January
Wednesday 18 May 2016 photo 2/2
|
(Superhemsk bild, men vatävör!)
Del 1
Det tog exakt hela gitarrsolot av Great Grinning Granddad ur Psychedelic Circus att ta sig från entrévåningen upp till våning 139 och de tio stegen som skiljde hiss från sekreterarskrivbord åt. Beroende på om hissen stannade på andra våningar innan eller inte, men vid den här tiden på kvällen var hela kontorshuset till mestadels tomt. Det hade varit den enda tiden på dygnet man kunnat få tag på Binary Rains direktör, och nu var det ironiskt nog enda tiden på dygnet Bartholomew kunde få tag på sin bror.
......Hissen hummade tyst kring honom, klickade försynt vid varje säkerhetsspärr för varje femte meter den åkte högre upp i skyskrapan. Takten fick Bartholomew att nynna lätt på Beaten Practice och sneglade ned på sina fingrar; blodet från gårdagen var fortfarande etsat i huden bland tatueringar och ringar, men å andra sidan hade han inte ansträngt sig för att få det renare än så. Bastien skulle inte kommentera saken oavsett, bara snegla ned på dem lite lätt, med en vältränad min av skylt äckel. Om han ens skulle slita ögonen från sitt arbete och se åt Bartholomews håll.
......Hissen hummade vidare och Bartholomew körde ned händerna i läderjackans fickor. Han började gräva runt bland papper och skit och lade ingen tanke vid vad det var han snörade in fingrarna i. Var han nervös? Det kändes som det. Han hade inte träffat Bastien på några veckor nu, inte sedan deras sista gräl. Kanske var det hissen som fick magen att kittlas. Den gick trots allt ganska snabbt, snart nog hade den passerat våning hundra och Bartholomew fick gapa för att lätta på locket för öronen. Det gick inte bort. Var snarare en bieffekt av gårdagen än tryckskillnad.
......Mobilen i bröstfickan vibrerade men han brydde sig inte om den. Den fylldes alltid över av skit, dagen efter en kväll ute. Alkohol hade den effekten, i synnerhet när den intogs i större mängder. Hade han inte avgett löften att alltid vara tillgänglig hade han hivat skiten i Themsen sedan länge.
......"Shuddup, you fucker ...", muttrade han och skakade mobilen tills den stillade sig med ett pling.
......Överraskat såg Bartholomew upp; det hade varit hissdörren som plingat när den öppnat sig och en spotlight sken honom rakt i ansiktet.
......"Ah, for fuck sake...", muttrade han vidare och klev ur hissen, en hand skylande de grusiga ögonen mot spotten som fick huvudvärken att ringa.
......Det lilla utrymmet utanför hissen var i granitgrå färg, både till vägg och tak, och golvet var polerat så svart att det kändes som att kliva ut i tomma intet. Spotlights riktade ned i det högblanka golvet fick stora blämmor av ljus att reflekteras upp på de cementmatta väggarna. Där fanns en fyrkantig, lågbenad skinnsoffa utan rygg och tavlor efter tavlor med abstrakta motiv som en grön kub mot en vit bakgrund eller ett par prickar som undvek en gul linje. Inte en enda blomma. Ingenting levande någonstans, räknade man bort sekreteraren bakom det helglasade skrivbordet.
......Bartholomew betraktade de långa, korslagda benen genom glaset och höjde ett mörkt ögonbryn. En ny sekreterare. Igen. De brukade lära sig snart att ha på sig byxor, den här var nog tämligen ny.
......Han behövde inte knacka i skrivbordet, för från den stund han klivit ut ur hissen hade han ägt sekreterarens uppmärksamhet. Helvete, hon hade troligtvis väntat på honom sedan han klivit in nere i stora entréhallen och blivit skvallrad på av vakterna. I den här byggnaden hade han trots allt ett rykte som såg till att förekomma honom, 139 våningar upp i synnerhet.
......"Is he in?" frågade han utan att egentligen stanna stegen utan gick direkt mot den stora, ominöst svarta metalldörr som hägrade, inkilad i väggen mellan skrivbordet och den svarta skinnsoffan.
......"Sir", protesterade sekreteraren. "You cannot ... do you have an appointment?"
......Bartholomew drog handen genom håret, de gröna stråna klistrade sig vid fingrarna; han borde ha tvättat åtminstone svetten ur skallen innan mötet, men sprit var ett utomordentligt botemedel mot eftertänksamhet. Och i broderns ögon gjorde en dusch ingen skillnad, när det var Bartholomews liv som var misslyckat, inte hans hygien.
......"Look, miss, I hate to do this everytime Bass decides to renew the decor in this place", sekreteraren såg förnärmad ut, inte tillräckligt korkad för att inte förstå att hon blivit kallad för interiör, med andra ord, "and I’ve got a headache that makes an elephant kick to the head seem like a piece of birthday cake … So pardon for the lack of introduction, you won’t probably be here next time I pop by anyhow, so …" Han tog tag om dörrens handtag och slet till, bara för att få en rungande stenfasthet som svar.
......Dörren var låst och Bartholomew stön var så hjärtäkta att det slog hans huvud bakåt.
......"Every, fucking, time …!" svor han.
......"Mr Merriweather do not accept unscheduled appointments, sir", sade sekreteraren med fingret hårt tryckt mot låsknappen vid skrivbordet.
......"Listen lady, I don’t know jack squat about you and you know even less about me. Let’s just leave it at that and don’t make a bad day worse for me. I want to be here just as much you want to have me here, okay? Let’s make two evils one right and open the door. Let me in."
......Han kunde se henne tveka – hade hon äntligen sett på honom tillräckligt länge för att se likheten? Den gömde sig där under, trots allt, under alla sömnlösa nätter, de blå påsarna under ögonen, all metall genom skinnet och det nötta, sönderfärgade håret. En likhet som de båda bröderna ofta svurit sig förbannade över, båda av olika anledningar.
......"Sir", sade sekreteraren – blond och med stora, bruna ögon som såg undan för att undvika den raka konfrontationen. Hon tvekade tydligt nu, likheten hade inte undgått henne. "I really cannot …"
......"It’s my bloody brother, for fuck’s sake!" svor Bartholowmew och gav dörren en spark som fick det att runga i det lilla rummet. "Oh, put down the phone, what the hell …" Han insåg för sent vad hans utbrott orsakat och sträckte förgäves handen mot sekreteraren, men hon letade redan nummer bland allt papper på sitt synligt stökiga skrivbord.
......"Security’s 111", muttrade Bartholomew och sekreteraren tryckte tacksamt in siffrorna på nummerplattan.
......Han körde händerna slaget ned i fickorna och måttade ännu en spark mot dörren. En spark som häftigt parerades undan av en fot. Dörren hade öppnats och täckts av en välklädd bjässe, som hängde med ena handen på dörrhandtaget och den andra pillande med en tandpetare i mungipan.
......"Ah, Mr Merriweather with the mood!" flinade Vincent Vankovic med sitt udda leende, det som var opassande snällt i hans övrigt hotfulla uppenbarelse; stor som en häst och ett ansikte som måste stoppat många nävars väg med tanke på hur kantigt det var. Han släppte dörren så att den for igen och låstes med ett klick, och den enorma handen klappade Bartholomew över axeln. "We should’ve known", livvaktens dialekt var en underlig blandning av cockney och ryska. "Who else bangs the door with his boot, rather than knocking, eh? It’s arright, Stacy", försäkrade han sekreteraren med en dämpande rörelse med handen. "Look at this mate, Stacy, the one with the mood, eh, ain’t you, sir?" skakade Vanko om Bartholomews axel.
......Sekreteraren Stacy särade sina övermålade läppar från telefonluren för att väldigt långsamt lägga tillbaka luren i sin klyka, alltmedan en vakt hördes fråga vad som stod på i andra änden av linjen.
......"I hate doing this every fucking time, Vanko." Bartholomew ruskade av sig ryssens hand.
......Livvakten höjde sina breda axlar upp mot öronen. "What you on mate, if you refuse calling before you waltz in here, what other welcome d’you expect to get, eh?" Vänd mot sekreteraren förtydligade livvakten ytterligare: "It’s Mr Merriweather’s brother, Bartholomew Merriweather."
......"I know", svarade sekreteraren tyst. "They told me to … and Mr Merriweather said not to—"
......"Tosh!" viftade Vankovic och lade sin muskulösa arm om Bartholomews axlar. "We don’t sick the guards on family, eh, do we, Mr Merriweather, sir?"
......Ännu en gång fick Bartholomew rulla med axlarna för att få livvakten ur bekvämlighetszonen, som var lika stor som stadsgränsen med den nuvarande huvudvärken.
......"I need to see Bass, Vanko."
......"Mr Merriweather is a busy man, sir."
......Det knorrade någonstans nere i bröstkorgen på Bartholomew. Mörka känslor och kalla minnen av ringa meningen.
......"It’s important."
......"Not calling your own brother, except for when it’s important, that’s what’s important, sir."
......"Look, I know he’s in there. Just let me in!"
......Vankovic hade ställt sig bredvid den svarta dörren, armarna lagda i kors, och den vassa blicken fick det aldrig falnade leendet att ta en helt ny ton.
......"What’s with the hands, sir?"
......"What?"
......"The hands", sade Vankovic. "What’s with them?"
......Bartholomew såg ned på de blodsmutsiga fingrarna och grävde ned dem i fickorna på nytt.
......"I was out last night. Nothing else."
......I tystnaden och stillheten var det bara ett skeptiskt ögonbryn som höjdes i livvaktens kantiga ansikte.
......Bartholomew svor. "For fuck sake! I haven’t been in a fight for ages! Is that it? It is, isn’t it? That’s why he won’t let me in! He’s still pissed over that fucking thing?"
......"Mr Merriweather have great concerns for your father’s company, sir", sade Vankovic lugnt. "Your little rough-buckle gave him quite the extra work. Had to patch up some serious holes your fists had dug up. And I ain't talking about the cavities in the poor sod's face."
......Bartholomew pressade handloven mot ena ögat. "Come on …", stönade han. "I didn’t know that that idiot was son to whatever idiot Bass had an appointment with. This … It’s important. Vanko." Han såg upp på jätten till livvakt. "Would I be here if it wasn’t? Five minutes."
......"Mr Merriweather, sir."
......"Three minutes, then."
......"You’re going to get myself in trouble, so you are, sir ..."
......"Two minutes! That’s all I need. Two bloody minutes. Vanko. Please ..."
......Käkmusklerna avtecknade sig randiga under huden när livvakten bet samman, resignerat och grunnande. Så skakade han slaget på huvudet, viftade åt sekreteraren som tryckte på dörrknappen, och han slet upp dörren. Med en nick visade han in tvillingbrodern, bara för att tvärt hindra hans väg med en barrikaderande arm.
......"Mr Merriweather’s got an important deadline tomorrow", sade han, dovt, varnande, sitt kantiga ansikte bara någon handsbredd från Bartholomews. "If you do anything to delay that deadline, sir … do remember that I once ripped the door off a car, with my bare hands."
......Bartholomew sänkte sin haka, svalde undan illamåendet och med en glans upp mot livvakten duckade undan armen och klev in i vänterummet där bakom.
......Hissen hummade tyst kring honom, klickade försynt vid varje säkerhetsspärr för varje femte meter den åkte högre upp i skyskrapan. Takten fick Bartholomew att nynna lätt på Beaten Practice och sneglade ned på sina fingrar; blodet från gårdagen var fortfarande etsat i huden bland tatueringar och ringar, men å andra sidan hade han inte ansträngt sig för att få det renare än så. Bastien skulle inte kommentera saken oavsett, bara snegla ned på dem lite lätt, med en vältränad min av skylt äckel. Om han ens skulle slita ögonen från sitt arbete och se åt Bartholomews håll.
......Hissen hummade vidare och Bartholomew körde ned händerna i läderjackans fickor. Han började gräva runt bland papper och skit och lade ingen tanke vid vad det var han snörade in fingrarna i. Var han nervös? Det kändes som det. Han hade inte träffat Bastien på några veckor nu, inte sedan deras sista gräl. Kanske var det hissen som fick magen att kittlas. Den gick trots allt ganska snabbt, snart nog hade den passerat våning hundra och Bartholomew fick gapa för att lätta på locket för öronen. Det gick inte bort. Var snarare en bieffekt av gårdagen än tryckskillnad.
......Mobilen i bröstfickan vibrerade men han brydde sig inte om den. Den fylldes alltid över av skit, dagen efter en kväll ute. Alkohol hade den effekten, i synnerhet när den intogs i större mängder. Hade han inte avgett löften att alltid vara tillgänglig hade han hivat skiten i Themsen sedan länge.
......"Shuddup, you fucker ...", muttrade han och skakade mobilen tills den stillade sig med ett pling.
......Överraskat såg Bartholomew upp; det hade varit hissdörren som plingat när den öppnat sig och en spotlight sken honom rakt i ansiktet.
......"Ah, for fuck sake...", muttrade han vidare och klev ur hissen, en hand skylande de grusiga ögonen mot spotten som fick huvudvärken att ringa.
......Det lilla utrymmet utanför hissen var i granitgrå färg, både till vägg och tak, och golvet var polerat så svart att det kändes som att kliva ut i tomma intet. Spotlights riktade ned i det högblanka golvet fick stora blämmor av ljus att reflekteras upp på de cementmatta väggarna. Där fanns en fyrkantig, lågbenad skinnsoffa utan rygg och tavlor efter tavlor med abstrakta motiv som en grön kub mot en vit bakgrund eller ett par prickar som undvek en gul linje. Inte en enda blomma. Ingenting levande någonstans, räknade man bort sekreteraren bakom det helglasade skrivbordet.
......Bartholomew betraktade de långa, korslagda benen genom glaset och höjde ett mörkt ögonbryn. En ny sekreterare. Igen. De brukade lära sig snart att ha på sig byxor, den här var nog tämligen ny.
......Han behövde inte knacka i skrivbordet, för från den stund han klivit ut ur hissen hade han ägt sekreterarens uppmärksamhet. Helvete, hon hade troligtvis väntat på honom sedan han klivit in nere i stora entréhallen och blivit skvallrad på av vakterna. I den här byggnaden hade han trots allt ett rykte som såg till att förekomma honom, 139 våningar upp i synnerhet.
......"Is he in?" frågade han utan att egentligen stanna stegen utan gick direkt mot den stora, ominöst svarta metalldörr som hägrade, inkilad i väggen mellan skrivbordet och den svarta skinnsoffan.
......"Sir", protesterade sekreteraren. "You cannot ... do you have an appointment?"
......Bartholomew drog handen genom håret, de gröna stråna klistrade sig vid fingrarna; han borde ha tvättat åtminstone svetten ur skallen innan mötet, men sprit var ett utomordentligt botemedel mot eftertänksamhet. Och i broderns ögon gjorde en dusch ingen skillnad, när det var Bartholomews liv som var misslyckat, inte hans hygien.
......"Look, miss, I hate to do this everytime Bass decides to renew the decor in this place", sekreteraren såg förnärmad ut, inte tillräckligt korkad för att inte förstå att hon blivit kallad för interiör, med andra ord, "and I’ve got a headache that makes an elephant kick to the head seem like a piece of birthday cake … So pardon for the lack of introduction, you won’t probably be here next time I pop by anyhow, so …" Han tog tag om dörrens handtag och slet till, bara för att få en rungande stenfasthet som svar.
......Dörren var låst och Bartholomew stön var så hjärtäkta att det slog hans huvud bakåt.
......"Every, fucking, time …!" svor han.
......"Mr Merriweather do not accept unscheduled appointments, sir", sade sekreteraren med fingret hårt tryckt mot låsknappen vid skrivbordet.
......"Listen lady, I don’t know jack squat about you and you know even less about me. Let’s just leave it at that and don’t make a bad day worse for me. I want to be here just as much you want to have me here, okay? Let’s make two evils one right and open the door. Let me in."
......Han kunde se henne tveka – hade hon äntligen sett på honom tillräckligt länge för att se likheten? Den gömde sig där under, trots allt, under alla sömnlösa nätter, de blå påsarna under ögonen, all metall genom skinnet och det nötta, sönderfärgade håret. En likhet som de båda bröderna ofta svurit sig förbannade över, båda av olika anledningar.
......"Sir", sade sekreteraren – blond och med stora, bruna ögon som såg undan för att undvika den raka konfrontationen. Hon tvekade tydligt nu, likheten hade inte undgått henne. "I really cannot …"
......"It’s my bloody brother, for fuck’s sake!" svor Bartholowmew och gav dörren en spark som fick det att runga i det lilla rummet. "Oh, put down the phone, what the hell …" Han insåg för sent vad hans utbrott orsakat och sträckte förgäves handen mot sekreteraren, men hon letade redan nummer bland allt papper på sitt synligt stökiga skrivbord.
......"Security’s 111", muttrade Bartholomew och sekreteraren tryckte tacksamt in siffrorna på nummerplattan.
......Han körde händerna slaget ned i fickorna och måttade ännu en spark mot dörren. En spark som häftigt parerades undan av en fot. Dörren hade öppnats och täckts av en välklädd bjässe, som hängde med ena handen på dörrhandtaget och den andra pillande med en tandpetare i mungipan.
......"Ah, Mr Merriweather with the mood!" flinade Vincent Vankovic med sitt udda leende, det som var opassande snällt i hans övrigt hotfulla uppenbarelse; stor som en häst och ett ansikte som måste stoppat många nävars väg med tanke på hur kantigt det var. Han släppte dörren så att den for igen och låstes med ett klick, och den enorma handen klappade Bartholomew över axeln. "We should’ve known", livvaktens dialekt var en underlig blandning av cockney och ryska. "Who else bangs the door with his boot, rather than knocking, eh? It’s arright, Stacy", försäkrade han sekreteraren med en dämpande rörelse med handen. "Look at this mate, Stacy, the one with the mood, eh, ain’t you, sir?" skakade Vanko om Bartholomews axel.
......Sekreteraren Stacy särade sina övermålade läppar från telefonluren för att väldigt långsamt lägga tillbaka luren i sin klyka, alltmedan en vakt hördes fråga vad som stod på i andra änden av linjen.
......"I hate doing this every fucking time, Vanko." Bartholomew ruskade av sig ryssens hand.
......Livvakten höjde sina breda axlar upp mot öronen. "What you on mate, if you refuse calling before you waltz in here, what other welcome d’you expect to get, eh?" Vänd mot sekreteraren förtydligade livvakten ytterligare: "It’s Mr Merriweather’s brother, Bartholomew Merriweather."
......"I know", svarade sekreteraren tyst. "They told me to … and Mr Merriweather said not to—"
......"Tosh!" viftade Vankovic och lade sin muskulösa arm om Bartholomews axlar. "We don’t sick the guards on family, eh, do we, Mr Merriweather, sir?"
......Ännu en gång fick Bartholomew rulla med axlarna för att få livvakten ur bekvämlighetszonen, som var lika stor som stadsgränsen med den nuvarande huvudvärken.
......"I need to see Bass, Vanko."
......"Mr Merriweather is a busy man, sir."
......Det knorrade någonstans nere i bröstkorgen på Bartholomew. Mörka känslor och kalla minnen av ringa meningen.
......"It’s important."
......"Not calling your own brother, except for when it’s important, that’s what’s important, sir."
......"Look, I know he’s in there. Just let me in!"
......Vankovic hade ställt sig bredvid den svarta dörren, armarna lagda i kors, och den vassa blicken fick det aldrig falnade leendet att ta en helt ny ton.
......"What’s with the hands, sir?"
......"What?"
......"The hands", sade Vankovic. "What’s with them?"
......Bartholomew såg ned på de blodsmutsiga fingrarna och grävde ned dem i fickorna på nytt.
......"I was out last night. Nothing else."
......I tystnaden och stillheten var det bara ett skeptiskt ögonbryn som höjdes i livvaktens kantiga ansikte.
......Bartholomew svor. "For fuck sake! I haven’t been in a fight for ages! Is that it? It is, isn’t it? That’s why he won’t let me in! He’s still pissed over that fucking thing?"
......"Mr Merriweather have great concerns for your father’s company, sir", sade Vankovic lugnt. "Your little rough-buckle gave him quite the extra work. Had to patch up some serious holes your fists had dug up. And I ain't talking about the cavities in the poor sod's face."
......Bartholomew pressade handloven mot ena ögat. "Come on …", stönade han. "I didn’t know that that idiot was son to whatever idiot Bass had an appointment with. This … It’s important. Vanko." Han såg upp på jätten till livvakt. "Would I be here if it wasn’t? Five minutes."
......"Mr Merriweather, sir."
......"Three minutes, then."
......"You’re going to get myself in trouble, so you are, sir ..."
......"Two minutes! That’s all I need. Two bloody minutes. Vanko. Please ..."
......Käkmusklerna avtecknade sig randiga under huden när livvakten bet samman, resignerat och grunnande. Så skakade han slaget på huvudet, viftade åt sekreteraren som tryckte på dörrknappen, och han slet upp dörren. Med en nick visade han in tvillingbrodern, bara för att tvärt hindra hans väg med en barrikaderande arm.
......"Mr Merriweather’s got an important deadline tomorrow", sade han, dovt, varnande, sitt kantiga ansikte bara någon handsbredd från Bartholomews. "If you do anything to delay that deadline, sir … do remember that I once ripped the door off a car, with my bare hands."
......Bartholomew sänkte sin haka, svalde undan illamåendet och med en glans upp mot livvakten duckade undan armen och klev in i vänterummet där bakom.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 50D
Focal length 50 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/160 s
ISO 160
huldrehamn
Sun 12 Jun 2016 15:39
Alltså... :D Så jäkla coolt! Vilka färgstarka individer de är, Bart, Bass och Vanko! :d <3
makeamess
Mon 25 Jul 2016 23:25
Tack! :D
Det är lite av min svaghet, jag gör många av mina personligheter för mycket personlighet Dx Är rädd att man förlorar själva sympatin för dem om de blir FÖR personliga.
Det är lite av min svaghet, jag gör många av mina personligheter för mycket personlighet Dx Är rädd att man förlorar själva sympatin för dem om de blir FÖR personliga.
huldrehamn
Tue 26 Jul 2016 18:42
Jag tycker det är en styrka du har! Du beskriver dem så bra, med så fina nyanser, att man både älskar dem, tycker synd om dem och funderar över dem, vare sig det är bad guys eller good guys :o)
huldrehamn
Thu 9 Jun 2016 20:09
Taggar mig här så jag kan läsa senare (får besök snart), och kan klicka vidare lite... @huldrehamn
Bilden är döfrän! :D <3
Bilden är döfrän! :D <3
MyakiSama
Sat 25 Jun 2016 12:34
FÖRLÅT, jag har inte varit inne på evigheter x__x Men läste nu, och jag älskar hur du beskriver Bartholomew och hans relation till hans omvärld och sättet han ser på Vanko och sekreteraren. 8DD <3
makeamess
Mon 25 Jul 2016 23:25
Men no stress darling x) <3 Ingen som tvingar dig att läsa, så inga krav på när heller ;3 Och tack ;____; <3 <3
MyakiSama
Tue 26 Jul 2016 18:45
Vet att ingen tvingar mig, men jag blir ju nyfiken, och dessutom skriver du bra, så jag vill läsa 8D <3
Felicia
Fri 20 May 2016 14:38
Tycker att bilden är helt ok-ok! Och det var superintressant att läsa. Fortsätta att dela med dig, please :)
Sjazna
Thu 19 May 2016 21:52
oooooooo hhhhhh .... mys... mys MYSSS!! ... okej kanske inte så mys EGENTLIGEN, men ALL ZEH IMAGES! *spinna*
makeamess
Wed 18 May 2016 21:12
GUD vilken hemsk bild! xD Redigera inte bilder när ni är trötta, är tipset ni kan ta med er från den här bilden.
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/521308339/
Visa toppen
Show footer