Min glada, charmiga Lillkille har helt plötsligt förvandlats till en vrålapa. Då vi är tillsammans med andra ler han ch charmar precis som vanligt, men då vi är själva är stubinen kort. Så snart något inte går hans väg öppnar han munnen och vrålar rakt ut. Han har en stämma så hög att det nästan slår lock för öronen och svartnar för ögonen. Hur kan det finnas så mycket kraft i en så liten kropp? Det gör det definitivt inte i min.

Efter en dag som denna med konflikter på förmiddagen, kalas hos V-kusinen på eftermiddagen och en vrålande Lillkille halva vägen hem är jag helt slut. Tvätten hopar sig och disken står i travar på bänken. När Lillkillen somnat sjunker jag ihop i en liten hög och försöker på alla sätt vila hjärnan. Jag hoppas verkligen att detta är en snabbt övergående fas. Annars fasar jag inför tanken att lämna honom ensam med mormor och morfar i 4 dygn. Risken är stor att det bara finns två personer vid sans och vett då jag kommer hem från Keb...

Annons

The photo has no tags

fetsnygg Sun 6 Jul 2008 21:05

bara två personer emd sans och vett? du och david? hi hi

MariMaruschka Sun 6 Jul 2008 21:06

Det beror nog på vad som kommer först. Nervsammanbrott, hjärtinfarkt eller barnamord ;)

2 comments on this photo

September 2008