Jag har läst igenom många av mina anteckningar till Slutet Öde (Volym 1 i Blodsarkivet, som min bror döpte bokserien till u) och pendlar desperat mellan glädjen av själva berättelsen, av karaktärerna, av konceptet, av intrigerna, av stämningarna, av miljön, av de oändliga möjligheterna - och mellan frustrationen och till och med ledsamheten att det mesta är skrivet som av en överambitiös... Nå. En överambitiös, sjuttonårig Fanny i gymnasiet. Bah.

Vad boken skulle behöva är en omskrivning. Från första sidan till sista. För jag är inte nöjd med 90% av språket (bilden ett undantag bör nämnas innan folk gör förhastade slutsatser) och jag har i stort sett skrivit karaktärerna på "samma" sätt. Samma typ av språkbruk, samma typ av ordförråd, samma typ av meningsuppbyggnad. Ibland skiner mitt gamla jag igenom, där varje karaktär har ett särskilt sätt att prata och ett personspecifikt vokabulär som, även om all fyllnadstext försvann, ändå skulle identifiera personen direkt. Bara genom att läsa vad personen säger.

Men problemet med att skriva om är att jag redan skrivit hundra bloody sidor på eländet, så det är ingen lätt sak att skriva om. Man gör det inte på en eftermiddag, så att säga.

Och även om jag då kan FORTSÄTTA skriva, på rätt sätt och med rätt tänk och med rätt känsla, så sitter ändå den där lilla demonen och tuggar i bakhuvudet och förstör allt med tankar som "why bother skriva hundra sidor till som är bra och rätt, om de första hundra ändå suger och måste göras om".

Detta är ju samma problem jag har med d'Angel, min vampyrroman från 2005, som behöver skrivas om från pärm till pärm, så att säga. Jag kan förvisso fortsätta att skriva på den och, när den är klar, göra om början så att den passar in med resten. Men... återigen... Demonen. Why bother.

Istället kan jag ju skita i Slutet Öde och skriva klart tvåan i trilogin, vilket jag ju började göra för någon månad sedan, innan jag började jobbet som effektivt dränerade all ork och aktiv hjärnsubstans så att bara dregel och smått glosögda blickar blev kvar. MEN JAG VILL INTE SKRIVA PÅ DEN, jag vill skriva på Lzanne och på Rorchas, och utsätta dem för den ena plågan efter den andra, och projicera all min stress och frustration över världens orättvisor och den mänskliga idiotin på fiktiva karaktärer som bara behöver lida på papper och aldrig på riktigt.

Bah!

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

huldrehamn Fri 18 Jul 2014 13:22

Först: Så alldeles underbart njutbar text! Rena poesin, och jag är där och upplever våndan tillsammans med Trevellyan!
Sen: Åh så jag känner igen din vånda! Boken jag (fortfarande) harvar på behöver jag göra om de första 100 sidorna ungefär, för de SUGER. Länge fick detta mig att inte vilja skriva alls på den, men så fortsatte jag och tänkte att jag får göra om början sist. Kanske är det därför det är så svårt att skriva, för jag närmar mig slutet, och när boken är slut börjar det själsmördande arbetet att skriva om xD
Och det där med att plåga fiktiva personer känner jag igen, haha! :D Tänk så mycket skit spökena utsätter människorna för! xD

- Read more -