Saturday 29 November 2008 photo 1/1
|
Snälla snälla läs !!
Det här är berättelsen om femton åriga sandra...
Flickan var fylld med kärlek till alla andra...
Men hennes farsa var en alkolist och narkoman...
Brosan hennes pundare och syrran hennes var likadan...
Alkolism hade nu tagit mammas liv...
Sandra bara grät och farsan han var ett svin...
Brosan satt på kåken och pumpade heroin...
Hennes syrra var på klubbar och snortade kokain...
Vem skulle bestämma ödet för lilla sandra...
Hela hennes liv, hennes värld, hennes mamma...
Sandra, hon hade försökt att ta självmord...
Skurit upp handlederna, redan död inombords...
Hon saknade mamma men hatade sin farsa...
Kuratorn, psykologerna, vännerna vägra fatta...
Sandra var så fin, men dom dödade självkänslan...
Hela själen i världen var död, sandra ensam...
Sandra var ensam mellan himmel och jord...
Med ett helvettet till liv, bara sandra förstod...
Brosan hade muckat från kåken ute på banan...
Nu var det hennes brors tur att tas av satan...
En överdos och hennes bror var nu död...
Sandra skar sig, marken färgades röd...
Farsan lackade ur och spöade henne som vanligt...
Sket att frun och sonen var döda, det var patetiskt...
Sandra kröp till sitt rum och krama sin kudde...
Försökte hålla gråten i halsen inget hon kunde...
För hennes tårar dom vägrade sluta rinna...
Sandra låg i sängen, hon ville dö och försvinna...
Men sandra vaknade till av en hög smäll...
Farsan hennes var less och tog sitt gevär och sköt sig själv...
Men sandra blödde, hon hade tagit sitt liv...
Sandra blev femton år gammal...
Vila i frid....
förstå vad jag menar, det är allvar, det är verkligheten...
Hon hade tagit sitt liv...
Berättelsen om femton åriga sandra...
Ni som tycker dehär är hemskt...
Att något sånthär kan hända...
Kompiera den och lägg ut på bdb elr andra sidor...
Jag tvingar ingen...
Men om du gör det har du iaf bevisat att du bryr dej
Det här är berättelsen om femton åriga sandra...
Flickan var fylld med kärlek till alla andra...
Men hennes farsa var en alkolist och narkoman...
Brosan hennes pundare och syrran hennes var likadan...
Alkolism hade nu tagit mammas liv...
Sandra bara grät och farsan han var ett svin...
Brosan satt på kåken och pumpade heroin...
Hennes syrra var på klubbar och snortade kokain...
Vem skulle bestämma ödet för lilla sandra...
Hela hennes liv, hennes värld, hennes mamma...
Sandra, hon hade försökt att ta självmord...
Skurit upp handlederna, redan död inombords...
Hon saknade mamma men hatade sin farsa...
Kuratorn, psykologerna, vännerna vägra fatta...
Sandra var så fin, men dom dödade självkänslan...
Hela själen i världen var död, sandra ensam...
Sandra var ensam mellan himmel och jord...
Med ett helvettet till liv, bara sandra förstod...
Brosan hade muckat från kåken ute på banan...
Nu var det hennes brors tur att tas av satan...
En överdos och hennes bror var nu död...
Sandra skar sig, marken färgades röd...
Farsan lackade ur och spöade henne som vanligt...
Sket att frun och sonen var döda, det var patetiskt...
Sandra kröp till sitt rum och krama sin kudde...
Försökte hålla gråten i halsen inget hon kunde...
För hennes tårar dom vägrade sluta rinna...
Sandra låg i sängen, hon ville dö och försvinna...
Men sandra vaknade till av en hög smäll...
Farsan hennes var less och tog sitt gevär och sköt sig själv...
Men sandra blödde, hon hade tagit sitt liv...
Sandra blev femton år gammal...
Vila i frid....
förstå vad jag menar, det är allvar, det är verkligheten...
Hon hade tagit sitt liv...
Berättelsen om femton åriga sandra...
Ni som tycker dehär är hemskt...
Att något sånthär kan hända...
Kompiera den och lägg ut på bdb elr andra sidor...
Jag tvingar ingen...
Men om du gör det har du iaf bevisat att du bryr dej