Sunday 2 November 2008 photo 1/1
|
Snälla kära Du, jag klarar inte av ännu en belastning.
Detta s.k. lov har jag inte hunnit titta på film, festat eller städat min garderob. Det var de enda sakerna jag hade givit mig själv i uppdrag att göra.
Istället skrev jag en debattartikel och en krönika till SvC som skall vara klar imorgon. Jag har även läst klart Things fall apart av Chinua Achebe och gjort mig själv en hyffsad sammanfattning då det också skall vara gjort tills imorgon. Utöver det har jag fått slänga bort allt arbete som vi tidigare gjort på vårat projektarbete, då vi efter 2 månaders kontinueliga arbete fått klart för oss att våra föräldrar vägrar låta oss genomföra det. Därför har jag haft möte detta lov med vår mentor och spenderat åtskilliga timmar med stina, studerandes i ett desperat försök att komma på vad vi skall ta oss till. Min fader, tillika kära fysik-extra-lärare, har varit bortrest och förtvivlad över att han inte kunnat hjälpa mig med fysiken. Vilket innebar att jag varje dag, ibland flera gånger per dag, fått en påminnelse i fort av ett sms där det plågsamt nog varenda gång stått "glöm för fan inte fysiken idag! använd all tid du har till det". Detta är gjort av kärlek såklart, men jag känner att detta jävla prov kommer att gå käpprätt åt helvete! Utöver det har jag städat, lagat mat, gått med hunden, varit hos farfar och allt annat ordinärt helvete - och som vanligt inte fått ett vänligt ord för det. Det är skäll ifrån det man slår upp ögonen tills långt efter det att man slutit dem igen och det finns varken någon eller något som kan få henne att sluta. Varken hårda ord eller tårar biter på en sådan person. Och likförbannat slutar det med att man får skäll för att man är "så jävla dum emelie". Det är väll det som är jobbigast att leva med, för inte fan ska man tro att någonting är bra nog. Ingenting räcker, inte ens för en själv. Och naglarna som jag för en gångs skull låtit bli var långa och jag var så stolt över dem. Men en veckas nervositet och ångestladdade dagar gör snabbt så att man faller tillbaka i gamla spår. Så allt är åt helvete. Igen.
Därför hoppas jag att du inte tog alltför jävla illa upp. Det är inte du. Det är åt helvete.
Detta s.k. lov har jag inte hunnit titta på film, festat eller städat min garderob. Det var de enda sakerna jag hade givit mig själv i uppdrag att göra.
Istället skrev jag en debattartikel och en krönika till SvC som skall vara klar imorgon. Jag har även läst klart Things fall apart av Chinua Achebe och gjort mig själv en hyffsad sammanfattning då det också skall vara gjort tills imorgon. Utöver det har jag fått slänga bort allt arbete som vi tidigare gjort på vårat projektarbete, då vi efter 2 månaders kontinueliga arbete fått klart för oss att våra föräldrar vägrar låta oss genomföra det. Därför har jag haft möte detta lov med vår mentor och spenderat åtskilliga timmar med stina, studerandes i ett desperat försök att komma på vad vi skall ta oss till. Min fader, tillika kära fysik-extra-lärare, har varit bortrest och förtvivlad över att han inte kunnat hjälpa mig med fysiken. Vilket innebar att jag varje dag, ibland flera gånger per dag, fått en påminnelse i fort av ett sms där det plågsamt nog varenda gång stått "glöm för fan inte fysiken idag! använd all tid du har till det". Detta är gjort av kärlek såklart, men jag känner att detta jävla prov kommer att gå käpprätt åt helvete! Utöver det har jag städat, lagat mat, gått med hunden, varit hos farfar och allt annat ordinärt helvete - och som vanligt inte fått ett vänligt ord för det. Det är skäll ifrån det man slår upp ögonen tills långt efter det att man slutit dem igen och det finns varken någon eller något som kan få henne att sluta. Varken hårda ord eller tårar biter på en sådan person. Och likförbannat slutar det med att man får skäll för att man är "så jävla dum emelie". Det är väll det som är jobbigast att leva med, för inte fan ska man tro att någonting är bra nog. Ingenting räcker, inte ens för en själv. Och naglarna som jag för en gångs skull låtit bli var långa och jag var så stolt över dem. Men en veckas nervositet och ångestladdade dagar gör snabbt så att man faller tillbaka i gamla spår. Så allt är åt helvete. Igen.
Därför hoppas jag att du inte tog alltför jävla illa upp. Det är inte du. Det är åt helvete.
Comment the photo
jag visste inte att bernt var sa insatt i fysik? aven om han ar borta nu sa har du tur som har hans stod och hjalp i vanliga fall, tank pa det. :)
vem ar det som ar sa elak mot dig? grr..
igar kom var nya hyresvard (bara 60+ men ser ut som 80+) for vi skulle skriva pa kontraktet for nya lagenheten. han ar nog den varsta kvinnohatarn som jag nansin stott pa. aldrig att jag val fatt sta pall for sa djavulskt mkt kritik om hur javliga vi ar, fick aven ingaende beskrivningar kring de enda saker vi duger till..(inget for barnaoron), och sa beskyller han mig for att den dan han dor kommer jag bli galen av LYCKA(!!). man blir ju morkradd for mindre..
puss pa dig
Johodå, fadern är ju mattemästarn så han har läst ända till ma d (hjälp mig) och nu från fysik a - b, det är jätteskönt. dock frustrerande att hans smart-gener inte förföll till mina gener.
haha fyllesamtal är ju inte direkt nånting ovanligt;) bara utlopp för frustration denna gång..
men herregud, det var fan det värsta jag hört! Nackskott för sådana män, vad förbannad jag blir! huvva.
men ta vara på din och hälsa pojken din:)
Vi ville liksom åka till Everglades National Park i Florida och i sista stund kom våra föräldrar på att det var en icke-strålande ideé..
2. pappas fest - hade glömt! helgen innan riktiga lovet ju!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/malem/289661927/