Sedan gjorde jag d'Angel på lika många minuter. Medan jag tittade på Buffy. För Buffy dödar vampyrer och d'Angel är vampyr. Enkel logik.

Hade tänkt börja skriva på en ny berättelse jag har story till efter att Framtidsutsikt blir klar, men nu är jag mer inne på att fixa d'Angel. För världen behöver äkta vampyrer, menar jag. Inte Ricevampyrer, glitterfjollor, Bladebadasses, True Bloodkaniner eller Nosferatu och Dracula, eh... Ja, de var ganska häftiga faktiskt. Men ändå!

ska försöka fixa det ;3

:D

Åh, hear hear! xD Det känns ibland som att vampyrförfattare antingen kör på "så här har vampyrer uppfattats i alla år, lika bra att köra på samma koncept", vilket innebär översexuella hundraåriga män som raggar på småbarn. Eller så tänker de "nu ska jag göra nytt koncept!" och gör så att de glittrar xD

Varelser som likt iglar och fästingar lever på andras blod :3 Just "mina" vampyrer lider dels av en sjukdom (kan man säga) Och dels av en förbannelse. Så de är fortfarande "odödliga" in the sense att man kan skjuta dem i skallen utan att de dör (på en gång) x)

....och jag svarade med fel inlogg, men ändå.

Det låter awesome! Haha men det spelar väl ingen roll med vilken inloggning du svarar, så länge det är du :p för övrigt känns det som vi nu diskuterat dina vampyrer på alla dina konton... Oooch ju mer och mer man får höra om den här boken desto mer intresserad blir jag av att verkligen läsa den! :D

Haha, ja, sorry. Själva boken är något jag arbetat på sedan 2005, så den har hängt med ett tag och har gått från "karaktärer" till "personer", så att säga. Man tänker inte på folket i boken som fiktion utan som... okej, att säga att man tänker på dem som om de vore riktiga personer är att skriva under sitt intagningsbeslut till dårsjukhuset, men det blir något mer intimt när man arbetat med en historia i åtta(!) år, än när man skriver en berättelse på sex månader x)

Jag är lite osvensk vad gäller just den här historien också och tycker att dessa vampyrer är lite roligare än DemonVampyrerna i Buffy eller, ja, alla andra vampyrer vars enda syfte är att likställas med antingen horribla, samvetslösa monster eller sexgudar med flytande afrodisiaka som blod x)

Ja men det är klart att man skapar starkare band till sina karaktärer när de är med en under så lång tid! Du kan vaa lugn, jag har nog skrivit under för min egen del att skickas in på sjukhus minst flera gånger, så du är inte ensam. Jag tycker det är bra med riktiga vampyrer. Glittrande vegetarianer och flera hundra år gamla som är involverade i kärleksdraman med småflickor är rätt patetiskt..

Just det där sista kan jag verkligen hålla med om. Jag tittar om Buffy nu, t.ex, där Angel är vad, 200 år och Buffy är... uh, 17. Samma sak som i Twilight. Nu minns inte jag hur gammal fulingen är, men hon är ju i alla fall också sjutton och han urgammal. JAG vet att vore JAG så där gammal, skulle jag tycka att sjuttonåringar var höjden av barnrumpor. För jag menar, sjutton år, det är egentligen den värsta åldern på folk. Det är i den åldern ungdomar tror att de vet precis allt i hela världen och de ska bli självständiga och är i själva verket höjden av barnrumpor xD

Haha jaaaaa och i vampire diaries, och i true blood.. Alltså jag behöver inte vara vampyr, jag tycker redan nu att 17åringar är jobbiga. typ som den andra trotsåldern.. Nu låter jag jättegammal.. Det är jag också. Men det är en annan historia. Och just nu blev jag lite rädd för mitt argumenterande, för doktorn beter sig nästan likadant, fast långt ifrån lika illa.

HAHA, åh, men, alltså... Doktorn är... olik alla andra. Jag ser Doktorn som en väldigt asexuell person, medan han är fylld med väldigt mycket kärlek. Som en hund. Han älskar massvis, men är nödvändigtvis inte kåt bara för att han viftar på svansen ;3

Underbar definition! och jag kan inte annat än hålla med! För övrigt så har väl inte han haft någon companion i tonåren utan alla är äldre än så..

Men exakt. Med undantag för att han försökte dra med sig åttaåriga Amy xD Men det var Elfte Doktorn, och Elfte Doktorn är pretty much åtta år i huvudet så x)

Pretty much.. Men att känna sympati för en föräldralös 8 årig flicka och vilja rädda henne från en ganska hemsk vardag är ganska avsexualiserat i min mening.. Och jag vet inte om det är för att jag kanske vant mig vid nya doktorn, men jag tycker han har mognat och är mycket känslosammare nu i de senaste avsnitten än i början