...och priset för dagens underligaste bild går tiiiiiiiiiiiiiiiil...

Det här var en sådan modding som nog känns mest än syns, så det var svårt att fånga på bild. Det syns förstås med tröjan på, men barbröstad - not so much, as pictured above.

Har ni försökt klura ut bilden än? Annars är svaret att ni ser Niks bröstkorg underifrån, och det som sticker ut på kullarna är bröstvårtor. Till vänster ser ni den bröstvårta jag redan sandat ned, till höger hur den såg ut från början. Jäpp. Ni ser rätt. Flaggstång. Eiffeltornet. Empire State Building. Mount Everest. Niks bröstvårtor.

Nej, det syns kanske inte jättemycket som sagt, men det märks ENORM skillnad när han har tröja på sig. Det ser inte längre ut som att han går runt och är konstant upphetsad, utan snubben kan få ha tunna tröjor och linnen utan bli utsatt för mobbing x)

Stackars Nik, ingenting lär vara sig lik när jag väl är klar med honom >___>

haha, tur det .Jag var rädd att man inte skulle se vad det var på grund av den udda vinkeln. Och visst? Jag förstår varför de ska vara där, för påmålade skulle se för platta ut, men de behöver ju inte vara rena rama pyramiderna liksom :(

JA; alltså, det är ju sällan man använder underkläder på dem och då blir det bara ett tunt lager och... så bröstvårtorna som sticker rakt ut :C Inte undra på att hobbyn har det rykte det har liksom.

haha, och sen att vissa företag gör konstiga extra delar underlättar inte heller ;)

HAHA! Minst sagt xD

så, inte konstigt folk tror konstiga saker :)

Haha! Boobs kan vara fina på män med OuO
Ååh, ja det har han ju rätt i. Haha xD Men har du inopererat något ilägg så att du har två bröst, eller har du bara ett? Om du är bekväm att svara, alltså, jag vet ju inte hur känsligt sådana här ämnen är för drabbade :)

Inte känsligt alls för mig att prata om detta nu längre :o) Helt okej att fråga!
Från början, efter canceroperationen, hade jag mitt stora vänsterbröst, och var helt platt med hiskeligt ärr på höger sida. Ärret fick läka länge. Hade ju inte bara fått bröstet bortskuret, hela bröstmuskeln hade skrapats noga för att få bort alla bröstceller. Ont som fan...
Hade en lös protes i nästan ett och ett halvt år. Sen var det dags för steg två.
Mitt vänstra bröst är som sagt mitt riktiga, men jag fick minska det ungefär ett halvkilo. Annars skulle det bli för stort för det konstgjorda, det skulle inte gå att göra ett så stort fejkat.
Samtidigt som bröstet minskades fick jag en expanderprotes inopererad under den tunna, översta bröstmuskeln på höger sida. Sen fick jag åka typ varje-varannan vecka till Sahlgrenska, i tre månader, och fick påfyllt koksaltsslösning i protesen. Typ mellan 0.3-1 dl per gång, beroende på vad kroppen orkade ta emot. Ibland krampade muskeln, ibland kändes det som jag skulle sprängas.
Denna procedur gjordes för att långsamt töja ut muskel och hud. En jobbig process... hade ont i dagar efter påfyllning, sen ny påfyllning när man mådde bra igen... Sammanlagt fick jag 8 dl koksaltsslösning i protesen. (ändå blev det inte lika stort som det minskade bröstet... =/)
Sen en väntan i ett halvår, på att muskel och hud skulle vänja sig och stanna i uttöjt läge. Skitjobbigt att gå med en stenhård klump så länge D:
Steg tre, då skulle expanderprotesen ur, och jag fick en permanent silikonprotes inlagd under bröstmuskeln. Så gick jag ett halvår, utan bröstvårta, men nu med två bröst. Tyvärr fick jag ärrbildning, och hade fortfarande lite överskottshud på höger sida, så det läkte inte helt bra. Lite gropigt och buligt...
Efter ytterligare ett halvår dags för steg fyra. Då lokalbedövades jag, en grop fylldes i med flyttad fettvävnad, lite hud skars bort, och så gjordes en fejkad bröstvårta genom att en flik hud skars upp och typ snördes ihop till en knopp.
Ytterligare några månader senare, steg fem, tatuering av bröstvårta, men jag valde ju att göra nåt helt annat :o)
Så hela processen tog tre och ett halvt år. Puh!
Långt svar, haha, men det var så det gick till :o)

Oj! Tack för att du orkade berätta, tycker sådant är himla intressant. Liksom, det är inte 'bara' att klå cancern utan sedan är det ett oerhört efterarbete. Nu vet jag åtminstone vad folk behöver gå igenom, då blir det lättare att förstå och prata med dem :) Tänkte på inom vården sedan.

Berättar så gärna! Också mycket med tanke på att det kan hjälpa andra på olika sätt :o) Folk frågar ofta vad för slags cancer jag hade. Som tur är hann det inte utvecklas utan var ett förstadie. Mikroförkalkningar, spridda i ungefär halva bröstet. Jag hade valet att ta bort hela och slippa strålning, eller spara halva bröstet (hur skulle det sett ut liksom...) och utstå strålning som kunnat ge livslånga problem med lymfödem i höger arm, brännskador på huden så den blir stel osv.
Jag är också noga med att poängtera att väldigt många kvinnor har mikroförkalkningar i sina bröst. Många äldre har fullt av dem. Men bara vissa utvecklas till cancer. Man behöver alltså inte dö av skräck och tro att livet är slut, om man på en mammografi får veta att man har dessa. Biopsi görs, och sen får man svar.