September
Tuesday 9 March 2010 photo 22/23
|
Åå.. va skönt det va att få skriva av sig allt ! Visst finns det mycket att skriva men jag ville korta ner det mesta här.. Känns skönt att minnas tillbaka och för mej känns det lättare att kunna gå vidare..Jag e ju sån.. men kanske de flesta tjejer?
Älta och älta..Men det är väl tur att alla är olika..Jag kan säga så här.. 2 st. i min närmaste närhet tycker det är lättare att INTE tänka tillbaka på allt jobbigt ,bara gå vidare och försöka glömma! Önskar att jag oxå kunde vara sån! Men nä jag har alltid varit sån här att jag MÅSTE ta tag i alla jobbiga bitar..Det känns naturligt för mej.
Om man tänker på alla människor som lider av fobier tex. Dom övervinner bara sina rädslor genom att faktiskt möta dom! Som tex.spindelskräck.dom måste vara nära och hålla i spindeln för att få bort sin fobi!
Ja,och som mamma tror ja att JAG har haft det jobbigast! Att se sitt barn lida och må dåligt och att inte kunna göra NÅT! Är nog det värsta. Det är ju MIN uppgift att skydda dom!
Emelie har gått igen så många svåra saker i livet och hon är bara 20år!Hennes historia får säkert andra i hennes ålder att baxna!
Men du e STARK Emelie och du har haft så många goa vänner runt omkring dej som stöttat dej så du har haft annat att tänka på.<3Men jag vet att du har haft det jobbigt när du suttit själv i ditt rum på kvällarna.. Det har varit tufft, men jag kan säga att bdb.har hjälpt oss mycket! Att kunna se och förstå varandras känslor genom att vi har skrivit här.
Jag pratar fortfarande med Synnöve minst 1 gång i veckan..och nu ska jag och barnen dit igen den 30 Mars.1 år sedan nu! Fattar inte detta..vi ska till Kristoffers grav och sen ev. ta en fika hos hans föräldrar..dom bor ju bara ett stenkast ifrån kyrkogården.
Ja, jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mej hur det skulle vara att förlora sitt egna barn!
Jag kan bara förstå när Synnöve berättar...
Min "goa" vän Marie har förlorat 2 av sina barn! Hon har bara Emil kvar nu..
Hur överlever man?Kanske genom enormt mycket stöttning av omgivningen och vänner..
Och vetskapen om att jag MÅSTE leva vidare pga.mina nära och kära..
Marie har ju Emil att ta hand om hon kan ju inte svika honom..<3
TIDEN GÅR MEN SÅREN BESTÅR!!
Man kommer nog aldrig över nåt sånt..Men dom som har" lämnat" oss lever ständigt kvar i våra minnen och hjärtan...<3
Älta och älta..Men det är väl tur att alla är olika..Jag kan säga så här.. 2 st. i min närmaste närhet tycker det är lättare att INTE tänka tillbaka på allt jobbigt ,bara gå vidare och försöka glömma! Önskar att jag oxå kunde vara sån! Men nä jag har alltid varit sån här att jag MÅSTE ta tag i alla jobbiga bitar..Det känns naturligt för mej.
Om man tänker på alla människor som lider av fobier tex. Dom övervinner bara sina rädslor genom att faktiskt möta dom! Som tex.spindelskräck.dom måste vara nära och hålla i spindeln för att få bort sin fobi!
Ja,och som mamma tror ja att JAG har haft det jobbigast! Att se sitt barn lida och må dåligt och att inte kunna göra NÅT! Är nog det värsta. Det är ju MIN uppgift att skydda dom!
Emelie har gått igen så många svåra saker i livet och hon är bara 20år!Hennes historia får säkert andra i hennes ålder att baxna!
Men du e STARK Emelie och du har haft så många goa vänner runt omkring dej som stöttat dej så du har haft annat att tänka på.<3Men jag vet att du har haft det jobbigt när du suttit själv i ditt rum på kvällarna.. Det har varit tufft, men jag kan säga att bdb.har hjälpt oss mycket! Att kunna se och förstå varandras känslor genom att vi har skrivit här.
Jag pratar fortfarande med Synnöve minst 1 gång i veckan..och nu ska jag och barnen dit igen den 30 Mars.1 år sedan nu! Fattar inte detta..vi ska till Kristoffers grav och sen ev. ta en fika hos hans föräldrar..dom bor ju bara ett stenkast ifrån kyrkogården.
Ja, jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mej hur det skulle vara att förlora sitt egna barn!
Jag kan bara förstå när Synnöve berättar...
Min "goa" vän Marie har förlorat 2 av sina barn! Hon har bara Emil kvar nu..
Hur överlever man?Kanske genom enormt mycket stöttning av omgivningen och vänner..
Och vetskapen om att jag MÅSTE leva vidare pga.mina nära och kära..
Marie har ju Emil att ta hand om hon kan ju inte svika honom..<3
TIDEN GÅR MEN SÅREN BESTÅR!!
Man kommer nog aldrig över nåt sånt..Men dom som har" lämnat" oss lever ständigt kvar i våra minnen och hjärtan...<3
Directlink:
http://dayviews.com/mamsen224/446781694/
Visa toppen
Show footer