January
Thursday 19 December 2013 photo 1/1
|
A girl and her dog
Eftersom det här är mitt kreativa-stuff-I-do-herp-a-derp-konto.
Sitter och reviderar första boken i de Tre Kontinenternas trilogi. Efter att ha varit så extremt onöjd (eh?) med första delen, börjar jag nu äntligen bli vän med boken igen. Så snart jag skrev klart den blev jag ovän med boken, just på grund av hur ojämn den är. Jag skrev den under två år (tror jag?) och under den tiden bytte jag stil på mitt språk, or rather, jag hade inte bestämt mig för vilken stil jag ville ha på boken. Så den blev schizofren.
Comme ca - min absoluta favoritförfattare är Patrick O'Brian. Jag vet inte om någon läst något av honom, men han är språklig gud. Han är min gud. Jag skulle offra jungfrur till honom, om... jag haft någon mental rubbning, men typ så mycket är han min gud. Såsom han skriver, vill jag skriva.
Problemet.
Han skriver inte enkelt.
Och folk vill läsa enkelt. För det är enkelt som böcker är skrivna nu för tiden. Det är inga Gudomliga Komedier man hittar i bästsäljarhyllan på Akademibokhandeln. Ingen Hemsöborna med högnäskrus kring nacken. Arright, Dante och Strindberg är väl lite att ta i, men alla böcker jag plockar upp och skummar igenom i bokhandeln är det bara jag satt och han stod och hon log och de tog och fan och hans moster dog.
Ingen bryr sig om språket som verktyg längre, eller som konst. De använder det som transportmedel och som blåritningar; man ser vad de vill få fram. Men det är inte så bra som det kan vara.
Som det bör vara.
Helt enkelt.
Vad höll jag på att berätta om, nu igen?
Just det, mitt språk.
Får jag skriva som jag själv vill så blir det min vampyrroman d'Angel all over again. Det blir styckeslånga meningar med metaforer och analogier och mer text än dialog. För det viktigaste är inte vad som sägs, det är allt runtomkring. Dialogen är bara en bonus.
Men det är inte sådant folk vill läsa. Det är inte sån't folk orkar att läsa. För man läser inte längre. Man tittar på tv och spelar dataspel, och trycker sig förbi de långa texterna för att hinna mer och tänka mindre. Bokförsäljningen är det lägsta på år och dagar, och det får kranskärlen att krampa i det arma författarhjärtat.
Nu har jag suttit med första boken i trilogin och gått igenom den med år-2013s-ögon. Nu börjar den jämna ut sig och nu börjar vi bli kompisar igen. Jag gillar fortfarande andra boken i trilogin bättre (med Otto Roux), men den här har ett visst nostalgiskt värde allaredan. Och när jag nu skrivit andra boken betyder det mer, då jag vet ödet av många karaktärer. KindasadbutI'lllive.
Framtidsutsikt är på annat sätt än denna trilogi. Den blev skriven på ett halvår så det är fortfarande Jag I Samma Ålder som skrivit den. Jag Med Samma Influenser. Dessutom är den enkel. It's plain. Den är inte svår på något sätt. Och för det är den nästan lite tråkig. För mig. För det händer saker, men den är inte skriven på vackert sätt. Den är skriven för att fylla sitt syfte av att berätta en berättelse, and nothing more.
Och denna långa text avslutar vi med ett stycke från första boken i trilogin med Makise (för nyaste boken är också en trilogi, men jag har som vanligt inte kommit på namn till den än).
Inte för att jag tror det gör någon skillnad, men spoilers!
"På tal om det berättade Mischka att du tappade bort mors halsband. En gång till och—"
"Ni får det inte", bet Makise av. Han drog ärmen under den droppande nästippen. "Det är mitt."
"Det enda som är ditt är skulden, Makise." Malakhais ansikte hade vridits till profil, men blicken gick inte hela vägen över axeln. "Inga mördare behåller klenoder från dem de mördat."
"Jag är ingen mördare."
"Du tog mors liv, det är inte särskilt många fler kriterier än så man behöver uppfylla för att kallas mördare."
"Hon skulle inte ha försökt skydda mig från det oundvikliga."
Malakhai doppade sin gåspenna i bläckstopet. "Det är en moders förbannelse att handla innan de tänker då deras barn är i fara, och det är meningen att vara ett barns välsignelse att det är på det sättet. Din likgiltighet hade kanske kunnat bryta den förbannelsen, hade hon bara vetat. Lägg inte skulden på mor för att du förlorade kontrollen. Du är en mördare. Mördare förtjänar inte att ha dåligt samvete."
"Tro mig", sade Makise med en fnysning inbakad i en snörvling, och han drog ett finger under näsan som sköt iväg en vattendroppe. "Det har jag inte."
"Desto större otjänst gör det dig", sade Malakhai och Makise blev tyst.
Inte för att jag tror det gör någon skillnad, men spoilers!
Annons
NONiNE
Fri 10 Jan 2014 09:38
Finns det något du inte är duktig på?
Du behärskar språket helt klart, det är jättevackert skrivet ;;
Du behärskar språket helt klart, det är jättevackert skrivet ;;
huldrehamn
Mon 23 Dec 2013 22:12
Lite mer vaken nu! xD
Så jäkla bra uttryckt, det där med språket som transportmedel och blåritning! Och så sant...
Jag har tyvärr inte läst något av O'Brian, men jag har läst stycken av d'Angel, Makise och Framtidsutsikt, och jag har gillat alla tre stilarna. Jag älskar ditt mustiga språk! Men... jag har ögon och skalle och sjukdom som gör det svårt för mig att läsa, och det känns skit. Men. Jag vill läsa allt du skriver, i bokform eller på papper, och jag kommer att njuta av det hela vägen, och jag kommer att vara grön av avund, för jag klarar bara att skriva "blåritningar" själv. Och jag verkar inte ens få klart boken jag skriver på nu, för jag tänker bara på allt jag sedan måste skriva om, typ hela första tredjedelen och stycken i resten =/
Jag tycker du är så bra på dialoger, med små iakttagelser och detaljer invävda runt omkring, gillar stycket ur Makise!
Så jäkla bra uttryckt, det där med språket som transportmedel och blåritning! Och så sant...
Jag har tyvärr inte läst något av O'Brian, men jag har läst stycken av d'Angel, Makise och Framtidsutsikt, och jag har gillat alla tre stilarna. Jag älskar ditt mustiga språk! Men... jag har ögon och skalle och sjukdom som gör det svårt för mig att läsa, och det känns skit. Men. Jag vill läsa allt du skriver, i bokform eller på papper, och jag kommer att njuta av det hela vägen, och jag kommer att vara grön av avund, för jag klarar bara att skriva "blåritningar" själv. Och jag verkar inte ens få klart boken jag skriver på nu, för jag tänker bara på allt jag sedan måste skriva om, typ hela första tredjedelen och stycken i resten =/
Jag tycker du är så bra på dialoger, med små iakttagelser och detaljer invävda runt omkring, gillar stycket ur Makise!
huldrehamn
Sun 22 Dec 2013 01:35
Hm... surfar vidare och läser denna långa text nån gång när klockan inte är halv två på natten och min hjärna överkokt :o)
huldrehamn
Sun 22 Dec 2013 01:46
Ja, jag borde verkligen gå och lägga mig, och här sitter jag än! xD *lyfter mig själv i nackskinnet ur datastolen* Natti natti! :o)
HuntingRiddick
Fri 20 Dec 2013 21:42
Haha ja lite, jag fick läsa i omgångar xD men det var trevlig läsning!
makeamess
Fri 20 Dec 2013 21:43
Jaaaaaaaaaaa!!! Omfg!! Du är den andre jag känner som läst! Jag är kär i Stephen Maturin xD Jag hade gift mig med honom any day.
Azcarii
Sat 21 Dec 2013 01:09
han är helt okej men jag har en hemlig crush på kapten A.... hihi.. ohh dessa sjömän... fast läkare är kanske inte helt fel heller :)
Alwarion
Thu 19 Dec 2013 22:41
Vill, som alltid, läsa mer av det du skriver! =)
Åh, detta med språkstil och språkbruk är ju så knasigt ibland. Man kan tycka att man inte ändrar sig alls, men om man använder sig av språket så mycket som man gör när man skriver, så kan man ha ändrat sig så mycket i stil och ordval från en dag till en annan (eller tja, kanske inte riktigt men nästan).
Det är lite därför det tar mig emot att fortsätta att skriva på Noctana just nu - jag vet inte om jag har samma stil på mitt språk nu som då. Tvivlar starkt, eftersom hela historien legat på is ett bra tag nu. Har skrivit om den så många gånger, och just nu är jag verkligen nöjd det med lilla jag har åstadkommit så jag vill inte sätta mig ner för att komma fram till att jag har så stora skillnader mellan nu och då att det blir bäst att börja skriva på nytt...
Åh, detta med språkstil och språkbruk är ju så knasigt ibland. Man kan tycka att man inte ändrar sig alls, men om man använder sig av språket så mycket som man gör när man skriver, så kan man ha ändrat sig så mycket i stil och ordval från en dag till en annan (eller tja, kanske inte riktigt men nästan).
Det är lite därför det tar mig emot att fortsätta att skriva på Noctana just nu - jag vet inte om jag har samma stil på mitt språk nu som då. Tvivlar starkt, eftersom hela historien legat på is ett bra tag nu. Har skrivit om den så många gånger, och just nu är jag verkligen nöjd det med lilla jag har åstadkommit så jag vill inte sätta mig ner för att komma fram till att jag har så stora skillnader mellan nu och då att det blir bäst att börja skriva på nytt...
makeamess
Fri 20 Dec 2013 14:34
Ja! Men EXAKT så är det! Jag har typ en miljard berättelser jag skrivit, vars koncept faktiskt är hållbara än idag. Men de är så uruselt skrivna att jag inte vill gå tillbaka och stöka i dem xD d'Angel är en av dem, min vampyrroman. Den är inte uruselt skriven, men den är skriven på sådant sätt att allt behöver skrivas om. Så man tappar liksom... gnistan att sätta igång x)
Du får göra som jag angående Noctana - skriv på. Titta inte tillbaka. Och när du är klar så kan du gå igenom hela boken och ändra där det behövs ändra. Annars kommer det aldrig bli gjort. Man kommer alltid titta tillbaka, vilja ändra början för det var ett tag sedan man skrev det, och så vidare. Bara kör på ;3
Du får göra som jag angående Noctana - skriv på. Titta inte tillbaka. Och när du är klar så kan du gå igenom hela boken och ändra där det behövs ändra. Annars kommer det aldrig bli gjort. Man kommer alltid titta tillbaka, vilja ändra början för det var ett tag sedan man skrev det, och så vidare. Bara kör på ;3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/516943492/
Visa toppen
Show footer