February
Saturday 25 April 2009 photo 2/2
|
Ta er lite tid och läs :)
1993 var året. Antingen gillade man Roberto Baggio eller Ian Rush. Inte många hyllade båda, för så är det ju i fotboll - Det finns lirare och det finns fighters och på den här tiden fanns liret i Italien och kampen i England. Antingen följde man den engelska ligan; Paul Merson, Tony Adams, Bruce Grobbelar, lera och bensaxar. Eller så gillade man spagettifotbollen; rakade ben, pannband och Roberto Baggio. Ute vid kusten fanns det nog många parabolantenner på den här tiden, bland kobbar och skär satt man nog i sina TV-soffor och beundrade italienska klacksparkar och njöt av ostbågar och speluppbyggnad.Några mil längre inåt landet satt Håkan Algevi och kollade på tipsextra. Han skålade för långbollar och bensaxar, käkade dillchips och skrev brev till London, ville ha Vinnie Jones autograf. Då och då tittade han till sin nyfödde son och skrockade belåtet.
"Vilket dravel, det här har väl ingenting med fredagens match att göra", tänker nu den svagsinte. Jo. Och på mer än ett sätt ska det visa sig, ha tålamod, käre läsare.
Det tog bara fyra minuter för gästande Hamburgsund att ta ledningen i solskenet på Billerödsvallen. Hjärtums försvar uppträdde taffligt och osäkert redan från start. Speciellt på fasta situationer, något som straffade sig direkt. Efter ett långt inkast stod Hjärtumsspelarna och sov, då Hamburgsund gjorde första målet. Uppryckningen uteblev och de kommande 40 minuterna var en uppvisning i fin fotboll från gästernas sida. Hade inte David "Southall" Andersson storspelat i målet så hade matchen varit körd redan efter en halvtimma. Det ska sägas att de rödklädda försökte, men motståndet var klasser bättre. Det måste känts surt för Hamburgsund att bara leda med ett mål i halvlek. Men troligen var de ganska segervissa eftersom det var ett ytterst blekt hemmalag de mött i den första halvleken. Hjärtum försökte spela "italienskt". Korkat. Finliret stod gästerna för, antagligen uppväxta med italiensk fotboll om söndagarna. Hjärtum blev statister. I pausvilan knöt Hjärtum nävarna. Bestämde sig för att hitta sitt ursprung och dra sig till minnes den delen av fotbollen som inte alltid är vacker, men ofta väl så vägvinnande. Det var ett rödklätt England som sprang ut på planen igen. Långt innan gästerna kom ut till den andra halvleken så stod redan hemmalaget och frustade på planen. Hamburgsund trodde väl de skulle möta ett blekt Parma. Men det som väntade var ett frustande Arsenal anno 1993. Italienarna skulle besegras med blod, svett och en kille som låg i kuvösen 1993.
Det tog bara en minut för Hjärtum att kvittera. Kustlaget blev så chockade av sitt nya motstånd att de sparkade in bollen i eget mål! Detta blev startskottet på en lektion i fotbollens ABC. Såväl publik som bortalag fick sig en repetition av det mest elimentära inom fotbollen. Klyschan säger att motivation slår klass, och det var vad som manifesterades på Billerödsvallen de kommande 44 minuterna. Hamburgsund försökte alltjämt trilla boll genom mittfältet. Skillnaden var nu att där lammungarna tidigare dribblats av, stod nu rovdjuren uppradade. Viktor "illern" Johansson gjorde tillsammans med Mikael "vråken" Persson hacksylta av allt vad skönlir hette. Inte var det vackert, men nog så effektivt. Hjärtum lade ner ett enormt jobb i defensiven och gick "all in" när chanserna dök upp. I den 55 spelminuten tilldelades Hjärtum en frispark i halvfarligt läge - det var nog vad den stackars målvakten i bortalaget trodde iallafall. Vi som sett Per "Koeman" Grähs skjuta frisparkar tidigare visste bättre. En makalös frisparkskanon borrade sig upp i krysset. Tveksamt om ens den riktige Koeman har gjort ett vackrare frisparksmål. Hjärtum hade genom sin makalösa metamorfos vänt matchen till egen favör. Mycket tack vare ett anfallspel som blivit mycket effektivare sedan Göran "Koller" Andreasson blivit Hampus nya lekkamrat i anfallet. Göran var lysande i närkampsspelet och vann allt i luftrummet under andra halvleken.Hjärtum tvingades till många byten eftersom både Robert och Spjuth haltat av planen i den första halvleken. På läktarplats oroade man sig en aning då det såg ut som att rutinerade Hamburgsund inte riktigt var rätt motsånd för 16-åriga debutanter. Så fel man hade! Med tio minuter kvar slet sig Marcus Algevi, född just 1993, fri på högerkanten. Efter en fin framspelning av Göran låg vägen mot mål fri. Vilken debutant som helst hade i detta läge haft nerverna utanpå tröjan och skickat bollen ut i kohagen väster om Billerödsvallen. Inte unge Algevi som uppenbarligen har brittiskt fotbollsblod i ådrorna. Marcus gillade det tuffa spelet och när han väl fick chansen var han häpnadsväckande kylig. Avslutningen var lugn och behärskad. Drömdebuten var ett faktum och Hjärtum hade dödat matchen med sitt tredje mål för dagen. Makalöst roligt att spela i ett lag med sådant hjärta! Det vi visade upp idag känns jätteviktigt för framtiden. Med två ordinarie spelare på skadelistan innan match och två spelare skadade i första halvleken. Att då ändå kunna kriga sig till en vändning och vinst mot så bra motstånd, det är ingenting annat än förbannat bra gjort. Och vad månde det bliva av dessa juniorer? Knappt torra bakom öronen är det de som visat vägen i de två inledande matcherna i bousfemman.
Vi lyfter givetvis på hatten åt Marcus Algevi, och även för 15-årige Ponus som gjorde en stabil insats även idag. I fortsättningen vet vi vad som gäller: Om inte spelet fungerar, då hämtar vi inspirationen från det tidiga 90-talets England och skickar fram killarna som föddes då vi andra satt i TV-soffan! Forza Hjärtums IS
1993 var året. Antingen gillade man Roberto Baggio eller Ian Rush. Inte många hyllade båda, för så är det ju i fotboll - Det finns lirare och det finns fighters och på den här tiden fanns liret i Italien och kampen i England. Antingen följde man den engelska ligan; Paul Merson, Tony Adams, Bruce Grobbelar, lera och bensaxar. Eller så gillade man spagettifotbollen; rakade ben, pannband och Roberto Baggio. Ute vid kusten fanns det nog många parabolantenner på den här tiden, bland kobbar och skär satt man nog i sina TV-soffor och beundrade italienska klacksparkar och njöt av ostbågar och speluppbyggnad.Några mil längre inåt landet satt Håkan Algevi och kollade på tipsextra. Han skålade för långbollar och bensaxar, käkade dillchips och skrev brev till London, ville ha Vinnie Jones autograf. Då och då tittade han till sin nyfödde son och skrockade belåtet.
"Vilket dravel, det här har väl ingenting med fredagens match att göra", tänker nu den svagsinte. Jo. Och på mer än ett sätt ska det visa sig, ha tålamod, käre läsare.
Det tog bara fyra minuter för gästande Hamburgsund att ta ledningen i solskenet på Billerödsvallen. Hjärtums försvar uppträdde taffligt och osäkert redan från start. Speciellt på fasta situationer, något som straffade sig direkt. Efter ett långt inkast stod Hjärtumsspelarna och sov, då Hamburgsund gjorde första målet. Uppryckningen uteblev och de kommande 40 minuterna var en uppvisning i fin fotboll från gästernas sida. Hade inte David "Southall" Andersson storspelat i målet så hade matchen varit körd redan efter en halvtimma. Det ska sägas att de rödklädda försökte, men motståndet var klasser bättre. Det måste känts surt för Hamburgsund att bara leda med ett mål i halvlek. Men troligen var de ganska segervissa eftersom det var ett ytterst blekt hemmalag de mött i den första halvleken. Hjärtum försökte spela "italienskt". Korkat. Finliret stod gästerna för, antagligen uppväxta med italiensk fotboll om söndagarna. Hjärtum blev statister. I pausvilan knöt Hjärtum nävarna. Bestämde sig för att hitta sitt ursprung och dra sig till minnes den delen av fotbollen som inte alltid är vacker, men ofta väl så vägvinnande. Det var ett rödklätt England som sprang ut på planen igen. Långt innan gästerna kom ut till den andra halvleken så stod redan hemmalaget och frustade på planen. Hamburgsund trodde väl de skulle möta ett blekt Parma. Men det som väntade var ett frustande Arsenal anno 1993. Italienarna skulle besegras med blod, svett och en kille som låg i kuvösen 1993.
Det tog bara en minut för Hjärtum att kvittera. Kustlaget blev så chockade av sitt nya motstånd att de sparkade in bollen i eget mål! Detta blev startskottet på en lektion i fotbollens ABC. Såväl publik som bortalag fick sig en repetition av det mest elimentära inom fotbollen. Klyschan säger att motivation slår klass, och det var vad som manifesterades på Billerödsvallen de kommande 44 minuterna. Hamburgsund försökte alltjämt trilla boll genom mittfältet. Skillnaden var nu att där lammungarna tidigare dribblats av, stod nu rovdjuren uppradade. Viktor "illern" Johansson gjorde tillsammans med Mikael "vråken" Persson hacksylta av allt vad skönlir hette. Inte var det vackert, men nog så effektivt. Hjärtum lade ner ett enormt jobb i defensiven och gick "all in" när chanserna dök upp. I den 55 spelminuten tilldelades Hjärtum en frispark i halvfarligt läge - det var nog vad den stackars målvakten i bortalaget trodde iallafall. Vi som sett Per "Koeman" Grähs skjuta frisparkar tidigare visste bättre. En makalös frisparkskanon borrade sig upp i krysset. Tveksamt om ens den riktige Koeman har gjort ett vackrare frisparksmål. Hjärtum hade genom sin makalösa metamorfos vänt matchen till egen favör. Mycket tack vare ett anfallspel som blivit mycket effektivare sedan Göran "Koller" Andreasson blivit Hampus nya lekkamrat i anfallet. Göran var lysande i närkampsspelet och vann allt i luftrummet under andra halvleken.Hjärtum tvingades till många byten eftersom både Robert och Spjuth haltat av planen i den första halvleken. På läktarplats oroade man sig en aning då det såg ut som att rutinerade Hamburgsund inte riktigt var rätt motsånd för 16-åriga debutanter. Så fel man hade! Med tio minuter kvar slet sig Marcus Algevi, född just 1993, fri på högerkanten. Efter en fin framspelning av Göran låg vägen mot mål fri. Vilken debutant som helst hade i detta läge haft nerverna utanpå tröjan och skickat bollen ut i kohagen väster om Billerödsvallen. Inte unge Algevi som uppenbarligen har brittiskt fotbollsblod i ådrorna. Marcus gillade det tuffa spelet och när han väl fick chansen var han häpnadsväckande kylig. Avslutningen var lugn och behärskad. Drömdebuten var ett faktum och Hjärtum hade dödat matchen med sitt tredje mål för dagen. Makalöst roligt att spela i ett lag med sådant hjärta! Det vi visade upp idag känns jätteviktigt för framtiden. Med två ordinarie spelare på skadelistan innan match och två spelare skadade i första halvleken. Att då ändå kunna kriga sig till en vändning och vinst mot så bra motstånd, det är ingenting annat än förbannat bra gjort. Och vad månde det bliva av dessa juniorer? Knappt torra bakom öronen är det de som visat vägen i de två inledande matcherna i bousfemman.
Vi lyfter givetvis på hatten åt Marcus Algevi, och även för 15-årige Ponus som gjorde en stabil insats även idag. I fortsättningen vet vi vad som gäller: Om inte spelet fungerar, då hämtar vi inspirationen från det tidiga 90-talets England och skickar fram killarna som föddes då vi andra satt i TV-soffan! Forza Hjärtums IS
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/marcusinho/359892532/
Visa toppen
Show footer