Saturday 24 January 2009 photo 2/4
|
flickan är bara 14 år hon vänder sig om
och om igen till familjen för att få hjälp .
hon blir mobbad i skolan hela tiden
det enda hon har vid sin sida är sig själv.
tankarna dem snurrar i huvudet men ingen ser,
ingen ser att hon faller ner på knä och ber.
JAG ORKAR INTE MER!
hon orkar inte leva i denna skit hon lever i.
hon vill så gärna ta sitt liv.
hon är bara 14 år varför ska hon ha dem tankarna i huvet?
det är ingen som henne förstår.
hon har djupa sår i hjärtat som blöder.
hon har bara en tanke som bedövar,
det är att möta döden.
hon har svårt att se vad som är värt att leva för
eftersom hon aldrig får le.
men hon tror hon hittat vägen hem.
hon fattar sitt mod och skär av handleden.
alla sagor slutar inte lyckligt, i alla fall inte den.
hon är din vän,
hon är din klasskamrat,
hon är din syster,
och hon skär sig varje dag men ingen verkar bry sig.
hon gråter varje kväll.
hon hatar sig själv.
men ler i alla fall för ingen ger henne nån hjälp.
hon höjer handen med ett rakblad mot halsen
men bryter ihop och faller handlös ner på marken.
" jag måste göra det, det krävs bara en rörelse,
vafan har jag oh leva för? jag måste bara göra det."
hon vet att mamma har smärtstillande tabletter ,
så hon smyger sig försiktigt mot skåpet på toaletten.
och mycket riktigt så står burken där den alltid stått.
hon sväljer ett par styckna och är redo att försöka om.
hon börjar gråta och tårarna forsar ner.
hon inser vad hon måste göra för att slippa lida mer.
på väg till rummet börjar hon samla sitt mod igen,
det var det sista steg hon tog för flickan gjorde det sen.
jag känner den flickan..
och om igen till familjen för att få hjälp .
hon blir mobbad i skolan hela tiden
det enda hon har vid sin sida är sig själv.
tankarna dem snurrar i huvudet men ingen ser,
ingen ser att hon faller ner på knä och ber.
JAG ORKAR INTE MER!
hon orkar inte leva i denna skit hon lever i.
hon vill så gärna ta sitt liv.
hon är bara 14 år varför ska hon ha dem tankarna i huvet?
det är ingen som henne förstår.
hon har djupa sår i hjärtat som blöder.
hon har bara en tanke som bedövar,
det är att möta döden.
hon har svårt att se vad som är värt att leva för
eftersom hon aldrig får le.
men hon tror hon hittat vägen hem.
hon fattar sitt mod och skär av handleden.
alla sagor slutar inte lyckligt, i alla fall inte den.
hon är din vän,
hon är din klasskamrat,
hon är din syster,
och hon skär sig varje dag men ingen verkar bry sig.
hon gråter varje kväll.
hon hatar sig själv.
men ler i alla fall för ingen ger henne nån hjälp.
hon höjer handen med ett rakblad mot halsen
men bryter ihop och faller handlös ner på marken.
" jag måste göra det, det krävs bara en rörelse,
vafan har jag oh leva för? jag måste bara göra det."
hon vet att mamma har smärtstillande tabletter ,
så hon smyger sig försiktigt mot skåpet på toaletten.
och mycket riktigt så står burken där den alltid stått.
hon sväljer ett par styckna och är redo att försöka om.
hon börjar gråta och tårarna forsar ner.
hon inser vad hon måste göra för att slippa lida mer.
på väg till rummet börjar hon samla sitt mod igen,
det var det sista steg hon tog för flickan gjorde det sen.
jag känner den flickan..