Jag plågas. Just nu. Precis nu. Just nu gråter jag. Precis nu så mår jag dåligt. Jag faller tillbaka, men jag vet inte om det är så jag egentligen vill ha det. Svart och plågsamt. Smärtsamt. Tomt. Tungt. Ingen vet. Alla vet. Ingen bryr sig. Alla bryr sig. Ingen finns kvar. Alla försvinner bort. Jag stannar kvar i ensamheten. Jag stannar kvar när alla går. När ni släcker ljuset sitter jag kvar i mörkret och gråter. Men ingen hör mig. Ni lyssnar inte. Jag är tomhet för er.

Jag önskar att jag mådde bättre :(

Önskar jag med.. ibland.. resten av tiden försöker jag att inte önska mig så mycket men istället ta tillvara de små sakerna i livet som annars obemärkt går förbi.

Jo, men precis. Jag brukar faktiskt må bra nu för tiden, men ibland så går det inte lika bra tyvärr. Men dem dagarna är färre och färre :)

Alla har dåliga dagar och det är okej att ha det! Skulle bli orolig för dig om du inte hade såna dagar. Allt det roliga och bra i livet skulle bli meningslöst om man inte hade nåt sämre att jämföra det med.

Jo, men precis. Även om jag egentligen har fått oändligt många fler dagar då jag mår dåligt om man ser till mitt förflutna. Vilket är ganska tufft och jag har fan heller inte haft det enkelt, men ja. Det blir bättre och bättre

En del människor får möta lite mer motstånd, men motstånd är inte allt av ondo. Man lär sig mer av livet och hur man hanterar svårigheter. Samtidigt blir det lättare längre fram, ju tidigare man haft motgångarna.
Vi är då två som inte haft en bra början, men man gör så bra man kan för att göra det bättre^^

Mitt motstånd har bara gjort mig starkare än vad jag har varit innan. Och jag hade inte klarat av gymnasiet om jag inte var såhär stark som jag är. Det vet jag. Men nu gör jag det och då har jag fått kompisar som jag annars aldrig skulle ha haft. Men det blir lättare, nu måste jag bara hålla fast vid det så att det inte blir som det blev förra året. Men det ska nog gå ändå ^^

Det går inte bakåt iaf :) Det är tur att du var förberedd för gymnasiet! Jag hade min sämsta tid mitt under gymnasietiden, så jag höll på bli kickad.. But I've never been stronger än nu!

Jag går om gymnasiet just på grund av att jag blev sjukt deprimerad förra året. Så jag orkade inte hänge med i skolan och till slut så sket jag bara i det. Men nu går det bättre än någonsin ^^

Aha, men hoppas det går bättre nu då! Fint att du fick gå om iaf :) (Hade inte jag fått göra) Bara man lär sig nåt har man inget förlorat!

Varför hade du inte fått gå om då? :( Jo, men mina föräldrar blev ju skit arga när dem fick reda på att jag skulle gå om, men dem vet ju inte hur dåligt jag egentligen mådde. Det vet dem fortfarande inte, dem tror att det bara var för att jag inte passade in i klassen och det var det ju delvis. Men inte enbart :(

Jag gick i en IB-skola, och det är väldigt strikt.. klarar man inte gränsen så blir man utsparkad. Mjo, förstår dem, men om dom inte förstår så är det ju förklarligt att dom blev det. Och dom kanske inte alla gånger behöver veta allt heller.. mina föräldrar vet inte ens hälften av allt som hände.. jag visade inte ett enda betyg på hela året, före jag fick slutbetyget på året.. Det var inte kul att erkänna, menmen..

Jaha, okej. Då fattar jag, min kompis går en sån skola. Men hon har ju helt andra betyg än vad jag har och hon behöver liksom inte plugga jättemycket inför prov eller så, för hon fattar allting liksom direkt och lär sig sjukt snabbt. Vilket inte jag gör. Jag förstår också dem, men om dem fick höra allting så skulle dem bli sjukt ledsna och besvikna på mig. För dem undrar ju såklart varför jag inte gick till dem i första hand. Jag har inte visat alla omdömen som jag fick förra året, jag ljög och sa att det gick bra i skolan och att vi inte hade fått några omdömen eller att vi bara fick kolla på dem snabbt för att dem skulle ha tillbaka dem igen.

Uscha, jag vet vad du snackar om.. jag har skitsvårt att lära mig med, medan en av mina kompisar tävlade med sin syster om vem som hade mest % över 100%, alltså bonuspoäng. Blääh!
Menmen, fast samtidigt skulle dom säkert också förtjäna att veta iaf en del.. i nåt skede iaf, när det går bättre. Jag ljög en hel del också för att dölja hur dåligt det gick.. Men det ska lyckas för dig igen!

Usch ja, det är verkligen inte kul. Min storebror var ett sånt barn som gick ut med mvg i alla ämnen från typ nian och hela gymnasiet ut plus universitet. Det känns liksom hopplöst eftersom att mina föräldrars önskan är att jag ska bli som honom. Usch!
Jodå, jag kommer nog att berätta någon gång, men i s fall när jag är äldre och har fått mer koll på läget ^^

Precis, om dom förväntar sig att du ska vara som som honom så är det inte lätt.. Men du kan ju inte jämföra dig med honom.. vissa är bättre på det ena och vissa är bättre på det andra.. Man måste inte ha MVG i skolan för att vara lyckad.
Gör så^^ Det är snart 7 år sen jag hade min episka tid, och jag har ännu inte berättat^^

Tack <3

:3

Jag älskar dig med <3

<3

Jag måste träffa dig en dag <3

då måste jag också träffa dig..annars blir det konstigtxD

Hahah xD Men pucko <3

det är gott^^<3

Usch, nej :( <3

ok inte såå gottDx men litexD

Tack <3

Tack Ankan <3

Tack <3