January
Sunday 3 January 2016 photo 1/1
![[Eftersom jag uppenbarligen är på skrivhumör, med tanke på hur långa texter jag lagt upp på sistone, så får ni här ett excerpt ur Beckermark också. Peter är en sidokaraktär egentligen, det är Dougray (odödlig) och Matteo (glädjepojke) som är huvudkaraktärerna]
"Goda nyheter, gubbar", annonserade Peter där han visslade till sig ett eget stop av en piga och sjönk ned vid sina kamrater, en arm om varsin karls axlar bredvid sig. "Vi börjar närma oss knutens kärna."
"Vad har du fått reda på?" undrade den största karlen vid namn Kaspar.
"Inte mycket ur den gamle gubben. Vresig som en gammal kärring och minnet har han tydligen supit bort sedan länge. Han bor i ett fallfärdigt kyffe i utkanten av stan – tack, raring", han klappade pigan tacksamt över rumpan när hon dukade stopet på bordet, " – och jag gick igenom hans saker. Ingenting. Inte ens en personlig liten flisa. Inte ens en extra strumpa. Antingen är kyffet en täckmantel, eller så är han lika fattig som han ser ut. Men", sade han och lutade sig in över bordet för att kunna sänka rösten. Hans kamrater lutade sig instinktivt in tillsammans med honom. "När jag kom i morse hörde jag honom ha besök, så jag väntade utanför. Väntade säg en kvart, halvtimme som mest, innan sällskapet gick. Ni kan aldrig gissa vem, eller vad snarare."
"Kungen?" sade Kaspar andäktigt.
Peter grimaserade. "Vad? Vad har du för något i krukan? Kungen?"
"En hora?" undrade en annan karl, vid namn Bruno.
"Nära", flinade Peter. "En glädjepojke."
En min av äckel uppsökte varje man kring bordet och några lutade sig undan.
"Är han inte lite för gammal för sån’t …", mumlade Kaspar med en grimas.
"Jag trodde det knappt själv, men där har ni det. Så klart som dagen utanför fönstret. I vilket fall, besökte den gamle gringubben och var nästan till att få honom att prata. När inte det gick vägen så lämnade jag skrället och hörde mig för vartåt glädjepojken tog sig. Blompalatset, jo jag tackar. Om gubbfan inte har råd med en billig plåttakssköka, hur kan han ha pengar till en av Liljas blommor? Väntar en stund till, tänker att det skadar inte och hittar dessutom en krog mittemot där man ser porten helt perfekt från. Mycket riktigt, snart är han på väg igen och jag efter. Vart tar han sig nu? Övre Hamngatan, jag väntar där och … gissa var han hade varit."
Kaspar tvekade med två fingrar i munnen. "Kungen …?" sade han, tuggande sin mat.
"Du och din jäkla kung", svor Peter. "Nej, han försvann ned i en källare och visades ut av ett blekt mardrömsliknande monster – röda ögon, vitt hår, fy fan. Jag hörde mig för och det visar sig att demonen i fråga är en uppfinnare. Kan ni tänka er? Att det ens existerar."
"Vad ska en glädjepojke med en uppfinnare till?" sade Bruno. "Eller nej, det vill jag inte veta", lade han till när tankarna hann spinna vidare.
"Jag tror inte det var för sin egen skull han gick dit." Peter slog den knutna näven i handflatan.
"Det har med Dougray att göra, det kan jag ta gift på. Han har uppenbarligen något verktyg eller medel som håller honom vid liv. Jag tror det är uppfinnaren som förser honom med detta – jag hörde mig för nere vid Nästet, Cale och Dina kan fortfarande spilla skvaller som ett läckande spann, och de menar att det är samme uppfinnare som arbetade för lady F. Det var tydligen han som ordnade med hennes odödlighet, det svarta blodet ni vet. Det skulle förklara precis allt, skulle det inte?"
Kaspar rynkade på pannan. "Men var kommer kungen in i allt detta?"
"Vad du tjatar om den där kungen!" fräste Peter. "Ingen har nämnt den jäkla kungen!"
"Du sade att vi skulle bli benådade av kungen med hjälp av den där gubben", mumlade Kaspar ned i sin kruka.
"Men inte](http://cdn08.dayviews.com/114/_u3/_u3/_u5/_u7/_u2/_u5/u3357253/91377_1451861500/_Eftersom_jag_uppenbarligen_ar_pa_skrivhumor_med_tanke_pa_hur_langa_texter_jag_lagt_upp_pa_sistone.jpg)
|
[Eftersom jag uppenbarligen är på skrivhumör, med tanke på hur långa texter jag lagt upp på sistone, så får ni här ett excerpt ur Beckermark också. Peter är en sidokaraktär egentligen, det är Dougray (odödlig) och Matteo (glädjepojke) som är huvudkaraktärerna]
"Goda nyheter, gubbar", annonserade Peter där han visslade till sig ett eget stop av en piga och sjönk ned vid sina kamrater, en arm om varsin karls axlar bredvid sig. "Vi börjar närma oss knutens kärna."
"Vad har du fått reda på?" undrade den största karlen vid namn Kaspar.
"Inte mycket ur den gamle gubben. Vresig som en gammal kärring och minnet har han tydligen supit bort sedan länge. Han bor i ett fallfärdigt kyffe i utkanten av stan – tack, raring", han klappade pigan tacksamt över rumpan när hon dukade stopet på bordet, " – och jag gick igenom hans saker. Ingenting. Inte ens en personlig liten flisa. Inte ens en extra strumpa. Antingen är kyffet en täckmantel, eller så är han lika fattig som han ser ut. Men", sade han och lutade sig in över bordet för att kunna sänka rösten. Hans kamrater lutade sig instinktivt in tillsammans med honom. "När jag kom i morse hörde jag honom ha besök, så jag väntade utanför. Väntade säg en kvart, halvtimme som mest, innan sällskapet gick. Ni kan aldrig gissa vem, eller vad snarare."
"Kungen?" sade Kaspar andäktigt.
Peter grimaserade. "Vad? Vad har du för något i krukan? Kungen?"
"En hora?" undrade en annan karl, vid namn Bruno.
"Nära", flinade Peter. "En glädjepojke."
En min av äckel uppsökte varje man kring bordet och några lutade sig undan.
"Är han inte lite för gammal för sån’t …", mumlade Kaspar med en grimas.
"Jag trodde det knappt själv, men där har ni det. Så klart som dagen utanför fönstret. I vilket fall, besökte den gamle gringubben och var nästan till att få honom att prata. När inte det gick vägen så lämnade jag skrället och hörde mig för vartåt glädjepojken tog sig. Blompalatset, jo jag tackar. Om gubbfan inte har råd med en billig plåttakssköka, hur kan han ha pengar till en av Liljas blommor? Väntar en stund till, tänker att det skadar inte och hittar dessutom en krog mittemot där man ser porten helt perfekt från. Mycket riktigt, snart är han på väg igen och jag efter. Vart tar han sig nu? Övre Hamngatan, jag väntar där och … gissa var han hade varit."
Kaspar tvekade med två fingrar i munnen. "Kungen …?" sade han, tuggande sin mat.
"Du och din jäkla kung", svor Peter. "Nej, han försvann ned i en källare och visades ut av ett blekt mardrömsliknande monster – röda ögon, vitt hår, fy fan. Jag hörde mig för och det visar sig att demonen i fråga är en uppfinnare. Kan ni tänka er? Att det ens existerar."
"Vad ska en glädjepojke med en uppfinnare till?" sade Bruno. "Eller nej, det vill jag inte veta", lade han till när tankarna hann spinna vidare.
"Jag tror inte det var för sin egen skull han gick dit." Peter slog den knutna näven i handflatan.
"Det har med Dougray att göra, det kan jag ta gift på. Han har uppenbarligen något verktyg eller medel som håller honom vid liv. Jag tror det är uppfinnaren som förser honom med detta – jag hörde mig för nere vid Nästet, Cale och Dina kan fortfarande spilla skvaller som ett läckande spann, och de menar att det är samme uppfinnare som arbetade för lady F. Det var tydligen han som ordnade med hennes odödlighet, det svarta blodet ni vet. Det skulle förklara precis allt, skulle det inte?"
Kaspar rynkade på pannan. "Men var kommer kungen in i allt detta?"
"Vad du tjatar om den där kungen!" fräste Peter. "Ingen har nämnt den jäkla kungen!"
"Du sade att vi skulle bli benådade av kungen med hjälp av den där gubben", mumlade Kaspar ned i sin kruka.
"Men inte än." Peter drack av sitt öl och lutade sig nöjt tillbaka i stolen. "Men snart så, det ska ni få se. Snart är vi tillbaka i armén, gubbar."
"Vad har du fått reda på?" undrade den största karlen vid namn Kaspar.
"Inte mycket ur den gamle gubben. Vresig som en gammal kärring och minnet har han tydligen supit bort sedan länge. Han bor i ett fallfärdigt kyffe i utkanten av stan – tack, raring", han klappade pigan tacksamt över rumpan när hon dukade stopet på bordet, " – och jag gick igenom hans saker. Ingenting. Inte ens en personlig liten flisa. Inte ens en extra strumpa. Antingen är kyffet en täckmantel, eller så är han lika fattig som han ser ut. Men", sade han och lutade sig in över bordet för att kunna sänka rösten. Hans kamrater lutade sig instinktivt in tillsammans med honom. "När jag kom i morse hörde jag honom ha besök, så jag väntade utanför. Väntade säg en kvart, halvtimme som mest, innan sällskapet gick. Ni kan aldrig gissa vem, eller vad snarare."
"Kungen?" sade Kaspar andäktigt.
Peter grimaserade. "Vad? Vad har du för något i krukan? Kungen?"
"En hora?" undrade en annan karl, vid namn Bruno.
"Nära", flinade Peter. "En glädjepojke."
En min av äckel uppsökte varje man kring bordet och några lutade sig undan.
"Är han inte lite för gammal för sån’t …", mumlade Kaspar med en grimas.
"Jag trodde det knappt själv, men där har ni det. Så klart som dagen utanför fönstret. I vilket fall, besökte den gamle gringubben och var nästan till att få honom att prata. När inte det gick vägen så lämnade jag skrället och hörde mig för vartåt glädjepojken tog sig. Blompalatset, jo jag tackar. Om gubbfan inte har råd med en billig plåttakssköka, hur kan han ha pengar till en av Liljas blommor? Väntar en stund till, tänker att det skadar inte och hittar dessutom en krog mittemot där man ser porten helt perfekt från. Mycket riktigt, snart är han på väg igen och jag efter. Vart tar han sig nu? Övre Hamngatan, jag väntar där och … gissa var han hade varit."
Kaspar tvekade med två fingrar i munnen. "Kungen …?" sade han, tuggande sin mat.
"Du och din jäkla kung", svor Peter. "Nej, han försvann ned i en källare och visades ut av ett blekt mardrömsliknande monster – röda ögon, vitt hår, fy fan. Jag hörde mig för och det visar sig att demonen i fråga är en uppfinnare. Kan ni tänka er? Att det ens existerar."
"Vad ska en glädjepojke med en uppfinnare till?" sade Bruno. "Eller nej, det vill jag inte veta", lade han till när tankarna hann spinna vidare.
"Jag tror inte det var för sin egen skull han gick dit." Peter slog den knutna näven i handflatan.
"Det har med Dougray att göra, det kan jag ta gift på. Han har uppenbarligen något verktyg eller medel som håller honom vid liv. Jag tror det är uppfinnaren som förser honom med detta – jag hörde mig för nere vid Nästet, Cale och Dina kan fortfarande spilla skvaller som ett läckande spann, och de menar att det är samme uppfinnare som arbetade för lady F. Det var tydligen han som ordnade med hennes odödlighet, det svarta blodet ni vet. Det skulle förklara precis allt, skulle det inte?"
Kaspar rynkade på pannan. "Men var kommer kungen in i allt detta?"
"Vad du tjatar om den där kungen!" fräste Peter. "Ingen har nämnt den jäkla kungen!"
"Du sade att vi skulle bli benådade av kungen med hjälp av den där gubben", mumlade Kaspar ned i sin kruka.
"Men inte än." Peter drack av sitt öl och lutade sig nöjt tillbaka i stolen. "Men snart så, det ska ni få se. Snart är vi tillbaka i armén, gubbar."
Annons
makeamess
Thu 7 Jan 2016 21:21
Tack!! OuO Läste igenom första boken och dialogerna i den var så mycket bättre än i den här, så jag fick sätta mig ned och gå igenom och lägga till lite känsla i dem, haha xD
DolliesPartyOn
Mon 4 Jan 2016 00:09
nice! :D
kom på att jag har beckermark liggandes på mitt usb...kanske ska ta och läsa igen den :3
kom på att jag har beckermark liggandes på mitt usb...kanske ska ta och läsa igen den :3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/520873812/
Visa toppen
Show footer