Friday 30 January 2009 photo 1/1
|
Som alla andra middagar så brukar vi hålla oss sysselsatta med....
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 31 Jan 2009 09:34
Tro 1 Mos 15:1 Herrens förbund med Abram En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: â€Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.†1 Mos 15:2 N Abram sade: â€Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [---].†1 Mos 15:3 Och han sade: â€Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.†1 Mos 15:4 Men Herrens ord till honom löd: â€Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.†1 Mos 15:5 P Och Herren förde honom ut och sade: â€Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.†1 Mos 15:6 P N Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. 2 Krön 20:20 P N När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sade: â€Hör på mig, judeer och invånare i Jerusalem! Låt er tro på Herren, er Gud, bestå, så skall ni bestå. Tro på hans profeter, så skall ni lyckas.†Ps 56:5 P På Gud — jag prisar hans ord — på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig då? Ps 69:14 P Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta. Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp. Ps 104:27 P Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. Ps 104:28 Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta. Ps 121:1 N Psalm 121 En vallfartssång. Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Ps 121:2 P Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Ps 121:3 P Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Ps 121:4 Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Ps 121:5 P Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Ps 121:6 P Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Ps 121:7 Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Ps 121:8 Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. Jes 7:9 P N Efraim behärskas av Samaria och Samaria av Remaljas son. Om inte er tro består, skall inte ni bestå.†Jes 43:8 P N Endast Herren kan ge räddning För fram dem som är blinda fast de har ögon, döva fast de fått öron. Jes 43:9 N Alla folk har samlats, folkslagen möts. Vem bland dem kunde förutsäga detta eller förkunna vad som förut skett? Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt och de som lyssnar blir övertygade. Jes 43:10 P N Men ni är mina vittnen, säger Herren, min tjänare, den som jag har utvalt, för att ni skall få insikt och tro mig, förstå att jag är Gud. Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig. Jes 43:11 P Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning. Jes 43:12 Det var jag som förutsade och förkunnade, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren. Jag är Gud, Jes 43:13 också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet. Klag 3:22 P N Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Klag 3:23 Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet. Klag 3:24 P N Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. Klag 3:25 Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Klag 3:26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren. 2 Mack 7:1 P N Sju bröder lider martyrdöden med sin mor Det inträffade också att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kungen försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla dem med spö och piska. 2 Mack 7:2 En av dem talade för dem alla och sade: â€Vad skall du förhöra oss om? Vad vill du ha reda på? Vi är ju beredda att dö hellre än bryta mot våra fäders lagar.†2 Mack 7:3 Kungen blev rasande och befallde sina män att sätta halster och kittlar över elden. 2 Mack 7:4 N De blev strax glödheta. Han befallde då att man skulle skära ut tungan på den som hade fört ordet, skalpera honom och stympa honom, medan bröderna och modern såg på. 2 Mack 7:5 När han var fullständigt lemlästad men ännu vid liv gav kungen order om att han skulle läggas på elden och stekas. Medan stanken från halstret spred sig runt omkring uppmanade bröderna och modern varandra att tappert gå i döden. 2 Mack 7:6 P N â€Herren Gud ser dettaâ€, sade de, â€och vi kan vara förvissade om att han förbarmar sig över oss, så som Mose har sagt i sin sång med den oförfärade anklagelsen, där det heter: Och han skall förbarma sig över sina tjänare.†2 Mack 7:7 Sedan den förste hade lämnat livet på detta sätt tog de fram den andre till samma förnedrande behandling. De slet av honom håret och huvudsvålen och frågade: â€Tänker du äta innan din kropp stympas lem för lem?†2 Mack 7:8 Han svarade på fädernas språk: â€Aldrig.†Så fick också han gå igenom resten av tortyren liksom den förste. 2 Mack 7:9 P I dödsögonblicket sade han: â€Du, din usling, skiljer oss från detta livet, men världens konung skall låta oss uppstå igen till evigt liv, ty vi dör för hans lag.†2 Mack 7:10 Därefter blev den tredje utsatt för deras behandling. När de ville skära av honom tungan räckte han genast ut den, sträckte oförfärat fram händerna 2 Mack 7:11 P och yttrade dessa tappra ord: â€Detta har jag fått som gåva av himlen; för hans lagars skull avstår jag det gärna, och av honom hoppas jag få det tillbaka igen.†2 Mack 7:12 Både kungen själv och hans män måste häpna över den unge mannens själsstyrka och likgiltighet för plågorna. 2 Mack 7:13 Sedan han hade lämnat livet torterade och misshandlade de den fjärde på samma vis. 2 Mack 7:14 Då slutet närmade sig sade han: â€När man skiljs från livet bland människorna är det gott att kunna sätta sitt hopp till Guds löften om att han skall låta oss uppstå igen. Men för dig blir det ingen uppståndelse till liv.†2 Mack 7:15 Turen kom nu till den femte. När de förde fram honom och började misshandla honom 2 Mack 7:16 P såg han på kungen och sade: â€Du har makt bland människor, fastän du är dödlig, och därför kan du göra vad du vill. Men tro inte att vårt folk är övergivet av Gud. 2 Mack 7:17 Om du framhärdar skall du få uppleva hur han i sin väldiga kraft plågar dig och dina efterkommande.†2 Mack 7:18 P N Efter honom tog de den sjätte, och när han höll på att dö sade han: â€Låt dig inte bedras av skenet! Det är vårt eget fel att vi måste lida på detta sätt, ty vi har syndat mot vår Gud. Det som har skett är förundransvärt. 2 Mack 7:19 P Men tro inte att du kan slippa undan straff när du har gett dig i strid med Gud.†2 Mack 7:20 En särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar modern, som såg sju söner dödas under loppet av en enda dag och modigt uthärdade det, därför att hon hoppades på Herren. 2 Mack 7:21 Fylld av tapperhet uppmuntrade hon var och en av dem på fädernas språk, och hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod. 2 Mack 7:22 P â€Jag vet inte hur ni blev till i min kroppâ€, sade hon till dem, â€och det var inte jag som skänkte er liv och ande. Det var inte jag som fogade samman de ämnen som var och en av er är uppbyggd av. 2 Mack 7:23 P Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och som planerar alltings tillblivelse. Alltså skall han i sin barmhärtighet ge er anden och livet tillbaka, därför att ni nu offrar er själva för hans lag.†2 Mack 7:24 P N Antiochos trodde att kvinnan brast i respekt för honom och tyckte att det hon sade lät som hån. Då nu den yngste ännu var kvar nöjde han sig inte med förmanande ord utan förband sig också med ed att göra honom rik och lycklig, uppta honom bland vännerna och anförtro honom höga ämbeten om han bara ville överge sina fäders seder. 2 Mack 7:25 Men när han inte visade något som helst intresse kallade kungen fram modern och uppmanade henne att ge den unge mannen ett råd som kunde rädda honom. 2 Mack 7:26 Efter lång övertalning åtog hon sig att försöka påverka sin son 2 Mack 7:27 och lutade sig mot honom, men det hon sade på fädernas språk var ett hån mot den grymme tyrannen: â€Min son, var barmhärtig mot mig! Jag har burit dig i min kropp i nio månader, ammat dig under tre år, fött upp dig och sörjt för dina behov tills du nått den ålder du har nu. 2 Mack 7:28 P N Jag ber dig, mitt barn: lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapade detta ur intet och att hela människosläktet kommer till på samma vis. 2 Mack 7:29 Var inte rädd för denne bödel, utan visa dig värdig dina bröder och gå villigt i döden, så skall jag genom Guds nåd få dig tillbaka tillsammans med dina bröder!†2 Mack 7:30 I samma ögonblick som hon slutade tala sade pojken: â€Vad väntar ni på? Jag lyder inte konungens påbud — lagens bud lyder jag, den lag som våra fäder fick genom Mose. 2 Mack 7:31 N Men du som har funnit på så många sätt att plåga hebreerna, du kommer inte att slippa undan Guds hand. 2 Mack 7:32 Vi lider ju för våra synders skull, 2 Mack 7:33 P och om nu vår levande Herre för en kort tid har vänt sig mot oss i vrede för att tukta och fostra oss kommer han att låta sig försonas igen med sina tjänare. 2 Mack 7:34 P Men du, ditt gudlösa kräk, den uslaste av människor, du skall inte blåsa upp dig med tomma inbillningar och berusa dig med lösa förhoppningar. Ty det är himlens söner du bär hand på, 2 Mack 7:35 och ännu har du inte flytt undan den dom som fälls av Gud, allhärskaren som ser allting. 2 Mack 7:36 P Våra bröder som fick utstå en kort pina har nu upplevt förverkligandet av Guds löfte om evigt liv, men du skall få lida det rättvisa straffet för ditt övermod vid Guds dom. 2 Mack 7:37 P Jag offrar nu liksom mina bröder kropp och själ för fädernas lagar, och jag ber till Gud att han snart skall bli nådig mot folket men att du under prövningar och gisselslag skall tvingas erkänna honom som den ende Guden. 2 Mack 7:38 Jag ber att allhärskarens vrede, som med rätta har kommit över hela vår stam, skall hejda sig efter det som skett med mig och mina bröder.†2 Mack 7:39 Kungen blev rasande och lät i sin vrede över det bitande hånet behandla pojken värre än de andra. 2 Mack 7:40 Så lämnade även han livet obefläckad och i fast tro på Herren. 2 Mack 7:41 Efter sönerna dog till sist också modern. 2 Mack 7:42 Därmed är det nog sagt om offermåltiderna och de omänskliga övergreppen. Matt 8:5 P En officers tjänare botas När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: Matt 8:6 N â€Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.†Matt 8:7 Jesus sade: â€Skall då jag komma och bota honom?†Matt 8:8 Officeren svarade: â€Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Matt 8:9 Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.†Matt 8:10 P Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: â€Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Matt 8:11 P N Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Matt 8:12 P Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.†Matt 8:13 P Och till officeren sade Jesus: â€Gå. Du trodde och det skall ske.†Och i det ögonblicket blev pojken frisk. Matt 21:18 P Fikonträdet som vissnade När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Matt 21:19 P N Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: â€Aldrig någonsin skall du bära frukt.†Och med en gång vissnade trädet. Matt 21:20 Lärjungarna häpnade och sade: â€Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?†Matt 21:21 P Jesus svarade: â€Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Matt 21:22 P Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.†Luk 22:31 P N Jesus förutsäger Petrus förnekelse Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. Luk 22:32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.†Luk 22:33 Simon sade: â€Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.†Luk 22:34 P Han svarade: â€Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.†Joh 3:1 P N Jesus och Nikodemos Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Joh 3:2 P Han kom till Jesus en natt och sade: â€Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.†Joh 3:3 P N Jesus svarade: â€Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.†Joh 3:4 Nikodemos svarade: â€Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?†Joh 3:5 P N Jesus svarade: â€Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Joh 3:6 Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Joh 3:7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Joh 3:8 P Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.†Joh 3:9 Nikodemos frågade: â€Hur är detta möjligt?†Joh 3:10 Jesus svarade: â€Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! Joh 3:11 P N Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Joh 3:12 P Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Joh 3:13 P N Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Joh 3:14 P N Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas Joh 3:15 P N för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Joh 3:16 P Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Joh 3:17 P Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Joh 3:18 P Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Joh 3:19 P Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Joh 3:20 P Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Joh 3:21 P Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.†Joh 12:44 P N Tro och otro Jesus ropade: â€Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, Joh 12:45 P och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Joh 12:46 P Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Joh 12:47 P Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. Joh 12:48 Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. Joh 12:49 P Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. Joh 12:50 P Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.†Joh 14:1 P AVSKEDSTALET (kap. 14–17) â€Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Joh 14:2 N I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Joh 14:3 P Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Joh 14:4 N Och vägen dit jag går, den känner ni.†Joh 14:5 Tomas sade: â€Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?†Joh 14:6 P Jesus svarade: â€Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh 14:7 P N Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.†Joh 14:8 Filippos sade: â€Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.†Joh 14:9 P Jesus svarade: â€Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Joh 14:10 P Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Joh 14:11 P Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Joh 14:12 P Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, Joh 14:13 P och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Joh 14:14 Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. Joh 20:24 P N En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. Joh 20:25 De andra lärjungarna sade nu till honom: â€Vi har sett Herrenâ€, men han sade: â€Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.†Joh 20:26 En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: â€Frid åt er alla.†Joh 20:27 Därefter sade han till Tomas: â€Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!†Joh 20:28 N Då svarade Tomas: â€Min Herre och min Gud.†Joh 20:29 P Jesus sade till honom: â€Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.†Apg 9:1 P Saul på vägen till Damaskus Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen Apg 9:2 N och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. Apg 9:3 P Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Apg 9:4 Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: â€Saul, Saul, varför förföljer du mig?†Apg 9:5 Han frågade: â€Vem är du, herre?†— â€Jag är Jesus, den som du förföljer. Apg 9:6 Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.†Apg 9:7 Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. Apg 9:8 Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. Apg 9:9 Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack. Apg 9:10 P Ananias. Saul i Damaskus I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: â€Ananias!†Han svarade: â€Ja, herre.†Apg 9:11 N Herren sade: â€Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, Apg 9:12 och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen.†— Apg 9:13 N â€Herreâ€, svarade Ananias, â€jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Apg 9:14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.†Apg 9:15 P Men Herren sade till honom: â€Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, Apg 9:16 och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull.†Apg 9:17 Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: â€Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande.†Apg 9:18 Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, Apg 9:19 och när han hade ätit återfick han krafterna. Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus Apg 9:20 och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. Apg 9:21 Alla som hörde honom häpnade och sade: â€Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?†Apg 9:22 P Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias. Apg 9:23 Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, Apg 9:24 P men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom, Apg 9:25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg. Rom 1:16 P Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. Rom 1:17 P I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron. Rom 3:21 P N Rättfärdighet genom tro Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om — Rom 3:22 P en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Rom 3:23 P Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, Rom 3:24 P och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Rom 3:25 P N Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, Rom 3:26 P N under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus. Rom 3:27 P Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. Rom 3:28 P Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar. Rom 3:29 P Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas, Rom 3:30 P så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. Rom 3:31 P Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen. Rom 4:13 P Löftet till Abraham gäller alla som tror Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Rom 4:14 Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt. Rom 4:15 P Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse. Rom 4:16 P Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande, inte bara för dem som håller sig till lagen utan också för dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, Rom 4:17 P N som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader till många folk, och han är det inför den som han trodde på, Gud, som ger de döda liv och talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns. Rom 4:18 P Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Rom 4:19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft — han var omkring hundra år gammal — och att Saras moderssköte var dött. Rom 4:20 Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran Rom 4:21 P och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. Rom 4:22 P Därför räknades han som rättfärdig. Rom 4:23 Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig Rom 4:24 P utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus, Rom 4:25 P som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. 2 Kor 5:6 P Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren — 2 Kor 5:7 P vi lever i tro, utan att se. 1 Tim 4:12 P Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet. 1 Tim 6:12 Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Heb 11:1 P N Exempel på tro Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. Heb 11:2 N För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. Heb 11:3 P I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt. Heb 11:4 P I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain och fick vittnesbördet att han var rättfärdig — Gud vittnade själv om hans offer — och tack vare tron talar han ännu, fast han blev dräpt. Heb 11:5 P N I tro togs Henok härifrån så att han inte behövde se döden. Man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom härifrån. Dessförinnan fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud. Heb 11:6 Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. Heb 11:7 P I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda de sina, sedan han hade fått en uppenbarelse om det som ännu inte kunde ses. Därmed blev han till en dom över världen och fick själv del i den rättfärdighet som kommer av tro. Heb 11:8 P I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. Heb 11:9 I tro slog han sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak och Jakob, som hade fått del i samma löfte. Heb 11:10 P Ty han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt. Heb 11:11 P N I tro fick han kraft att avla en son, fast han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. Heb 11:12 P Därför fick han, denne ende man som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden. Heb 11:13 P I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. Heb 11:14 De som talar så visar att de söker ett hemland. Heb 11:15 Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de ha återvänt dit. Heb 11:16 P Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem. Heb 11:17 P I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena Heb 11:18 P och till vilken Gud hade sagt: Det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. Heb 11:19 P N Han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka. Heb 11:20 P I tro gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau, också för kommande tider. Heb 11:21 P N I tro välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad Gud lutad mot änden av sin stav. Heb 11:22 P I tro talade Josef när han låg för döden om Israels barns uttåg och bestämde vad som skulle göras med hans ben. Heb 11:23 P I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. Heb 11:24 I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Heb 11:25 Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Heb 11:26 P Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. Heb 11:27 I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige. Heb 11:28 P I tro instiftade han påskhögtiden med dess blodbestrykning för att han som dödade de förstfödda inte skulle röra dem. Heb 11:29 P I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, men när egypterna försökte dränktes de. Heb 11:30 P Genom tron föll Jerikos murar sedan man hade gått runt dem i sju dagar. Heb 11:31 P Genom tron undgick skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner. Heb 11:32 P N Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Heb 11:33 P Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, Heb 11:34 P släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka, fick kraft i striden och jagade främmande härar på flykten. Heb 11:35 P N Kvinnor fick sina döda tillbaka uppståndna. Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Heb 11:36 P Andra fick känna på hån och prygel, ja, också bojor och fängelse. Heb 11:37 N De blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades; Heb 11:38 P världen förtjänade inte att hysa dem. De måste hålla till i ödemarker och bergstrakter, i grottor och jordhålor. Heb 11:39 P Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas. Heb 11:40 Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss. Jak 2:14 P N Tro och gärningar Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Jak 2:15 P Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, Jak 2:16 vad hjälper det då om någon av er säger: â€Gå i frid, håll er varma och ät er mättaâ€, men inte ger dem vad kroppen behöver? Jak 2:17 Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Jak 2:18 N Nu kanske någon frågar: â€Har du tro?†— Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Jak 2:19 P N Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Jak 2:20 Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? Jak 2:21 P N Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? Jak 2:22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. Jak 2:23 P Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän. Jak 2:24 Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Jak 2:25 P N Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? Jak 2:26 N Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död. 1 Joh 5:1 P N Att hålla Guds bud Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. 1 Joh 5:2 N Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. 1 Joh 5:3 P Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, 1 Joh 5:4 P eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 1 Joh 5:5 P Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/malmberga/325464833/