January
Monday 6 June 2016 photo 1/1
|
Detta var det första väntrummets raka motsats; väggarna var i vit, glansig marmor. Golvet i vit, matt sten. Det stod soffor längsmed väggarna, klädda i vit alpackaskinn och kuddar i kortpälsad fårskinn. Väggarna kantades här med broderns alla certifikat, legitimationer, utmärkelser, foton av viktiga möten och träffar med Viktiga Personer som gestaltades genom handtryckningar och tränade leenden mot kameran.
.....Bartholomew fnös när han tog täten nedför korridoren, med en höklikt vakande livvakt bakom ryggen. Ringa tanken att detta hade kunnat vara hans liv, hade han inte valt bort den satta banan för egna drömmar och driv ... Han fnös igen och gav dörren till det väntade kontoret en menande spark så att den gled upp.
.....Bakom sitt väldiga skrivbord såg en blek blick upp, över ett par tunna glasskivor som endast märktes när ljuset bröts av dem och förvandlade dem till skinande rektanglar. Det vankades verkligen en deadline, anmärkte Bartholomew vid första anblicken av sin tvillingbroder – det ständigt välkammade håret hade förlorat flera testar som nu kittlade över broderns panna, kavajen som aldrig annars togs av hängde över stolens ryggstöd, och till och med den gyllene slipsen med de grå ränderna hade dragits ned för att öppna första knappen på skjortan. Ett vardagligt skick för andra – själva manifestationen av vårdslöshet enligt Merriweatherstandard.
....."You look like shit", hälsade Bartholomew och kastade sig ned i en av de vita stolarna framför broderns skrivbord.
.....Bastien Merriweather rörde sig inte ur fläcken. Han såg bort mot Vankovic, som flinande stängde dörren efter sig.
....."I would say the same about you, Bartholomew, but considering how you usually look, that would be considered a compliment."
.....Bartholomew grimaserade fram ett leende. "Why did you change the secretary this time? The last one wasn’t pretty enough for you? Or too pretty, maybe – she made it hard to focus?"
.....Bastien hade varit djupt försjunken i pappersarbete när dörren sparkats upp och han hade inte släppt sina papper än. Långsamt lade han ned dem i sina respektive högar.
....."What is it you want this time, Bartholomew?"
....."Don’t be such a stiff fucker, Bass."
....."I won’t tolerate that language in here. You want a favour?"
....."Like I can’t come and say hi to my brother without wanting something particular." Det klirrade om kedjorna av Bartholomews känga, där den låg korslagd över knäet och skakade upp och ned.
.....Bastien fnös roat och plockade upp ett till papper. "Considering that has never happened so far …"
....."You’ll have to let me in without all this bullshit with the secretary and all that, Bass. Security? Really? Mate, that’s effed up. I’m your brother. I can’t deal with it everytime I come by."
....."I can ensure you, Bartholomew, that three footprints on my two doors, proves exactly why this ‘bullshit’ needs to be."
.....Bartholomew höjde oskuldsfullt sina axlar. "Dodging the point once more. Well, sorry for that, my hands were cold", ursäktade han sig och vinkade med händerna i jackfickorna.
.....Långsamt blev Bastiens blick till springor bakom glasögonen. De kisade på fickorna och, utan att röra huvudet ens en millimeter, bort mot livvakten. Så lade han ned pappret och knöt sina händer framför sig på skrivbordet.
....."Show me your hands."
.....Bartholomew hade för ont i huvudet för att rycka till, men han kunde inte låta bli att grimasera.
....."What?"
....."Show me, your hands."
....."Bass, that’s not why …"
....."Your hands, Bartholomew." Bastien bet samman käkarna. "Show me."
Självklart – broder brydde sig aldrig om saken, förutom när det var ironiskt lägligt, tänkte Bartholomew som med en suckande glansning mot en ständigt flinande Vankovic, drog händerna ur fickorna och visade upp dem för Bastien.
....."There. Still got all them ten fingerinos. Looking like they always do. Happy?"
....."Have you been fighting?"
....."No!"
....."So where does the blood come from? Is it someone else’s?"
....."No, it’s mine."
.....Den ljusa blicken blev mörk av oro, och ilska. "Artie, what have you done …?"
....."Nothing! Nothing, I swear, Bass. Nothing." Han lutade sig fram mot skrivbordet, vinklande händerna framför sig. Hans stämma blev låg, förtrolig. "We had a small gig last night, I did a killer piece on the guitar, it ripped my fingertips open. That’s all. Look. See. Wounds. Alright? For fuck sake … What do you even think of me."
....."Considering your history of fights and cuts and bruises", inflikade Vankovic från sitt håll, "perhaps it’s better if we left that question unanswered, wouldn’t it now, sir?"
....."Putting it that way", muttrade Bartholomew, "we probably should. Thanks a lot for your input, Vank."
.....Bastien strök de förvillade hårtestarna ur pannan och övertalade dem att lägga sig på plats tillsammans med resten av det ljusgyllene håret; som om den perfekta blandningen av silver och guld hade spunnits till silkestunna hårstrån. Han fortsatte sortera bland sina papper och skriva under på de som krävde det.
....."State your errand then, Bartholomew. I have important business to attend to, and your visit is not warranted."
....."I smashed my guitar last night."
.....Bastien såg inte upp från sitt skrivbord. Hans röst höll ingen empati. "How unfortunate."
....."I need to buy a new one."
....."I assume that the place in which you and your so called band were playing, also was paying you for your noise?"
.....Bartholomew bet på insidan av underläppen. Det var inte rätt tillfälle att käfta emot; han kunde se på brodern hur medvetet utmanande han formulerade sig. De var inte bara varandras spegelbilder, de visste exakt på vilka knappar de skulle trycka hos den andre.
....."I paid off my rent and some loans with it …", mumlade han.
....."How responsible of you, other people send texts to their exes and make embarrassing phone calls when they are drunk."
....."I wasn’t that dru— You know what, it doesn’t matter. I’m not doing this again, and again, and again. That’s what I did with the pay, and that’s why I don’t have anything left for a new guitar. There you have it. That’s why I’m here."
.....Det blev tyst i det stora kontoret; utanför de höga glasväggarna bredde staden ut sig i kvällsmörkret, med sina många olika ljus, avlägsna trafik och kvällens karakteristiska blåskimrande hinna av smolk och fukt. Mellan ett par skyskrapor bredvid kunde man ana månens benvita skiva kika fram, inte ännu skinande så starkt som den skulle göra så snart natten trädde in med sin bedövande svärta.
.....Bedövande var också tystnaden i kontoret, som alltid kom tätt inpå och som alltid kröp in under skinnet. Deras fader hade låtit tystnaden gro där, och Bastien hade gett den ytterligare näring med sitt eget timida och tystlåtna sinneslag.
.....Saktmodigt klev han upp ur sin stol, som inte ens den gjorde ljud ifrån sig när den rullade undan för hans knän. Han rundade skrivbordet och satte sig på dess kant, mittemot sin tvillingbroder.
....."I know you won’t listen, Artie", sade han, lugnt, så pass lugnt att det knappt störde tystnaden, "but you have all the money you need."
....."Not this again, Bass …", stönade Bartholomew, ändå tagen av tystnaden som de i tidig ålder fått lära sig att aldrig störa och därför var även hans röst närmast viskande.
....."I also know that you’re capable of taking more responsibility than you want to trick people into believing."
....."I’m not as easily bought as you, when will you listen."
....."It was father’s wish—" Broderns irritation väckte ingen hast hos Bastien, som denna gång blev avbruten.
....."What, to become like him? We swore never to be like him, Bass. Don’t you remember what it was like? What he was like? You even started to talk like him, for fuck’s sake, Bass …"
....."Father is dead, Artie", sade Bastien tvärt och i hans lugn fanns en oroväckande vass skärpa, som skar genom Bartholomews upprördhet som en glödgad kniv. "He is dead."
....."What", mumlade Bartholomew bakom en vilande hand om kinden. "And that suddenly makes him a good person? Someone we should look up to? Someone whose wishes we ought to respect? Please … What of our wishes? Of our pleads when we were young? What about them, Bass, don’t they matter? They did matter, back then. They mattered up to the point where he died, at least."
....."Well, you have already received the answer to your request, Bartholomew", sade Bastien, lugnet bortblåst av broderns mothugg och han reste sig från sitt skrivbord på nytt. "I suggest you get yourself a real job, if you want to financially support your silly hobby. You have nothing here to collect. We do not do charity work here at Binary Rain."
.....Bastien var till att vända sig om och runda skrivbordet, men hindrades. Bartholomew hade gripit tag om hans handled, kvickt nog att kunna missas med en blinkning.
....."Bass", sade han dovt. "Please … It's for ... just ... please ..."
.....Tystnaden bredde ut sig igen. I Bartholomews huvud ringde huvudvärken stadigt och genom fingrarna kunde han känna broderns snabba puls. Blå ögon mötte identiska dito, innan de resignerat såg upp över Bartholomews axel och nickade med blinkande ögonlock.
.....Klicket av en pistolhane som spändes av fick Bartholomew att inse att livvakten handlat lika snabbt som var väntat, och Bartholomew behövde inte snegla mer än över axeln för att se Vankovic mörka skugga bakom sig, settling the gun back in its holster under the left arm.
.....Bastien sneglade ned på sitt armbandsur, som Bartholomews grepp så lägligt blottat honom från skjortärmen.
....."Your two minutes are up since long", sade han och fick sin handled fri. "Mr Vankovic will give you what sum you need, with the terms that you leave and do not disturb me again." Han slog sig ned på sin stol på nytt. Papper var återigen mer intressant än sin egen broder. Återstoden av en tidigare stolt familj.
....."Thanks, brother", sade Bartholomew. Det var inte mycket, men den lilla paus som arbetande händer gjorde med sina viktiga papper, var tillräckligt bevis för att det ordet fortfarande hade någon betydelse. En betydelse vars innebörd var på god väg att försvagas. Kanske till och med försvinna ...?
.....Vankovics hand om skuldran ledde Bartholomew prompt iväg från kontoret, till ett annat rum där ett av kontorets många kassaskåp hölls gömda. Trehundra pund i sedlar fick han i handen, ackompanjerat av en skeptisk min av livvakten när han nekade fler. Han behövde inget mer. Åtminstone inga pengar ...
....."You wouldn’t have an aspirin on you, eh, Vanko?"
.....Livvakten log, låste skåpet och daskade tvillingbrodern på axeln. "Of course I do, Mr Merriweather, sir. Of course I do."
.....Bartholomew fnös när han tog täten nedför korridoren, med en höklikt vakande livvakt bakom ryggen. Ringa tanken att detta hade kunnat vara hans liv, hade han inte valt bort den satta banan för egna drömmar och driv ... Han fnös igen och gav dörren till det väntade kontoret en menande spark så att den gled upp.
.....Bakom sitt väldiga skrivbord såg en blek blick upp, över ett par tunna glasskivor som endast märktes när ljuset bröts av dem och förvandlade dem till skinande rektanglar. Det vankades verkligen en deadline, anmärkte Bartholomew vid första anblicken av sin tvillingbroder – det ständigt välkammade håret hade förlorat flera testar som nu kittlade över broderns panna, kavajen som aldrig annars togs av hängde över stolens ryggstöd, och till och med den gyllene slipsen med de grå ränderna hade dragits ned för att öppna första knappen på skjortan. Ett vardagligt skick för andra – själva manifestationen av vårdslöshet enligt Merriweatherstandard.
....."You look like shit", hälsade Bartholomew och kastade sig ned i en av de vita stolarna framför broderns skrivbord.
.....Bastien Merriweather rörde sig inte ur fläcken. Han såg bort mot Vankovic, som flinande stängde dörren efter sig.
....."I would say the same about you, Bartholomew, but considering how you usually look, that would be considered a compliment."
.....Bartholomew grimaserade fram ett leende. "Why did you change the secretary this time? The last one wasn’t pretty enough for you? Or too pretty, maybe – she made it hard to focus?"
.....Bastien hade varit djupt försjunken i pappersarbete när dörren sparkats upp och han hade inte släppt sina papper än. Långsamt lade han ned dem i sina respektive högar.
....."What is it you want this time, Bartholomew?"
....."Don’t be such a stiff fucker, Bass."
....."I won’t tolerate that language in here. You want a favour?"
....."Like I can’t come and say hi to my brother without wanting something particular." Det klirrade om kedjorna av Bartholomews känga, där den låg korslagd över knäet och skakade upp och ned.
.....Bastien fnös roat och plockade upp ett till papper. "Considering that has never happened so far …"
....."You’ll have to let me in without all this bullshit with the secretary and all that, Bass. Security? Really? Mate, that’s effed up. I’m your brother. I can’t deal with it everytime I come by."
....."I can ensure you, Bartholomew, that three footprints on my two doors, proves exactly why this ‘bullshit’ needs to be."
.....Bartholomew höjde oskuldsfullt sina axlar. "Dodging the point once more. Well, sorry for that, my hands were cold", ursäktade han sig och vinkade med händerna i jackfickorna.
.....Långsamt blev Bastiens blick till springor bakom glasögonen. De kisade på fickorna och, utan att röra huvudet ens en millimeter, bort mot livvakten. Så lade han ned pappret och knöt sina händer framför sig på skrivbordet.
....."Show me your hands."
.....Bartholomew hade för ont i huvudet för att rycka till, men han kunde inte låta bli att grimasera.
....."What?"
....."Show me, your hands."
....."Bass, that’s not why …"
....."Your hands, Bartholomew." Bastien bet samman käkarna. "Show me."
Självklart – broder brydde sig aldrig om saken, förutom när det var ironiskt lägligt, tänkte Bartholomew som med en suckande glansning mot en ständigt flinande Vankovic, drog händerna ur fickorna och visade upp dem för Bastien.
....."There. Still got all them ten fingerinos. Looking like they always do. Happy?"
....."Have you been fighting?"
....."No!"
....."So where does the blood come from? Is it someone else’s?"
....."No, it’s mine."
.....Den ljusa blicken blev mörk av oro, och ilska. "Artie, what have you done …?"
....."Nothing! Nothing, I swear, Bass. Nothing." Han lutade sig fram mot skrivbordet, vinklande händerna framför sig. Hans stämma blev låg, förtrolig. "We had a small gig last night, I did a killer piece on the guitar, it ripped my fingertips open. That’s all. Look. See. Wounds. Alright? For fuck sake … What do you even think of me."
....."Considering your history of fights and cuts and bruises", inflikade Vankovic från sitt håll, "perhaps it’s better if we left that question unanswered, wouldn’t it now, sir?"
....."Putting it that way", muttrade Bartholomew, "we probably should. Thanks a lot for your input, Vank."
.....Bastien strök de förvillade hårtestarna ur pannan och övertalade dem att lägga sig på plats tillsammans med resten av det ljusgyllene håret; som om den perfekta blandningen av silver och guld hade spunnits till silkestunna hårstrån. Han fortsatte sortera bland sina papper och skriva under på de som krävde det.
....."State your errand then, Bartholomew. I have important business to attend to, and your visit is not warranted."
....."I smashed my guitar last night."
.....Bastien såg inte upp från sitt skrivbord. Hans röst höll ingen empati. "How unfortunate."
....."I need to buy a new one."
....."I assume that the place in which you and your so called band were playing, also was paying you for your noise?"
.....Bartholomew bet på insidan av underläppen. Det var inte rätt tillfälle att käfta emot; han kunde se på brodern hur medvetet utmanande han formulerade sig. De var inte bara varandras spegelbilder, de visste exakt på vilka knappar de skulle trycka hos den andre.
....."I paid off my rent and some loans with it …", mumlade han.
....."How responsible of you, other people send texts to their exes and make embarrassing phone calls when they are drunk."
....."I wasn’t that dru— You know what, it doesn’t matter. I’m not doing this again, and again, and again. That’s what I did with the pay, and that’s why I don’t have anything left for a new guitar. There you have it. That’s why I’m here."
.....Det blev tyst i det stora kontoret; utanför de höga glasväggarna bredde staden ut sig i kvällsmörkret, med sina många olika ljus, avlägsna trafik och kvällens karakteristiska blåskimrande hinna av smolk och fukt. Mellan ett par skyskrapor bredvid kunde man ana månens benvita skiva kika fram, inte ännu skinande så starkt som den skulle göra så snart natten trädde in med sin bedövande svärta.
.....Bedövande var också tystnaden i kontoret, som alltid kom tätt inpå och som alltid kröp in under skinnet. Deras fader hade låtit tystnaden gro där, och Bastien hade gett den ytterligare näring med sitt eget timida och tystlåtna sinneslag.
.....Saktmodigt klev han upp ur sin stol, som inte ens den gjorde ljud ifrån sig när den rullade undan för hans knän. Han rundade skrivbordet och satte sig på dess kant, mittemot sin tvillingbroder.
....."I know you won’t listen, Artie", sade han, lugnt, så pass lugnt att det knappt störde tystnaden, "but you have all the money you need."
....."Not this again, Bass …", stönade Bartholomew, ändå tagen av tystnaden som de i tidig ålder fått lära sig att aldrig störa och därför var även hans röst närmast viskande.
....."I also know that you’re capable of taking more responsibility than you want to trick people into believing."
....."I’m not as easily bought as you, when will you listen."
....."It was father’s wish—" Broderns irritation väckte ingen hast hos Bastien, som denna gång blev avbruten.
....."What, to become like him? We swore never to be like him, Bass. Don’t you remember what it was like? What he was like? You even started to talk like him, for fuck’s sake, Bass …"
....."Father is dead, Artie", sade Bastien tvärt och i hans lugn fanns en oroväckande vass skärpa, som skar genom Bartholomews upprördhet som en glödgad kniv. "He is dead."
....."What", mumlade Bartholomew bakom en vilande hand om kinden. "And that suddenly makes him a good person? Someone we should look up to? Someone whose wishes we ought to respect? Please … What of our wishes? Of our pleads when we were young? What about them, Bass, don’t they matter? They did matter, back then. They mattered up to the point where he died, at least."
....."Well, you have already received the answer to your request, Bartholomew", sade Bastien, lugnet bortblåst av broderns mothugg och han reste sig från sitt skrivbord på nytt. "I suggest you get yourself a real job, if you want to financially support your silly hobby. You have nothing here to collect. We do not do charity work here at Binary Rain."
.....Bastien var till att vända sig om och runda skrivbordet, men hindrades. Bartholomew hade gripit tag om hans handled, kvickt nog att kunna missas med en blinkning.
....."Bass", sade han dovt. "Please … It's for ... just ... please ..."
.....Tystnaden bredde ut sig igen. I Bartholomews huvud ringde huvudvärken stadigt och genom fingrarna kunde han känna broderns snabba puls. Blå ögon mötte identiska dito, innan de resignerat såg upp över Bartholomews axel och nickade med blinkande ögonlock.
.....Klicket av en pistolhane som spändes av fick Bartholomew att inse att livvakten handlat lika snabbt som var väntat, och Bartholomew behövde inte snegla mer än över axeln för att se Vankovic mörka skugga bakom sig, settling the gun back in its holster under the left arm.
.....Bastien sneglade ned på sitt armbandsur, som Bartholomews grepp så lägligt blottat honom från skjortärmen.
....."Your two minutes are up since long", sade han och fick sin handled fri. "Mr Vankovic will give you what sum you need, with the terms that you leave and do not disturb me again." Han slog sig ned på sin stol på nytt. Papper var återigen mer intressant än sin egen broder. Återstoden av en tidigare stolt familj.
....."Thanks, brother", sade Bartholomew. Det var inte mycket, men den lilla paus som arbetande händer gjorde med sina viktiga papper, var tillräckligt bevis för att det ordet fortfarande hade någon betydelse. En betydelse vars innebörd var på god väg att försvagas. Kanske till och med försvinna ...?
.....Vankovics hand om skuldran ledde Bartholomew prompt iväg från kontoret, till ett annat rum där ett av kontorets många kassaskåp hölls gömda. Trehundra pund i sedlar fick han i handen, ackompanjerat av en skeptisk min av livvakten när han nekade fler. Han behövde inget mer. Åtminstone inga pengar ...
....."You wouldn’t have an aspirin on you, eh, Vanko?"
.....Livvakten log, låste skåpet och daskade tvillingbrodern på axeln. "Of course I do, Mr Merriweather, sir. Of course I do."
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 50D
Focal length 50 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/160 s
ISO 160
huldrehamn
Thu 23 Jun 2016 17:14
Lysande! Du kan verkligen måla upp scenarion och karaktärer, och jag blir sååå sugen på att läsa mer, få veta mer, om detta drama! :D
makeamess
Wed 15 Jun 2016 15:46
Haha, det är faktiskt en mening i hela texten som råkade bli på engelska också. Jag såg det nu när jag laddade upp. Vissa meningar kommer till mig på engelska och sen översätter jag dem allt eftersom, men den här gången glömde jag översätta den xD
EngesvikGirl
Wed 15 Jun 2016 16:28
Kan det möjligen vara meningen "settling the gun back in its holster under the left arm."? :-) nämligen den jag syftade på xD
makeamess
Wed 15 Jun 2016 20:56
Men precis x) "Hölstrade pistolen under sin vänsterarm" ska översättningen vara.
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/makeamess/521357014/
Visa toppen
Show footer