon kommer alldrig sluta det slutade inte förens i 9:an tills des hadde jag missat en hell del i skolan hadde inte plugat något ordentligt sen 5:an och så va man redan uppe i 9:an för att lärarna och alla tyckte så synd om mig tycker själv det e konstigt för betyg hadde
jag inte att komma upp enda till 9:an med detta försöker jag säga att det går inte och gå upp till trapa 2 3 4 5 6 7 8 9 om man inte tar trapa ett först samma sak med skolan kan inte hålla på med 9:ans grejer när jag e mycket längre bak bara tanken att komma till lärcentrum får mig att ta död på mig för jag vet varför jag e där nu när jag borde va i ett
gjymnasum nu jag e där pga 5 års misshandel och som ingen bryt sig om medans dem som misshandlat mig sitter finnt i gjymnasie skolor nu och inte fått skit inte fått lida som jag lider varje dag varje dag när jag kommer till lärcentrum kommer jag tänka på att det e tack
vare dem jag går här tro mig när jag skriver deta så e det med tårrar i ögonen och med hat kommer aldrig förlåta dem alldrig och kommer inte va lung tills dem får tillbaka det skit dem har get mig jag kan inte fortsätta komma dit kommer endå inte komma någon vart jag har
sår som aldrig aldrig kommer läcka och jag har blivit så trött på att kämpa jag orkar inte mer så som jag håller på hella tiden gå ut från klassrumet så höll jag på i örnaskolan det e mitt sätt och ignorera grejer som hänt genom att gå göra saker som jag känner för det kanske har gått två år sen misshandlet sluta men jag har smärtan kvar men gömd me facke
smile förlorat alla som en gång stod på min sida pga att jag blivit så agresiv då menar jag Alla . klarar ej av att skiva mer ...vill gå bårt från denna stället vill gå bårt från allt
som påminder mig om dem :)
Annons
Visa toppen
Show footer