January
Sunday 2 January 2011 photo 2/2
|
Hur fan är det möjligt? Snart tre år, och ändå minns och känner jag precis som om det vore igår. Jag minns ju till och med alla jävla datum då det och det hände. Alla platser, alla tider - ALLT! Jag kan ju försjutton till och med personnummret med de fyra sista! Adress och allt!
Hur sjutton kan allting sitta så jävla hårt kvar fast man blev totalt jävla överkörd av personen? Jag är förvånad att alla bilderna är raderade, det är jag verkligen! Jag minns vartenda ord, varenda beröring du gjorde. Vartenda svek och vartenda lyckorus du framkallade.
Att se dig nu, gör ont. Att du inte kan prata med mig gör ännu ondare. Jag förstår egentligen inte varför. Varför jag minns, känner och saknar allt?
Jag är glad och nöjd med hur jag har det nu, och skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Men ingen kan förneka eller ta ifrån mig mitt förflutna och känslorna. Någonstans därinne finns ju ända allting kvar.. Tro det eller ej, men tack för tiden som just jag fick med dig!
Att se dig nu, gör ont. Att du inte kan prata med mig gör ännu ondare. Jag förstår egentligen inte varför. Varför jag minns, känner och saknar allt?
Jag är glad och nöjd med hur jag har det nu, och skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Men ingen kan förneka eller ta ifrån mig mitt förflutna och känslorna. Någonstans därinne finns ju ända allting kvar.. Tro det eller ej, men tack för tiden som just jag fick med dig!
Visa toppen
Show footer