Monday 28 July 2014 photo 5/6
|
4. Den ekonomiska ovarsamheten
Redan innan jag skaffade egen BJD och hängde på DoA som en finnig, storögd n00b, så kom jag över ett fenomen som jag först nu börjat förlika mig med utan massiv ångest.
Fenomenet att köpa saker man inte har råd med.
För detta krävs en liten resa down background lane, så spänn fast säkerhetsbältena och håll armarna innanför fönstren så kör vi.
Jag är uppvuxen i en familj där mina föräldrar tidigt separerade. Min mamma blev arbetslös och sedermera började hon studera till lärare. Jag har två bröder och min mamma tog oerhört bra hand om oss, trots att hon var ensamstående utan större ekonomiskt understöd, och dessutom arbetslös. Ni som studerar - kan ni tänka er få er CSN och samtidigt ha tre barn att ta hand om? Barnbidraget är inte så enormt mycket, ska ni veta.
Trots detta så lyckades min Mamma Magiker att vrida vartenda öre ur varenda krona hon fick in, och mina bröder fick spela fotboll och innebandy, och jag fick till och med gå på ridskola. Men det var i stort sett allt. Vi drack läsk ytterst sällan, hade sällan mycket annat än popcorn hemma på helgerna, vi hade ingenting mer än det vi nödvändigtvis behövde och jag och mina bröder har aldrig känt oss fattiga.
Jag har haft en helt fenomenal barndom och blivit uppfostrad att visa hänsyn, respektera andra och alltid tänka på konsekvenserna av mina handlingar. Min mammas allra största rädsla är att vi, hennes barn, ska hamna hos kronofogden för att vi inte kan betala räkningar eller ordna vår ekonomi. Därför har vi blivit nitiskt uppfostrade att inte spendera ett öre mer än vad vi måste, på det vi absolut behöver. Man vet aldrig när oväntade utgifter kan komma, och då kan du mycket väl vara körd.
Min mamma är nu lärare och har riktigt god ekonomi, tack vare alla år och ansträngningar hon lagt ned på utbildning och att verkligen ta tag i sitt liv för att få det bra för sig själv och för oss barn. Mina bröder har det bra ställt de med, tack vare vår uppfostran av god ekonomi, och jag själv har ingenting att klaga på. Jag är van att leva på gränsen, med timjobb och inget fast jobb och strökurser på universitetet. Till och med nu när jag studerar heltid får jag knappt hälften så mycket av full CSN eftersom jag pluggat bort så mycket av det redan och jag vill inte ta mer lån av CSN än vad jag redan har till mitt namn.
TLDR so far;
Good upbringing - mamma noga med ekonomi - fläckat av sig.
Med detta i ryggen, och ännu ett helt naturligt beteende att aldrig se mot läskhyllor, chipsrader, godisgångar eller glassfrysar i butiker (eftersom det alltid var ett "nej" när vi växte upp), så får jag sådan grym ångest när jag läser om folks ekonomiska kriser.
Som de sätter sig själva i
på grund av BJDs.
För mig tog det nära ETT ÅR innan jag lyckades övertala mig själv att jag kunde spendera pengar på ett stycke hopsnörad resinleksak, och än idag har jag ett separat konto för min hobby eftersom jag inte kan spendera min löneinkomst på min hobby. Min lön ska gå till det viktigaste och när det viktigaste är betalat åker resten in på mitt sparkonto, för efter att min hund bröt benet har jag fått den värsta av upplevelser av vidriga, akuta utgifter innebär. (24 000 kostade EN av hans operationer, som tack vare försäkringar ändå gick på "bara" 6 000, men det var 6 000 av min CSN-inkomst som då låg på 7 000). Mitt hobbykonto är de pengar jag får in utöver min lön, det vill säga, födelsedag/jul eller saker jag säljer.
Och med dessa pengar har jag nu lyckats köpa inte mindre än sex dockor, så tro inte att det inte fungerar.
Men, för att summera:
Det är alltså först NU, snart två år i hobbyn, jag äntligen lärt mig att rycka på axlarna och gå vidare när jag läser om folks ekonomiska kriser de sätter sig i, när de spenderar pengar de inte har eller pengar de tror sig ska få "bara jag får den här dockan såld" (och den blir aldrig såld) eller de ser att de har 2 000 på kontot och lägger dem på en docka .... och sedan kommer hyran. Och sedan går mobilen sönder. Eller katten blir sjuk.
För mig är detta det yttersta tecknet på att man inte är vuxen nog att hantera sin egen ekonomi, och för mig försvinner alla sympatier när man väl sitter i klistret. MEN, efter två år, som sagt, kan jag äntligen börja hantera detta underliga fenomen på ett mer humant sätt än slå handen i pannan och ansiktet i skrivbordet ;) Alla gör misstag, och i en så dyr hobby som denna är det tyvärr så att misstagen blir mer kostsamma än om man till exempel... jag vet inte. Råkar bryta en pensel och måste köpa en ny, medan man målar ett porträtt.
(I dunno)
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 50D
Focal length 100 mm
Aperture f/3.2
Shutter 1/160 s
ISO 640
huldrehamn
Wed 30 Jul 2014 21:08
Din mamma, så underbar hon måste vara! <3
Det här med pengar... jag har också blivit uppfostrad så, och ändå inte. Mina föräldrar var sparsamma, hade lärt sig genom krig och annat elände att det inte är säkert man har mat på bordet. De berättade hur man ska göra, att man ska spara osv, och skämde samtidigt bort mig som tusan, just för att de inte hade så mycket och ville unna mig... Konklusionen av detta är att jag vet hur man borde göra, kan räkna, göra budgetar osv, men får det inte att gå ihop... lever lite ur hand i mun, och det retar skiten ur mig! Men nu har jag ett mål... mc-kort och hoj... dam-dam-dam-daaa... Får se hur jag löser det här på en sjukpension :o)
Det här med pengar... jag har också blivit uppfostrad så, och ändå inte. Mina föräldrar var sparsamma, hade lärt sig genom krig och annat elände att det inte är säkert man har mat på bordet. De berättade hur man ska göra, att man ska spara osv, och skämde samtidigt bort mig som tusan, just för att de inte hade så mycket och ville unna mig... Konklusionen av detta är att jag vet hur man borde göra, kan räkna, göra budgetar osv, men får det inte att gå ihop... lever lite ur hand i mun, och det retar skiten ur mig! Men nu har jag ett mål... mc-kort och hoj... dam-dam-dam-daaa... Får se hur jag löser det här på en sjukpension :o)
makeamess
Wed 6 Aug 2014 12:43
Min mamma är bäst på många sätt :D
Jaa, jag tror mamma skämde bort oss på annat sätt - vi har ju alltid uppskattat själva resan mer än målet på resan, så att säga. Vi led aldrig av att inte ha pengar eller råd, utan fann sätt (som jag tror att man gör) att ha kul ändå.
Samtidigt tror jag att det var lite lättare för oss, eftersom vi inte är så pass... vadhettere... lider av grupptryck?
Jag vet att i skolan t.ex, så är det oerhört mycket "va? Har du ingen iPhone?!" bland barnen, och jag tror att ju mer föräldrar ger sina barn, desto mer beroende blir barnen av det man får och detta gör dem intresserade av vad de har och då också vad ANDRA har. Jag och mina bröder har alltid haft kompisar, men istället för många ytliga, har vi haft några få och väldigt nära, och det har aldrig förekommit någon avundsjuka eller klander eller "haha, har du inget tv-spel? Vad fattig du är!". Så på sådant sätt har vi nog kommit lindrigt undan, fast vi inte hade särskilt mycket ;)
Jaa, jag tror mamma skämde bort oss på annat sätt - vi har ju alltid uppskattat själva resan mer än målet på resan, så att säga. Vi led aldrig av att inte ha pengar eller råd, utan fann sätt (som jag tror att man gör) att ha kul ändå.
Samtidigt tror jag att det var lite lättare för oss, eftersom vi inte är så pass... vadhettere... lider av grupptryck?
Jag vet att i skolan t.ex, så är det oerhört mycket "va? Har du ingen iPhone?!" bland barnen, och jag tror att ju mer föräldrar ger sina barn, desto mer beroende blir barnen av det man får och detta gör dem intresserade av vad de har och då också vad ANDRA har. Jag och mina bröder har alltid haft kompisar, men istället för många ytliga, har vi haft några få och väldigt nära, och det har aldrig förekommit någon avundsjuka eller klander eller "haha, har du inget tv-spel? Vad fattig du är!". Så på sådant sätt har vi nog kommit lindrigt undan, fast vi inte hade särskilt mycket ;)
huldrehamn
Sun 10 Aug 2014 20:56
Låter som ni haft en helskön uppväxt! :D
Jag hade också vänner som inte hade råd, så för mig var det nästan mer att jag skämdes för att jag hade mer än dem! D:
Typ, om min cykel gick lite sönder, så fick jag en sprillans med växlar, och de andra harvade på med sina vrak.
Behövde jag en jacka, så kom jag hem med två... osv osv...
Samtidigt alltså detta prat om fattigdom, mamma unnade sig inte nya kläder t ex utan sydde om gamla, pappa vände på varje prislapp i mataffären, och mitt i allt utlandssemestrar, restaurangbesök osv (de unnade sig liksom bara det "extra" och snålade som tusan i vardagen) och öste pengar över mig "för vårt barn ska inte sakna något så som vi gjorde"...
Så... tvärdrag i min skalle, och en chock och förbannelse, att sitta här 47 år gammal, med sjukpension, och inte klara sig själv... för pappa hjälper mig fortfarande, t ex när bilen går sönder =/ Vill ta tag i detta! Annars kan jag aldrig i livet unna mig en motorcykel!
Jag hade också vänner som inte hade råd, så för mig var det nästan mer att jag skämdes för att jag hade mer än dem! D:
Typ, om min cykel gick lite sönder, så fick jag en sprillans med växlar, och de andra harvade på med sina vrak.
Behövde jag en jacka, så kom jag hem med två... osv osv...
Samtidigt alltså detta prat om fattigdom, mamma unnade sig inte nya kläder t ex utan sydde om gamla, pappa vände på varje prislapp i mataffären, och mitt i allt utlandssemestrar, restaurangbesök osv (de unnade sig liksom bara det "extra" och snålade som tusan i vardagen) och öste pengar över mig "för vårt barn ska inte sakna något så som vi gjorde"...
Så... tvärdrag i min skalle, och en chock och förbannelse, att sitta här 47 år gammal, med sjukpension, och inte klara sig själv... för pappa hjälper mig fortfarande, t ex när bilen går sönder =/ Vill ta tag i detta! Annars kan jag aldrig i livet unna mig en motorcykel!
Lintas
Tue 29 Jul 2014 10:29
Gu vad skönt att läsa om någon annan som är "lika samma". Dock hade och har ju min mamma ett heltidsjobb, tack och lov, så vi kunde ju faktist "fredagsmysa" då och då. Jag är lite "skadad" fortfarande, får ångest av att köpa typ kläder som jag faktiskt, verkligen, verkligen(seriöst, var inte längesen jag lade undan ett linne som jag köpte i högstadiet... Åtta år sen! Nött och slitet med några hål, men jag har ju inte råååd för tänk om nåt hemma går sönder)behöver, trots att jag jobbar heltid nu och gott och väl har råd. Det är lite väl extremt så jag jobbar på att våga slösa liiite mer. Men bara liiite, och efter att jag har fått ihop en schysst buffert. xD det är ju egentligen inte ens slöseri när det behövs liksom.
makeamess
Tue 29 Jul 2014 10:42
Ja, men ja! Jag använder mina saker till dess de går sönder, och då suckar jag högt och ljudligt och tycker alla saker är skit. Hur kan de 'bara' ha hållit i typ TIO år? xD
Det bästa är att min mamma är likadan, så när hon suckar över att hon måste köpa nya byxor för hennes par som är fem år gamla har gått sönder, så peppar jag henne att köpa.
Och när mina saker går sönder, som mina skor här innan sommaren, är det hon som beordrar mig att köpa nya saker xD
Jäklar vilka luffare vi hade sett ut om vi inte sagt åt varandra! x)
Och men visst är det så! Det är ju inte slöseri när det är ett måste, man behöver bara intala sig själv det xD
Det bästa är att min mamma är likadan, så när hon suckar över att hon måste köpa nya byxor för hennes par som är fem år gamla har gått sönder, så peppar jag henne att köpa.
Och när mina saker går sönder, som mina skor här innan sommaren, är det hon som beordrar mig att köpa nya saker xD
Jäklar vilka luffare vi hade sett ut om vi inte sagt åt varandra! x)
Och men visst är det så! Det är ju inte slöseri när det är ett måste, man behöver bara intala sig själv det xD
Melflickan
Tue 29 Jul 2014 04:18
Blir alltid så glad när du skriver om din mamma, hon verkar vara en fantastisk människa. <3
makeamess
Tue 29 Jul 2014 10:34
Ja, jag tycker ju åtminstone det x) <3
Nej, men hon har alltid satt oss barn i första rummet och det märks.
Nej, men hon har alltid satt oss barn i första rummet och det märks.
Ikochan
Tue 29 Jul 2014 00:02
Håller med. Blir mörkrädd av program som lyxfällan. Känner mig otrygg om jag inte har en buffert för oförutsedda utgifter. Har också ett separat konto för hobbyn med pengar Som jag fått när jag sålt saker :). Vilka underbart snygga bilder :) vill också ha sådana på mina dockor .
makeamess
Tue 29 Jul 2014 10:33
Ja, men inte sant! Det värsta jag såg (en snutt av) var en tant som inte nog satt sig själv i skuld, utan hon ahde massa djur också :( Tycker det är värst av allt. När ens eget slösande går ut över djur/barn. De är helt beroende av en som ägare/förälder, och då ska de komma i första hand. Då kan man inte slösa bort pengar på annat skit och köpa billig mat eller låta dem svälta. Fy farao...
Och tack! :D Och fota då :D Du är ju jätteduktig på foto ;)
Och tack! :D Och fota då :D Du är ju jätteduktig på foto ;)
Ikochan
Tue 29 Jul 2014 10:36
Jo det avsnittet såg jag med. Tack. Har bara aldrig lyckats med svart bakgrund.
dreamingdollie
Mon 28 Jul 2014 23:39
Jag är jättedålig på att spara. Men försöker så gått jag kan. Extra svårt nu när man måste betala hyra själv som jag aldrig gjort förr. Blir tvungen att lägga dockhobbyn åt sidan. Eftersom jag har viktigare saker att tänka på. Så som hyra, mat med mera. Men de senaste två månaderna har det gått sådär.. :/
makeamess
Mon 28 Jul 2014 23:44
Det tar ett tag innan man kommer in i tänket xD Nu var inte jag så med ekonomin, men jag vet att jag var inte van vid att sköta min egen tvätt när jag flyttade hemifrån, så jag hann få slut på underkläder och kläder innan jag insåg att jag måste boka tvättstuga och faktiskt tvätta xD
missne
Mon 28 Jul 2014 23:22
Håller verkligen med, har liknande bakgrund som du fast med oseparerade föräldrar, där den ena pluggat vidare och det har lönat sig jättemycket i efterhand men vägen dit var rätt knaper i alla fall för min del, mina syskon hade turen att vara mycket yngre så de fick växa upp med en helt annan ekonomisk standard än jag. Vilket märks fenomenalt väl vilken skillnad det är oss syskon emellan när det gäller att handskas med ekonomin xD De har ju inte direkt vanan inne att spara 3-4 månader för att köpa ett Super Nintendo spel (hade dyra vanor redan som knoddis, så jag har vanan inne att spara i evigheter).
makeamess
Tue 29 Jul 2014 10:32
Haha, men visst! Nu är jag och mina bröder ganska nära varandra i åldern så vi hittade på sätt att få det vi behövde trots att vi inte hade pengar. Vi samlade pantburkar på badplatser, t.ex, och pantade. Ibland kunde vi till och med bestämma att 'offra' vår veckopeng till pantpengarna och sedan när vi fått ihop tillräckligt så kunde vi köpa t.ex ett dataspel eller en gummibåt eller vad det nu kunde tänkas vara vi ville ha och som alla tre kunde använda :3 Hade jag skaffat ungar hade jag nog gjort på nästan samma sätt - finns ju inget bättre sätt att lära barn att hantera pengar genom att uppleva hur man tjänar pengar, att det är värt att spara, ha tålamod för att sedan få det man vill ha :3
missne
Tue 29 Jul 2014 18:51
Ja, ungarna lär förmodligen inte gilla det, men har man tur så kanske de uppskattar det i efterhand. (Jag tyckte inte om att vara "fattig" då men samtidigt tycker jag att jag fått ut väldigt mycket positivt av det så jag skulle inte vilja växa upp med märkeskläder, iPhones och utlandsresor, det kan jag fixa med nu när jag är vuxen och har egna pengar).
Rena-chan
Mon 28 Jul 2014 23:20
I can see what you mean , och det är så sant med "men jag lär få detta sålt så jag kan köpa en docka" osv. Jag har själv inga ekonomiska problem just för att mina föräldrar betalar det mesta för mig, men det lär bli jobbigt när jag måste ha en egen ekonomi hah, fast jag har inget riktigt ha-begär gällande dockorna just för att de är så dyra, jag liksom kollar, planerar,ändrar mig osv. Det är jättebra för det slutar med att jag behåller pengarna på sparkontot XD
makeamess
Mon 28 Jul 2014 23:23
Jag har faktiskt, erkänningsvis, gjort en "men jag får in x antal kronor när jag får den här såld, då kan jag ligga ute med pengar så länge" x) Det var när jag htitade min drömkamera within reachable distance, och jag köpte den medan min gamla kamera lades ut på blocket. Jag låg väl back med en 4 000 i kanske någon dag, men det var ändå OERHÖRT stressande för mig xD Försöker undvika sådana situationer.
Och men visst! Och sedan är jag orolig för att man ska köpa något, sedan inse att det alls inte var det man tänkt, och då sitter man där i två-tre månader medan dockan tillverkas och kan itne sälja den förrän den kommit hem liksom x) Jag vill vara 150% säker innan jag gör något ,men det är int ebara i den här hobbyn utan i ... mitt liv ;___; </3
Och men visst! Och sedan är jag orolig för att man ska köpa något, sedan inse att det alls inte var det man tänkt, och då sitter man där i två-tre månader medan dockan tillverkas och kan itne sälja den förrän den kommit hem liksom x) Jag vill vara 150% säker innan jag gör något ,men det är int ebara i den här hobbyn utan i ... mitt liv ;___; </3
Rena-chan
Mon 28 Jul 2014 23:30
HAhha omg same. Nej men jag har lärt mig att bara handla med pengar jag har, och bara lägga pre-orders på saker som jag faktiskt kan backa ur på (dvs inget köptvång) ehh ahh och inga mera dockor på ett tag (Båda mina begagnade dockor är jag lite fundersam på om de ska få flytta i framtiden, har inte bondat med dem )
Plus att jag sparar till amerikatt resa som morsan bokat, o sen så ska jag börja med cosplay efter det XD *för många hobbies*
Plus att jag sparar till amerikatt resa som morsan bokat, o sen så ska jag börja med cosplay efter det XD *för många hobbies*
Anonymous
Mon 28 Jul 2014 23:14
^_^ <3
Anonymous
Mon 28 Jul 2014 23:18
Men det är alltid nice att läsa långa texter från en sån episk författare. ;D
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/518542450/