blir väckt mitt i natten av chockad mamma som säger vad som har hänt... Först trodde jag att jag drömde, men det gjorde jag inte, det hadde hänt. Det tog mig tio minuter för att fatta fem ord. jag gick ut och tittade, allt såg normalt ut och kom jag ditt jag inte ville komma. Det första mitt öga smappade ut var två gröna uniformer, dom såg ut precis som dom gjorde på tv. Sen såg jag mamma, det första jag märkte var att hon var på fel sida av sängen, det är inte hennes sida. jag såg hur hon tittade på mig, den blicken glömmer jag aldrig. Nu önskar jag att jag aldrig hadde tittat på henne, för om jag ser den igen.. då vet jag inte vad jag gör. Så plötsligt vände sig någon om så sa någon "hej" och som en ren reflex sa jag "hej" tillbaka, det var först då jag märkte att jag hadde gråtit. Det var först då jag hittade vad jag sökte. Jag såg vad som tog så lång tid att fatta, där var anledningen till mitt gråtande,anledningen till att jag blev väckt...Jag gick tillbacka till mitt rum.Det hadde bara tagit två minuter, men det kändes som det hadde tagit flera timmar, men så slåg det mig. Om jag kan höra dem när dom åker på vägen, hur ljudet blir starkare och starkare och sen svagare och svagare när dom åker förbi bilen. Brorde inte jag höra dem när de bara är tre meter från mitt fönster? Min första tanke var hon jag var döv men så knäppte jag med fingrarna, jag kunde höra perfekt men varför hörde jag inte när de kom. Jag tittade på klockan. Men vad fan har klockan stannat eller?!... de var påväg att åkte och jag ställde mig utanför mitt fönster och det enda, det jag orkade att se var fötterna. Sen bara försvann tiden, som att en sekund blev en timme.. mamma hadde pratat med mig men jag kom inte ihåg ett enda ord eller ens vad det handlade om. Så jag stirrade på mobilen. Det var som om min kropp hadde hört vad hon sa men inte jag.. Och så ringde det och jag svarade utan att ens kolla vem det var, efter ett kort samtal med många ord var det ett ord som fasnade... "sova". Det var som om kroppen var hjärnan och hjärnan var urkopplad. Så min kropp gick och la sig, men vad som hände med hjärnan vet jag inte.
Jag vacknade och det var ljuts ute men jag gick inte upp, och kom jag på att jag var själv hemma, bit efter bit började jag komma på vad som hade hänt till slut. "Anledningen" låg på sjukhus och mamma var där. Dagarna gick och mamma blev hysterik när det ringde...
Vi satt och kollade på tv och det var en timme kvar innan mamma skulle åka till sjukhuset och mamma sa att hon skulle vila en stund innan hon åkte. mammas mobil ringde och jag tog den för att mamma inte skulle behöva resa sig och stod det "smulan"( mamma har en kompis som heter Maria som hon kallar smulan och så har "anledningen" en dotter som heter Malin), och då var Malin vid sjukhuset och hon skulle ringa om det var något. men jag hadde förtfarande mobilen i handen och jag visste att "smulan" var maria, och mamma reser sig upp och frågar hysteriskt vem det var. Men jag kunde inte komma på om det var Malin eller Maria, mamma blev bara mer hysterisk. Så jag sa vem det men det ända som kom ut var "mar, mal, mar,mar" jag kunde inte säga vem det var, det var som om min hjärna hadde stängts av. så mamma tog mobilen ur handen och såg att dent var Maria. Och det var då jag kom på att mamma skulle ha jobbat natt den natten, men hon bytte skift med någon annan och det hadde betyt att jag skulle ha sovit när det hände och jag skulle inte kunna ringa 112.
Hur i helvetes nyfödda ungar skulle jag då skunna berätta vad som hadde hänt för SOS om jag inte ens kan skilja på två personen i den stressen.

roligt lov va?.. och det är inte de ända..