Lie down Deep breaths Count to ten Nod your head utvecklinssamtal idag. pappa släppte av mig eftår vid tåget, begav mig upp mot tåget som skulle gå om en kvart, där stog en man och såg lite vilsen ut. han frågade mig om tåget som skule komma snart gick till spånga, självklart berättade jag och skulle precis gå lite längre fram när han börjar babbla om allting, vart han kom ifrån, vad han jobbade med mm. kändes lite oförskämt att bara gå där ifrån, så stog och lyssnade lite snällt. men fick sedan en olustig känsla när han började fråga saker om om och om vi kunde åka tåget tillsammans så att han hittade, kändes lite taskigt att säga nej när han var helt vilsen och så var det bara en station han skulle åka, det går ju fort tänkte jag. men när vi satt oss på tåget tog jag upp min skrivbok för att han inte skulle stäla en masa frågor och när han gjorde det fick jag tillochmed lov att ljuga i vissa sammanhang. han bad att få låna min penna och boken, visst sa jag, och såg att han skulle börja skriva sitt nummer. kläckte ur mig att det inte var någon idé för att jag absolut ALDRIG skulle ringa honom, borde han väl själv fattat. han var runt 30 och jag 17, vad tror han. men då försökte han få mig till ändå att vi skulle träffas tills han insåg att han skulle gå av. då bara blängde jag på honom medans han gick iväg. kul dag. inte. vet att ingen nästan kommer orka läsa, men ville skriva det ändå.

men fyfan :o vilket äckel :( jag hatar sånt där fan.