Tuesday 24 March 2009 photo 5/7
|
kopierat från vita schäfer hundklubben
VITA SCHÄFERHUNDKLUBBEN
Rashistoria Schäfern är i dag en av världens populäraste raser, som bl a. sällskapshund och brukshund. Men den kräver en kompetent och intensiv dressyr och den behöver också få arbeta för att må bra. 1905 stambokfördes den första schäfern i Sverige och 1924 bildades den första Svenska Schäferhundklubben. Att vargen är vår hunds stamfader har konstateras i flera vetenskapliga undersökningar. Hundens flockbeteende är ett genetiskt arv från vargen. De signaler vargar använder för att kommunicera med varandra används även av hundar. (Syn, lukt, hörsel och kroppsspråk.) Vi människor har styrt aveln och utifrån vargen skapat olika raser som gagnar oss i olika situationer som vi behöver hjälp med för vår överlevnad (jakt, vakt, skydd och vallning). Vargen/hunden är människans första tamdjur. Alla vet att den vita tyska schäfern härstammar från den tyska tecknade schäfern, men få känner till den fascinerande historien om den tyska schäferns ursprung och att få aveln av den vita schäfern godkänd i Tyskland har dock alltid ställt sig svårt, men sedan 1982 uppföds de även där. När den vita schäfern strax efter sekelskiftet kom till Amerika, kom den inte öppet utan som fripassagerare. Den första utställningsschäfern som importerades till Amerika var en tik, med mycket stora öron och kraftigt skelett. Hon var född i Tyskland den 12/7-1905 och togs till Amerika 1906, där hon döptes till Mira von Dalmore. Omkring 1912 vann den vita schäfern större gillande i Amerika då två nya beundrare av rasen dök upp: Benjamin H Throop från Pennsylvania och Ann Tracy från New York, vilka även utövade stort inflytande i bildandet av den Tyska schäfer klubben i Amerika 1913. När den vita schäfern hade etablerat sig som ras i Amerika, spred sig även dess rykte till Canada och Mexico. Särskilda färgvarianter har lett till förvirring och diskussioner i fråga om en del raser eller uppfödningar.
VITA SCHÄFERHUNDKLUBBEN
Vilket leder oss till att vita schäfrar har nämnts gång på gång i litteraturen. Marcus Terrentius Verró (116-27 f.kr), romersk historiker och författare, var en av de första som beskrev schäfern och av intresse för oss är att han beskriver vallhundens päls som oföränderligt vit. Aveln av den moderna schäfern grundades för mer än hundra år sedan av Kavallerikapten (rytt- mästare) Max E. Von Stephanitz (1864-1936) som fastställde den första standarden för schäferrasen. Hans första hundar var tiken Freya von Grafrath och hanhunden Horad von Grafrath, även kallad Hektor Linksrhein. Dessa två hundar använde han som hörnstenar i sitt avelsprogram. Horad von Grafraths farfar "Greif" var vit och flera av Horad von Grafraths avkommor (barnbarn) var vita, varför det än i dag finns en del schäfrar som är vita.
Rashistoria Schäfern är i dag en av världens populäraste raser, som bl a. sällskapshund och brukshund. Men den kräver en kompetent och intensiv dressyr och den behöver också få arbeta för att må bra. 1905 stambokfördes den första schäfern i Sverige och 1924 bildades den första Svenska Schäferhundklubben. Att vargen är vår hunds stamfader har konstateras i flera vetenskapliga undersökningar. Hundens flockbeteende är ett genetiskt arv från vargen. De signaler vargar använder för att kommunicera med varandra används även av hundar. (Syn, lukt, hörsel och kroppsspråk.) Vi människor har styrt aveln och utifrån vargen skapat olika raser som gagnar oss i olika situationer som vi behöver hjälp med för vår överlevnad (jakt, vakt, skydd och vallning). Vargen/hunden är människans första tamdjur. Alla vet att den vita tyska schäfern härstammar från den tyska tecknade schäfern, men få känner till den fascinerande historien om den tyska schäferns ursprung och att få aveln av den vita schäfern godkänd i Tyskland har dock alltid ställt sig svårt, men sedan 1982 uppföds de även där. När den vita schäfern strax efter sekelskiftet kom till Amerika, kom den inte öppet utan som fripassagerare. Den första utställningsschäfern som importerades till Amerika var en tik, med mycket stora öron och kraftigt skelett. Hon var född i Tyskland den 12/7-1905 och togs till Amerika 1906, där hon döptes till Mira von Dalmore. Omkring 1912 vann den vita schäfern större gillande i Amerika då två nya beundrare av rasen dök upp: Benjamin H Throop från Pennsylvania och Ann Tracy från New York, vilka även utövade stort inflytande i bildandet av den Tyska schäfer klubben i Amerika 1913. När den vita schäfern hade etablerat sig som ras i Amerika, spred sig även dess rykte till Canada och Mexico. Särskilda färgvarianter har lett till förvirring och diskussioner i fråga om en del raser eller uppfödningar.
VITA SCHÄFERHUNDKLUBBEN
Vilket leder oss till att vita schäfrar har nämnts gång på gång i litteraturen. Marcus Terrentius Verró (116-27 f.kr), romersk historiker och författare, var en av de första som beskrev schäfern och av intresse för oss är att han beskriver vallhundens päls som oföränderligt vit. Aveln av den moderna schäfern grundades för mer än hundra år sedan av Kavallerikapten (rytt- mästare) Max E. Von Stephanitz (1864-1936) som fastställde den första standarden för schäferrasen. Hans första hundar var tiken Freya von Grafrath och hanhunden Horad von Grafrath, även kallad Hektor Linksrhein. Dessa två hundar använde han som hörnstenar i sitt avelsprogram. Horad von Grafraths farfar "Greif" var vit och flera av Horad von Grafraths avkommor (barnbarn) var vita, varför det än i dag finns en del schäfrar som är vita.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/malwax1979/347035567/