June
Saturday 19 June 2010 photo 8/10
|
min syster är sjuk jag fick reda på det nyss
å nu sitter jag i soffan helt tyst
min syrra mitt allt är på väg bort
hon ringde här om dan å jag förstod att det var nått
å med en darrig ton sa hennes röst ken dom hittade en knöl i mitt bröst
jag tappade telefonen och satte mig på marken
jag svär det här kan fan inte va sant men
mitt i allt stress vill min storasyster skydda mig
hon säger ken det är ingen fara snälla lugna dig
hur ska jag kunna glömma bort den där stunden
när jag satt bredvid mamma
och torka blod ifrån munnen
å nu är cancern tillbaks i min syrra
jag svär jag fattar inte vart hon finner styrka
jag är så svag jag är så rädd i mitt lilla hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
Vers 2.
June det här är låten från din lillebror
finns bara tårar det lättar att skriva ord
de e så tungt nu för conny och barnen
de blir en kamp att klara vardagen
du är på cellgifter det gör så ont att höra dig prata om nästa operation
de säger att de hittade en till i andra bröstet
vad fan hände med den första doktorns löfte
under täcket så fäller jag tårar
känns som jag är den enda som inte kan sova
det är inte rättvist att du är den som drabbas
jag svär det borde varit jag har svårt att andas
ja å diana var ju alltid så vilda medans du blev en riktigt bra kvinna
ja bara grinar ifrån mitt lilla hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
Vers 3.
June jag gråter som för typ sexton år sen
för alla bråken är väll mamma nu förlåten
torkar tåren för du blev så mycket bättre
antar att allt du såg gjorde att det räckte
jag var så liten då jag minns inte så mycket
bara små svaga bilder att hon dricker
det skulle vart vi fyra för alltid
kommihåg vad vi sa om vår frammtid
å du är den som alltid hållt ihop familjen
det e väl så att det e du som e ringen
å alla minnen gör väll livet lite symplare
för nu på kinden är det tårar som rinner ner
de här är mitt brev ta med det till mamma
hälsa henne att jag var tvungen att stanna
du vet jag jag ska hålla hoppet vid liv
dom säger ju att canser inte längre finns inuti
för andra gången så tappar jag kontroll
förlorar allt jag har och bara börjar om på noll
jag älskar dig June är vad jag viskar från mitt hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
å nu sitter jag i soffan helt tyst
min syrra mitt allt är på väg bort
hon ringde här om dan å jag förstod att det var nått
å med en darrig ton sa hennes röst ken dom hittade en knöl i mitt bröst
jag tappade telefonen och satte mig på marken
jag svär det här kan fan inte va sant men
mitt i allt stress vill min storasyster skydda mig
hon säger ken det är ingen fara snälla lugna dig
hur ska jag kunna glömma bort den där stunden
när jag satt bredvid mamma
och torka blod ifrån munnen
å nu är cancern tillbaks i min syrra
jag svär jag fattar inte vart hon finner styrka
jag är så svag jag är så rädd i mitt lilla hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
Vers 2.
June det här är låten från din lillebror
finns bara tårar det lättar att skriva ord
de e så tungt nu för conny och barnen
de blir en kamp att klara vardagen
du är på cellgifter det gör så ont att höra dig prata om nästa operation
de säger att de hittade en till i andra bröstet
vad fan hände med den första doktorns löfte
under täcket så fäller jag tårar
känns som jag är den enda som inte kan sova
det är inte rättvist att du är den som drabbas
jag svär det borde varit jag har svårt att andas
ja å diana var ju alltid så vilda medans du blev en riktigt bra kvinna
ja bara grinar ifrån mitt lilla hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
Vers 3.
June jag gråter som för typ sexton år sen
för alla bråken är väll mamma nu förlåten
torkar tåren för du blev så mycket bättre
antar att allt du såg gjorde att det räckte
jag var så liten då jag minns inte så mycket
bara små svaga bilder att hon dricker
det skulle vart vi fyra för alltid
kommihåg vad vi sa om vår frammtid
å du är den som alltid hållt ihop familjen
det e väl så att det e du som e ringen
å alla minnen gör väll livet lite symplare
för nu på kinden är det tårar som rinner ner
de här är mitt brev ta med det till mamma
hälsa henne att jag var tvungen att stanna
du vet jag jag ska hålla hoppet vid liv
dom säger ju att canser inte längre finns inuti
för andra gången så tappar jag kontroll
förlorar allt jag har och bara börjar om på noll
jag älskar dig June är vad jag viskar från mitt hörn
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö
Visa toppen
Show footer