Jag tycker att alla ensamstående mammor borde läsa boken:

"Den vackraste gåvan" skriven av Pelle Filipsson.
Han blev pappa mot sin vilja..alltså mamman beslutade sig för att ta hand om barnet själv.

Han gick in i en depression och en kris som var nära att sluta i självmord.

INGEN förstod hans känslor.
Som pappa förväntas man att älska sitt barn annars är man en skitstövel!!

Och jag vet mammor som snackar ner barnens pappor under hela barnens uppväxt!!Men ändå har dom valt att skaffa barn med denna person!!!!
Och valt att leva själva med sitt barn!
Jag förstår mej inte på dessa bittra mammor alltså!

Vad får barnet för tankar om sin pappa då??? Om han/hon hela tiden får höra hur dålig pappa är? Näe stackars barn alltså!!!

Detta liv har hon/han ej valt själv..så tänk er för mammor som bara snackar ner "papporna".Och försök att sätta er in i pappans situation oxå nångång.Han kanske tycker hela situationen är JÄTTE jobbig och vet inte hur han ska bete sig alls.Pappor har oxå MYCKET känslor!

Men en dag när barnet blir stor så förstår nog hon/han oxå hela situationen.

Det är viktigt att barnet har ett bra förhållande till både mamma och pappa naturligtvis!

Men då måste föräldrarna försöka vara sams!
Annars funkar det ju inte..Ni är ju dom som är vuxna.

Alltså jag blir gråtfärdig när jag läser på en blogg om en SÅ jävla bitter mamma som bara snackar ner pappan precis HELA tiden! Hon har ju för helvete valt detta själv!! Och visste att pappan ev.inte skulle finnas med i barnets liv!
Jag förstår MYCKET väl om han håller sig undan..det hade jag med gjort.

Då kanske det är bättre att pappan inte alls träffar sitt barn..och hoppas att mamman träffar en annan kille som kan bli ett substitut till en pappa.

Ja i vissa fall så tror jag det är bättre än att föräldrarna träffas och bråkar och barnet ska behöva se och höra detta.

Om man tänker på mitt liv så var det så..Emelie var 3 år och Tommie 1år när vi gick isär.
Peter blev som deras pappa.Deras pappa hörde aldrig av sig på många år..men han hade väl andra problem oxå.

Inte förrän år.2005 hörde han av sig till sina barn.(pga.att han fick ta del av en anm.till polisen ang.Emelie) (vi har alltid haft delad vårdnad)Så då fick även han detta brev i sin brevlåda.

Emelie var då 17 år och Tommie 15!! (Minns det så väl..Tommie svarade i telefonen och en person i andra änden pratade bara på..Tommie gav mej luren och ryckte på axlarna) Han visste inte ens vem det var som ringde..
Jag hoppas att dom är så stora nu så dom kan förstå min situation och hela historien. Och det är skönt att veta att dom iaf.har en kontakt idag med deras pappa. (För framförallt Emelie har mått JÄTTE dåligt i tonåren pga.att hon inte hade nån kontakt med sin pappa alls.

Så tänk på det alla mammor!Lägg inte hat och bitterhet på papporna!!
Försök vara sams och vuxna för barnens skull.. Det vinner alla på i längden.

Annons

The photo has no tags

October 2011