May
Än en gång har det varit tyst och tomt i min dagbok. Denna gång för att min kamera helt plötsligt gått ut i strejk. Jag hoppas att strejken snart är över. Ti
Hemma igen! Efter nästan tre veckor på resande fot känns det skönt att få slå sig ner i TV-fotöljen och lägga upp benen medan Lill-killen snusar i sin egen s
Första veckan i juni var vi hus- och hundvakt åt den söta Ronja. Ett nio veckor gammalt energiknippe som nästan genast blev en fin lekkamrat åt Lillkillen. Tillsammans stoja
Solen sken och vi var utomhus nästan varje vaken timme.
Mina favoritstunder var då jag med en kaffekopp i handen kunde sitta på trappan och se på då Lillkillen och Ronja lekte sida vid sida. Fullständig harmoni. Det kan omö
Lillkillen tyckte nog bäst om den stora studsmattan. "Gunga, gunga"
Efter fyra dagar blev han lite väl modig och reste sig upp...
... men vem kan skälla på någon som ser ut så här???
Efter en natts övernattning hemma drog vi vidare till morfars föräldrahem i Småland. Den här gången fick vi sällskap av Syster och W-kusinen, även kallad "V&a
Från balkongen ser man allt som kör förbi längs Storgatan.
"Biiiilar"
En annan favoritpremiär var avsmakningen av den första klubban.
W-kusinen hade en något effektivare teknik. "Med dreggel och saliv kommer man långt!"
Lillkillen rusade runt mest hela dagarna. Allt skulle undersökas och de lugna stunderna lyste med sin frånvaro.
Då kvällen kom slocknade Lillkillen som ett ljus, men då kom W-kusinen in i andra andningen.
Sötnos!
Tur att Syster var med och hjälpte till att hålla busungarna sysselsatta.
Innan vi lämnade Småland gjorde jag något jag länge våndats över. Eftersom Lillkillen inte riktigt gillade att de söta babylockarna tovade ihop sig i värmen
Innan det var dags för det traditionella midsommarfirandet (i år större än någonsin) kom Mormor och Morfar till Stockholm. Vi fick en härlig dag på Skansen dä
David hittade sin egen favorit!
På väg mot nya äventyr...
Idag hittade vi Aspuddsparken. En härlig parkanläggning med ett tiotal rutschkanor, gungor, klätterställningar, hästar, getter, kaniner, en stor plaskdamm och mycket mer.
Ibland ser han både liten och stor ut på samma gång. Han är så modig då han lämnar min sida och målmedveten springer fram till det som lockar för stu
Men utan förvarning händer något som inte är så kul och då är det skönt att krypa nära och få lite tröst. Lyckliga jag som får finnas d
Efter en härlig stund i parken fortsatte vi vidare till lunch i Vinterviken. Med ny energi i magen insåg Lillkillen att om han skulle få vagnen att rulla så fort som han ön
Visa toppen
Show footer