Monday 21 February 2011 photo 2/2
|
När jag går i korridoren så möts jag varje dag av blickarna som är fyllda med hat. Blickarna som dödar och gör en svagare hela tiden. Varje dag blir jag slagen tills jag inte står längre, tills jag kryper fram. Tills mitt ansikte spricker och börjar blöda. Varje dag vill jag dö, varje dag vill jag inte leva. Varför måste jag om jag ska utsättas för detta jävla helvete? Vad är meningen om man ska bli behandlad så här, med så mycket hat, med så många som trycker ner en. Med så många som aldrig kan titta dig i ögonen och säga : Jag bryr mig om dig, jag släpper aldrig dig, för då faller du och reser dig aldrig upp.
Detta skrev jag för tre år sedan, det var det första som jag någonsin skrev. Det är ingen som har fått läsa det innan, men det kändes så rätt nu. Jag trodde att det äntligen var över, att min kamp var över. Men så fel jag hade....
Detta skrev jag för tre år sedan, det var det första som jag någonsin skrev. Det är ingen som har fått läsa det innan, men det kändes så rätt nu. Jag trodde att det äntligen var över, att min kamp var över. Men så fel jag hade....
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 500D
Focal length 33 mm
Aperture f/4.5
Shutter 1/60 s
ISO 400
Comment the photo
Anonymous
Sat 5 Mar 2011 21:30
Exakt så kände jag också, men tillslut sket jag i dom och hitta vänner som var äkta.
Det är bara att försöka vara så stark som möjligt och försöka att lära sig att man är en människa och inget freak på en cirkus.
Alla är unika och betyder något - alla!
Det är bara att försöka vara så stark som möjligt och försöka att lära sig att man är en människa och inget freak på en cirkus.
Alla är unika och betyder något - alla!
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/malinphoto/485178072/