Det här är från sommaren 2008. En av mina barndomsvänner väntar barn. Barnet föds i början av oktober, en underbar Linnéa. En gammal klasskompis är gravid nu och barnet bör komma väldigt snart. Jag har flera andra gamla skolkamrater som också har fått barn.

Fan, jag får ångest. Ångest för att det börjar kännas att nu borde jag ha ett seriöst förhållande, vara förlovad och ha varit sambo i x antal år. Kanske fundera på barn. Leva "lyckligt" och vara "vuxen".

Men vad tusan, är trots allt bara snart 22 år. Ska jag ta första "bästa" killen bara för att? Förlova mig, bli sambo och så småningom skaffa barn? Är det lycka?

Okej, okej nu är det såhär; jag har absolut ingen ångest överhuvudtaget längre. En vän ska få barn, ett oönskat barn. Vad fan är det för sätt? Föda ett barn som inte är önskat. NEJ, då väntar jag hellre tills jag verkligen älskar någon; på riktigt. Förlovar mig och blir sambo då.

Nej, än så länge lever jag livet, på ett spontant, härligt Marie-sätt :)

Annons

The photo has no tags

December 2010