livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två, bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå

denna pojken har inte riktigt sett nån i ögonen och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjort av sten (himlen är gjord av sten) så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej men jag går inte isär om jag går med dig

jag vet ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där nästan som en tavla och nästan som en tavla över rätt och fel för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med

jag har inga starka armar att bära dig på, jag är inte mycket, inte mycket att titta på men du kommer aldrig behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen