So You Think You Can Dane?

Not anymore.. :P haha hm, det har verkligen varit en händelserik helg! Mycket på en gång. Konkurrensen var helt sinnessjuk, blev rädd när jag såg alla andra enormt duktiga dansare, tänkte hela tiden "shit vad gör jag här"? På dagen så fick vi en koregrafi av filmon, vi var 90 stycken dansare. Jag låste mej å dansade skitkasst, sedan skulle vi gå ut 4 å 4 i grupper och dansa för jurin. TOTAL KATASTROF! Fick blackout kom inte ihåg nånting, stod bara på stället, dnasade in i tjejen som stod brevid, flinade. usch.. jag kommer bli skämt objektet på tv "vissa gjorde det utmärkt!..andra inte..." ungefär.

Visste att jag skulle åka ut men blev ändå ledsen. Vi var 50 stycken som åkte ut derekt. Verklgien tufft efter att bara visat en hiphop koregraft. Men för min del var det inte mer än rätt för jag har inte vad som krävs för att vara med i det programmet, både mentalt å dansmässigt. Hehe all den långa väntan hela tiden... Känndes som man väntade på domedagen :P Blev ledsen åxå för att alla andra var ledsna. Det var en sån stor möjlighet å det känns som jag sabbade den, men jag tror inte jag kunde göra bättre heller för pressen var för stor, väntade bara tills jag skulle åka ut istället för att vänta på att jag skulle gå vidare. (haha om ni förstod det) Hm, så yeeeeei jag kommer vara med i tv!! Gråtandes :S:P usch, känns så pinsamt!

Sen tycker jag absoulte att det var värt å resa!! Har träffat massor av jätte snälla människor (: Och verkligen fått mycket insperation och fått en mycket bättre syn på vad dans verkligen är förnågot, har fått mycket positiv och negativ kritik av andra dansare så det känns ändå som en ny start så man vet vad man ska jobba på :) So back to were I started...